Fredstalet om Palestina som fick fd finansminister Yanis Varoufakis bannlyst från Tyskland

Greklands tidigare finansminister Yanis Varoufakis kommenterar talet om Palestina som fick honom förbjuden från all politisk aktivitet i Tyskland av det tyska inrikesministeriet.

Yanis Varoufakis skulle hålla ett tal vid Palestinakongressen i Berlin fredagen den 12 april, när den tyska polisen stormade in i lokalen för att upplösa evenemanget. Vilken typ av samhälle håller Tyskland på att bli när dess polis förbjuder ett fredstal? Det frågar sig DiEM25 i en kommentar.

Video och text av DiEM25

Yanis Varoufakis tal på Palestinakongressen som förbjöds av tysk polis

Det tyska inrikesministeriet har utfärdat ett förbud mot DiEM25:s medgrundare Yanis Varoufakis efter att polisen stängt ner Palestinakongressen som skulle äga rum i Berlin den 12-14 april.

Detta innebär inte bara ett inreseförbud till Tyskland, utan även ett förbud mot alla former av deltagande online och aktivitet vid politiska evenemang i landet. Därmed går den tyska regeringen går bortom gränserna för auktoritärism.

Yanis tal vid Palestinakongressen var orsaken till förbudet

Förbudet kommer efter att Varoufakis skulle ha hållit ett tal vid Palestinakongressen i Berlin på fredagen, där han planerade att uppmana till universella mänskliga rättigheter i både Israel och Palestina, när den tyska polisen bröt sig in i lokalen och upplöste evenemanget.

På grund av detta publicerade Varoufakis sitt tal i sin helhet på X, varpå den tyska regeringen beslutade att slå ner på MERA25-grundaren på ett verkligt chockerande sätt.

De andra två personerna som har fått ett liknande förbud är akademikern Salman Abu Sitta och rektorn för University of Glasgow, Ghassan Abu Sittah, som greps och utsattes för ett tre timmar långt förhör på Berlins flygplats.

De två skulle också delta i Palestinakongressen som anordnades av Jewish Voice for Peace och MERA25 Germany, där kravet på vapenvila och ett slut på folkmordet i Gaza stod i centrum för sammankomsten.

Avsaknaden av verklig demokrati i Europa blir alltmer uppenbar under veckornas lopp, särskilt sedan Israels belägring av Gaza.

Tyskland borde i teorin bättre än någon annan nation känna till de potentiella faror som denna typ av attityd medför. Det är dags för demokratiska medborgare att ta ställning mot ett Europa som håller på att sjunka tillbaka in i mörkret.

Germany did not just stop the Rector of the University of Glasgow Dr @GhassanAbuSitt1 from entering Germany, to participate in our Palestine Congress, but threatened him with legal action if he dared send his intended speech by video. Question to German friends: In your name? pic.twitter.com/d0Xk02ppVq

— Yanis Varoufakis (@yanisvaroufakis) April 13, 2024

Vad är Palestinakongressen?

Konferensen var ett gemensamt initiativ mellan den Berlinbaserade organisationen Jüdische Stimme für Gerechten Frieden in Nahost (Judisk röst för en rättvis fred i Mellanöstern) och DiEM25. Den nödvändiga finansieringen hade framgångsrikt säkrats genom donationer för att säkerställa att Palestinakongressen kunde gå vidare.

Karin de Rigo, MERA25:s toppkandidat till EU-valet i Tyskland, skulle moderera en paneldiskussion med Varoufakis och hålla det avslutande anförandet.

”Vi står i solidaritet med alla som söker rättvisa och är engagerade i principerna om demokrati och mänskliga rättigheter.

Denna kongress representerar ett viktigt ögonblick för dem av oss som förespråkar palestinska rättigheter, och erbjuder en plattform för solidaritet mot förtryck och en väg att engagera den tyska regeringen i frågor om ansvarsskyldighet.

Genom att gå samman med andra organisationer vid Palestinakongressen vill vi bidra till den globala dialogen om rättvisa för Palestina.

