I åratal har de skötsamma medborgarna anklagats för att avhumanisera kriminella. I själva verket är det de kriminella som avhumaniserat de skötsamma medborgarna. Nu låtsas politiker och mediefolk vara chockade över mordet i Skärholmen och hyckleriet känner inga gränser.
Text: Bitte Assarmo, artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället
Under de år som kriminaliteten eskalerat har alla som föreslagit rejält kännbara åtgärder stämplats som fascistoida. Längre straff hjälper ju inte, har vi fått höra, och tänk bara så unga de här kriminella pojkarna är och hur utsatta de blivit av all strukturell rasism och så vidare i all oändlighet.
Nu tävlar samma människor om vem som kan uttrycka mest vrede och fasa över mordet i Skärholmen. Det Goda Samhällets Birgitta Sparf sammanfattar det oanständiga hyckleriet mycket väl.
Vissa av politikerna och det fina mediefolket kanske rentav är chockade på riktigt. Lever man i en skyddad bubbla har man sannolikt ingen vidare koll på verkligheten.
Deras vardag har ju mest bestått av att peka finger åt de skötsamma medborgarna och sticka offerkoftor åt kriminella, men jag blir då inte chockad över mordet i Skärholmen, och ingen annan jag känner heller. Det var ju bara en tidsfråga innan det skulle hända.
Så vad kommer att hända nu då? Min gissning är – ingenting.
Förutom mer pengar till fritidsgårdar och godhetsprojekt i de påstått ”utsatta” områdena – ni vet, de där områdena där en stor del av invånarna lever på skattebetalarnas pengar och där kriminaliteten frodas. Förebyggande arbete, helt enkelt, för det har ju alltid varit så oerhört effektivt.
Domen måste bli hård över de politiker som skapat det här samhället och i Skärholmen var folk inte nådiga när Socialdemokraternas Magdalena Andersson valsade in för att visa upp sig inför kamerorna. Offrets syster hade inget vänligt att säga till henne – tvärtom – och det hade ingen annan heller.
”Vad gör du här? På allvar, alltså – vad gör du här?”
Det svarade hon förstås inte på, men om någon hade sprutat in en dos sanningsserum i henne kunde svaret ha blivit något i den här stilen:
”Jag godhetssignalerar. Jag vill verka mån om människor, och engagerad. När kamerorna har slagits av åker jag hem till mitt elfenbenstorn igen för jag struntar fullkomligt i hur samhället ser ut och hur ni har det.”
Allt finns förevigat på film. Här kan du se förnedringen av Magdalena Anderson:
Straffen för den här typen av kriminella handlingar måste bli hårdare – även för den som ännu inte fyllt 18. Har vi en straffmyndighetsgräns på 15 så ska 15-åringar också straffas, länge och kännbart, men vilken politiker är beredd att föra fram den frågan på allvar?
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson säger sig vara beredd att på allvar förklara krig mot de kriminella och det är naturligtvis det enda raka, men kommer någon annan att ta upp tråden? Tveksamt. Jimmie Åkesson är ju, enligt en majoritet av politiker och mediefolk, ett betydligt större problem än de kriminella någonsin kan bli, hur många oskyldiga människor de än råkar skjuta i huvudet.
Förr eller senare kommer folk att ta saken i egna händer, när de märker allt tydligare att de inte kan lita på vare sig politiker, mediehus eller rättsväsende. Frågan är när vi får vårt första beväpnade medborgargarde.
Text: Bitte Assarmo, Det Goda Samhället
