Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski undrar vad Trump och Putin menar ”när de påstår att kriget snabbt kan avslutas”. Patrik Engellau kommenterar Wolodarskys opinionsartikel i DN.
Text: Patrik Engellau, artikeln har tidigare publicerats i Det God Samhället
Wolodarskis svar är vad jag kan förstå att de två världsledarna har ett gemensamt pactum turpe (neslig överenskommelse) som innebär att de ska sluta skjuta på varandra till kvällen. Det vill säga att den förmodade president Trump skulle dra begripliga om än obehagliga konsekvenser av att NATO och resten av den fria världen inte ens kommer i närheten av att punga ut med vad det skulle kosta att bli ett allvarligt hot för Ryssland. Bättre fly än illa fäkta.
Wolodarski säger att detta inte alls är svårt att begripa. Det räcker med grundläggande förståelse för talstorlek. Han illustrerar resonemanget genom att påpeka att Ryssland tillverkar tre gånger så mycket ammunition som USA och Europa gör tillsammans.
Genom att producera tre gånger så mycket ammunition kan ryssarna, förklarar Wolodarski, ”avfyra omkring 10.000 artillerigranater per dag, medan Ukraina bara får iväg 2000”, således en femtedel av vad Putin kan skjuta iväg. Det finns säkert någon ännu mer grundläggande förståelse för denna talstorlek som kan leda mig till insikt.
Eller kan det vara Putin som snackat bort Trump redan i den lägre matematiken eller är det bara det amerikanska folket som gjort klart för sina kongressledamöter att de inte har lust skicka amerikanska pojkar och flickor att betala mer för att dö för européerna och sedan betala deras räkningar till krigsindustrin?
Rysslands ”fullskaliga invasion” av Ukraina?
Jag kan tänka mig att jag missförstått allt detta inklusive den grundläggande talstorleken men det hindrar inte att jag har ett minne som sträcker sig minst till den 22 februari 2022 när Rysslands ”fullskaliga invasion” av Ukraina började. Varför säger man ”fullskalig invasion” och fortsätter att referera till händelse på detta sätt?
Var anfallet verkligen fullskaligt? Som jag minns det var västsidan närmast triumferande. Fullskaligt anfall eller inte, ryssarna hade gjorde bort sig från dag ett. Den planerade segermarschen i Kyiv blev inte av. Sedan körde de fast i leran.
Putin var en klar förlorare redan från början enligt tidningar som jag läser på morgonen, Dagens Nyheter till exempel. Och minns du hur västs infernaliskt välkonstruerade och träffsäkra blockering av rysk handel skulle sätta landet på bar backe och svälta ut dess befolkning?
Nu har det kommit ett annat ljud i skällan, mera desperat där det tidigare var triumfatoriskt. Till och med Wolodarski, som tidigare aldrig har låtit ana några tveksamheter låter nu höra vädjande tonfall. Macron har i ett anfall av generositet ökat krigsanslaget från två till tre miljarder euro. Snåljåpen. Trump har lagt planerade utlägg på 60 miljarder dollar på is.
Själv har jag fram till den stora och misslyckade ukrainska återerövringskampanjen satte igång för något år sedan försökt ingjuta hopp och förtröstan i min grundmurat USA-orienterade själ, men har det inte gått för långt nu? Kan man fortsätt att tro på det här projektet? Mitt intryck när jag tar del av mer pålitlig utländsk press är att sansade bedömare drar öronen åt sig.
Fast vem som är sansad är inte så lätt att veta. Det finns övertygande argument för nästa allt.
Text: Patrik Engellau, Det God Samhället