Vi är fast beslutna att ta upp och konfrontera Tysklands inblandning i grymheterna mot palestinierna i Gaza.”

Yanis Varoufakis ”förbjudna tal” vid Palestinakongressen

Vänner,

Gratulationer och ett hjärtligt tack för att ni är här, trots hoten, trots den järnhårda polisen utanför denna lokal, trots den tyska pressens panoply [kompletta rustning], trots den tyska staten, trots det tyska politiska systemet som demoniserar er för att ni är här.

”Varför en palestinsk kongress, herr Varoufakis?”, frågade en tysk journalist mig nyligen. Därför att, som Hanan Asrawi en gång sa: ”Vi kan inte förlita oss på att de tystade ska berätta för oss om sitt lidande.”

I dag har Asrawis skäl blivit deprimerande starkare: Eftersom vi inte kan lita på att de tystade som också massakreras och svälts berättar för oss om massakrerna och svälten.

Men det finns också ett annat skäl: Därför att ett stolt, ett anständigt folk, det tyska folket, som leds in på en farlig väg mot ett hjärtlöst samhälle genom att tvingas associera sig själva med ett annat folkmord som utförts i deras namn, med deras medverkan.

Jag är varken jude eller palestinier, men jag är oerhört stolt över att vara här bland judar och palestinier – att blanda min röst för fred och universella mänskliga rättigheter med judiska röster för fred och universella mänskliga rättigheter – med palestinska röster för fred och universella mänskliga rättigheter. Att vara tillsammans, här, idag, är ett bevis på att samexistens inte bara är möjlig – utan att den är här, redan nu!

”Varför inte en judisk kongress, herr Varoufakis?”, frågade samma tyska journalist mig och inbillade sig att han var smart. Jag välkomnade hans fråga.

För om en enda jude hotas, var som helst, bara för att hon eller han är jude, ska jag bära Davidsstjärnan på mitt kavajslag och erbjuda min solidaritet – oavsett vad det kostar, oavsett vad som krävs.

Så låt oss vara tydliga: Om judar attackerades, var som helst i världen, skulle jag vara den förste att be om en judisk kongress där vi kan uttrycka vår solidaritet.

På samma sätt, när palestinier massakreras för att de är palestinier – enligt en dogm att de måste ha varit Hamas för att vara döda – kommer jag att bära min keffiyeh [Palestinasjal] och erbjuda min solidaritet till varje pris, vad som än krävs.

Universella mänskliga rättigheter är antingen universella eller så betyder de ingenting.

Med detta i åtanke besvarade jag den tyska journalistens fråga med några av mina egna frågor:

• Hålls 2 miljoner israeliska judar, som kastades ut från sina hem och in i ett utomhusfängelse för 80 år sedan, fortfarande kvar i detta utomhusfängelse, utan tillgång till omvärlden, med minimalt med mat och vatten, utan chans till ett normalt liv, att resa någonstans, och bombade regelbundet i 80 år? Nej.
• Svälts israeliska judar avsiktligt av en ockupationsarmé, deras barn vrider sig på golvet och skriker av hunger? Nej.
• Finns det tusentals judiska skadade barn utan överlevande föräldrar som kryper genom spillrorna av det som en gång var deras hem? Nej.
• Bombas israeliska judar av världens mest sofistikerade flygplan och bomber i dag? Nej.
• Upplever de israeliska judarna en fullständig ekocid av den lilla mark de fortfarande kan kalla sin egen, inte ett träd kvar under vilket de kan söka skugga eller vars frukt de kan smaka? Nej.
• Dödas israeliska judiska barn av krypskyttar i dag på order av en medlemsstat i FN? Nej.
  Drivs israeliska judar ut ur sina hem av beväpnade gäng i dag? Nej.
• Kämpar Israel för sin existens i dag? Nej.

Om svaret på någon av dessa frågor var ja, skulle jag delta i en judisk solidaritetskongress i dag.

Vänner,

I dag skulle vi ha älskat att ha en anständig, demokratisk, ömsesidigt respektfull debatt om hur vi skall skapa fred och universella mänskliga rättigheter för alla, judar och palestinier, beduiner och kristna, från Jordanfloden till Medelhavet med människor som tänker annorlunda än vi.

