Christian Pavón (
I onsdags blev ett politiskt möte i Gubbängen attackerat vid 18-tiden på kvällen. Mötet var arrangerat mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Maskerade män som skrek arga och nationalistiska slagord slog och sprejade färg på deltagarna. En av personerna som blev misshandlade var Mattias Wågh, en person med ett långt förflutet inom den våldsamma extremvänstern, i synnerhet AFA.
Direkt efter attacken behandlade svenska politiker attacken som om det hade varit ett nytt litet Utöya. Givetvis är alla attacker riktade emot politiska demokratiska möten fel men proportionaliteten är intressant att syna av flera anledningar.
Den 20:e april attackerades svenskarnas hus i Älgarås. Det var en ny byggnad som den nationalistiska organisationen Det Fria Sverige har byggt. Branden uppstod väldigt snabbt och gruppen lyckades ej finna någon naturlig förklaring till denna brand.
Inga etablerade medier täcker det överhuvudtaget. Jag personligen får reda på detta först idag den 26e april när jag skriver denna artikel.
Borde inte allt politiskt våld uppmärksammas och fördömas? Svaret på den frågan är uppenbarligen nej enligt etablerade politiker och medier. Som medlem av den nationella rörelsen så har detta selektiva fördömande varit snudd på komiskt ibland.
När vår sida blev attackerat av AFA:iter så skrev knappt ingen tidning om det och när någon skrev så blev det en notis på sin höjd.
Detta har hänt många gånger, exakt samma sak som i Gubbängen fast emot oss oppositionella. Mattias Karlsson i SD tex blev misshandlad tillsammans med sin dåvarande flickvän när de delade ut flygblad i början på 2000-talet.
Ironiskt nog så råkade även SR se det på plats en gång när deras infiltratör Caroline Stenman som blivit utsänd av radioprogrammet Kaliber på ett SD-möte helt plötsligt fick uppleva när en sten kastas in i möteslokalen.
Trots dessa samt många flera exempel så har det politiska våldet blivit i allra högsta grad graderat. Det våld oppositionella blir utsatta för anses inte alls lika viktigt som när det sker emot de rörelserna som är av etablissemanget godkända, moraliska och goda.
Nyligen valde Mathias Wåg att återpublicera en status av tyska AFA som uppmanar sina medlemmar att söka upp Christian Peterson i våldsamt syfte. Wåg uppmanar inte personligen till våld emot Christian men återpubliceringen på sin egen sida måste tolkas som en direkt uppmaning, i alla fall som jag ser det.
Christian har tidigare blivit utsatt för ett våldsförsök när han bodde hemma hos sin mamma i Göteborg.
Politiskt våld är alltid fel i demokratiska samhällen. Det sa faktiskt Jonas Sjöstedt en politisk antagonist till mig men i detta fall anser jag att han har helt rätt, men det finns ingen anledning att ta denna enorma indignation över detta våldsdåd på allvar när andra våldsdåd ignoreras delvis eller totalt av media och politikereliten.
Dubbla måttstockar ska aldrig respekteras.