Tyvärr har hela det tyska politiska systemet beslutat att inte tillåta detta. I ett gemensamt uttalande som inte bara omfattar CDU-CSU eller FDP utan även SPD, De gröna och, vilket är anmärkningsvärt, två ledare för Die Linke, gick de samman för att se till att en sådan civiliserad debatt, där vi kan vara oeniga, aldrig kommer att äga rum i Tyskland.

Jag säger till dem: Ni vill tysta oss. Förbjuda oss. Att demonisera oss. Anklaga oss. Ni ger oss därför inget annat val än att bemöta era anklagelser med våra anklagelser. Ni valde detta. Inte oss.

Ni anklagar oss för antisemitiskt hat

Vi anklagar er för att vara antisemitens bästa vän genom att likställa Israels rätt att begå krigsförbrytelser med de israeliska judarnas rätt att försvara sig.

Ni anklagar oss för att stödja terrorism

Vi anklagar er för att likställa legitimt motstånd mot en apartheidstat med grymheter mot civila som jag alltid har fördömt och alltid kommer att fördöma, oavsett vem som begår dem – palestinier, judiska bosättare, min egen familj, vem som helst.

Vi anklagar er för att inte erkänna Gazas befolknings plikt att riva muren till det öppna fängelse som de har varit inkapslade i under 80 år – och för att likställa denna handling att riva skammens mur – som inte är mer försvarbar än Berlinmuren var – med terrorhandlingar.

Ni anklagar oss för att bagatellisera Hamas terror den 7 oktober.

Vi anklagar er för att bagatellisera Israels 80 år av etnisk rensning av palestinier och uppförandet av ett järnhårt apartheidsystem över hela Israel-Palestina.

Vi anklagar er för att bagatellisera Netanyahus långsiktiga stöd till Hamas som ett sätt att förstöra den tvåstatslösning som ni påstår er förespråka.

Vi anklagar er för att bagatellisera den exempellösa terror som den israeliska armén utövat mot befolkningen i Gaza, Västbanken och östra Jerusalem.

Ni anklagar organisatörerna av dagens kongress för att vi är, och jag citerar, ”inte intresserade av att tala om möjligheterna till fredlig samexistens i Mellanöstern mot bakgrund av kriget i Gaza”. Menar ni allvar? Har ni tappat förståndet?

Vi anklagar er för att stödja en tysk stat som, efter Förenta staterna, är den största leverantören av de vapen som Netanyahu-regeringen använder för att massakrera palestinier som en del av en stor plan för att göra en tvåstatslösning, och fredlig samexistens mellan judar och palestinier, omöjlig.

Vi anklagar er för att aldrig besvara den relevanta fråga som varje tysk måste besvara: Hur mycket palestinskt blod måste flyta innan era, berättigade, skuldkänslor över förintelsen tvättas bort?

Så låt oss vara tydliga: Vi är här, i Berlin, med vår palestinska kongress för att vi, till skillnad från det tyska politiska systemet och de tyska medierna, fördömer folkmord och krigsförbrytelser oavsett vem som begår dem. Därför att vi motsätter oss apartheid i landet Israel-Palestina, oavsett vem som har övertaget – precis som vi motsatte oss apartheid i den amerikanska södern eller i Sydafrika. Eftersom vi står för universella mänskliga rättigheter, frihet och jämlikhet bland judar, palestinier, beduiner och kristna i det gamla landet Palestina.

Och så att vi blir ännu tydligare i de frågor, legitima och elakartade, som vi alltid måste vara beredda att besvara:

Fördömer jag Hamas grymheter?

Jag fördömer varenda grymhet, oavsett vem som är förövaren eller offret. Vad jag inte fördömer är väpnat motstånd mot ett apartheidsystem som utformats som en del av ett långsamt, men obevekligt, program för etnisk rensning. Annorlunda uttryckt fördömer jag varje angrepp på civila samtidigt som jag hyllar alla som riskerar sitt liv för att riva muren.

Är inte Israel engagerat i ett krig för sin egen existens?

Nej, det är det inte. Israel är en kärnvapenstat med den kanske mest tekniskt avancerade armén i världen och med hela den amerikanska militärapparaten i ryggen.

Det finns ingen symmetri med Hamas, en grupp som kan orsaka allvarliga skador på israeler men som inte har någon som helst förmåga att besegra Israels militär, eller ens hindra Israel från att fortsätta att genomföra det långsamma folkmordet på palestinier under det apartheidsystem som har byggts upp med långvarigt stöd från USA och EU.

Har inte israelerna rätt att frukta att Hamas vill utplåna dem?

Naturligtvis har de det! Judarna har genomlidit en förintelse som föregicks av pogromer och en djupt rotad antisemitism som genomsyrat Europa och Amerika i århundraden.

Det är bara naturligt att israeler lever i rädsla för en ny pogrom om den israeliska armén viker sig, men genom att införa apartheid mot sina grannar, genom att behandla dem som undermänniskor, underblåser den israeliska staten antisemitismen, stärker palestinier och israeler som bara vill förinta varandra och bidrar i slutändan till den fruktansvärda osäkerhet som drabbar judar i Israel och i diasporan. Apartheid mot palestinierna är israelernas värsta självförsvar.

Hur är det med antisemitismen?

Den är alltid en tydlig och närvarande fara. Och den måste utrotas, särskilt inom den globala vänstern och bland de palestinier som kämpar för palestinska medborgerliga fri- och rättigheter – runt om i världen.

Varför strävar inte palestinierna efter att uppnå sina mål med fredliga medel?

Det gjorde de. PLO erkände Israel och avstod från väpnad kamp. Och vad fick de för det? Absolut förödmjukelse och systematisk etnisk rensning. Det var detta som gav näring åt Hamas och fick det att framstå i många palestiniers ögon som det enda alternativet till ett långsamt folkmord under Israels apartheid.

Vad bör göras nu? Vad skulle kunna skapa fred i Israel-Palestina?

• Ett omedelbart eldupphör.
• Frigivning av all gisslan: Hamas och de tusentals som hålls av Israel.
• En fredsprocess under FN:s ledning, som stöds av ett åtagande från det internationella samfundet att avskaffa apartheid och att garantera lika medborgerliga fri- och rättigheter för alla.
• När det gäller vad som måste ersätta apartheid är det upp till israeler och palestinier att välja mellan tvåstatslösningen och lösningen med en enda federal sekulär stat.

Vänner,

Vi är här för att hämnd är en lat form av sorg.

Vi är här för att inte främja hämnd utan fred och samexistens i Israel-Palestina.

Vi är här för att tala om för tyska demokrater, inklusive våra tidigare kamrater i Die Linke, att de har skämts tillräckligt länge – att två fel inte gör ett rätt – att låta Israel komma undan med krigsförbrytelser inte kommer att förbättra arvet efter Tysklands brott mot det judiska folket.

Utöver dagens kongress har vi i Tyskland en skyldighet att förändra samtalet. Vi har en skyldighet att övertyga den stora majoriteten av anständiga tyskar där ute om att universella mänskliga rättigheter är det som betyder något. Att aldrig mer betyder aldrig mer. För alla, judar, palestinier, ukrainare, ryssar, jemeniter, sudaneser, rwandier – för alla, överallt.

I detta sammanhang är jag glad att kunna meddela att DiEM25:s tyska politiska parti MERA25 kommer att finnas med på valsedeln i valet till Europaparlamentet i juni – för att få röster från tyska humanister som vill ha en ledamot av Europaparlamentet som företräder Tyskland och kritiserar EU:s delaktighet i folkmord – en delaktighet som är Europas största gåva till antisemiterna i Europa och resten av världen.

Jag hälsar er alla välkomna och föreslår att vi aldrig glömmer att ingen av oss är fri om en av oss är i kedjor.

Relaterat

• DiEM25: Yanis Varoufakis’ Palestine Congress speech that was banned by German police
• DiEM25’s newsletter