NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Fred borde vara en grundläggande mänsklig rättighet för alla, men i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) och Rwanda verkar det vara en fjärran dröm. Konflikten mellan DRK och Rwanda har djupa rötter som sträcker sig tillbaka till kolonialismens tid.
Text: Olive Carlson
Hutuer från Rwanda, förövare av folkmordet 1994, flydde till Kongo med hjälp av Frankrike (rapport av historikerkommission) [1] och planerar nu en ”comeback tour” mot Rwanda. Kolonialismens spöken fortsätter att plåga Afrika. Inbördeskriget i DRK och den hotande konflikten mellan Rwanda och DRK är några av många exempel.
Koloniseringen
Afrika hade välstrukturerade samhällen med mäktiga imperier och kungadömen och hade en välstånd ekonomi, före slavhandeln och kolonialismen beskriver historikern och författaren Amadou Ba [2].
Berlin-konferensen var som den stora festen där alla västerländska länder ville ha en bit av den afrikanska kakan, men ingen brydde sig om att fråga värdarna. De delade upp kontinenten som om den var en schackbräda och splittrade familjerna utan att tänka på de verkliga konsekvenserna för de som faktiskt bodde där.
Under kolonialismen genomförde Belgien en uppdelning av Rwanda och la till en del av dess territorium till Kongo. Detta resulterade i att rwandiska folkgrupper, särskilt när Banyamurenge (kongoleser som talar kinyarwanda språket) blev en del av Kongo.
Tyvärr blev dessa grupper utsatta för förtryck från de kongolesiska regimerna under årens lopp. Som svar på detta bildades en motståndsrörelse kallad M23 med målet att kämpa för befrielse och rättigheter för rwandiska talande grupperna [3] (ui.se) [4].
Att se tillbaka på historien är som att bläddra igenom ett gammalt fotoalbum fullt av både smärta och sorg. Kolonialismen kastade verkligen en skugga över Afrika, som ett stormigt oväder som aldrig verkade vilja lämna. Europa gick in i Afrika och skapade en kaotisk röra av lidande och förödelse.
Kolonialmakterna betraktade de lokala befolkningarna som brickor på ett spelbräde, där deras liv och välbefinnande var helt oväsentliga. Att tvinga människor till arbete under grymma förhållanden och förvägra dem deras grundläggande rättigheter var bara ett av många sätt som kolonialismen förstörde liv.
Det är som om de betraktade Afrika som sin personliga bankomat, där de kunde ta vad de ville utan att någonsin tänka på konsekvenserna. Man kan konstatera att de hade avsikt att bryta ner den lokala befolkningen [5]. Individer som gjorde motståndet amputerades delar av sina kroppar eller anhörigas kroppar. Över 10 millionär dödades enligt författaren Marc Wiltz [6].
Man ville inte bara kontrollera människornas fysiska värld, utan också deras andliga och kulturella identitet, riva bort deras rötter och säkerställa att de inte ska blomstra igen.
Man tvingade folk att konvertera till kristendomen och byta till europeiska namn. Visade man motstånd blev man mördad så som spirituell ledare Kimbangu och självständighets ledare Patrice Lumumba.
Lumumba blev mördad den 17 januari 1961, styckad och löstes upp i en svavelsyra [7]. Förövaren behöll en tand av honom och placerade den i museet Bruxelles. Efter 61 år kamp av Lumumbas barn och juridiska processer lämnade Belgien tillbaka ledarskapet till DRK den 20 juni 2022 [8].
DRK har aldrig haft fred för att kunna fokusera på hållbar utveckling [9]. Först kom slavhandel följd av kolonialismen och utplånade Kongo. Nu är det genom neokolonialism och genom att skapa kaos för att fortsätta plundra Kongos naturtillgångar till sina industrier i stället för att betala för resurserna de behöver. Alla länder, framför industrialiserade länder är skyldiga i dödandet av flera miljonär kongoleser.
Är Rwanda boven eller syndabock?
Interna konflikter i DRK har pågått i över 30år och över 6 miljoner har dödats sedan 1998 enligt den kanadensiska tidningen, La Presse [10] och beskriver som det dödligaste kriget sedan andra världskriget.
Att DRKs regeringen lägger skuld på Rwanda kan anses som en undanflykt från sitt ansvar att skydda sitt folk
Spänningarna mellan Rwanda och Demokratiska republiken Kongo (DRK) började 1990-talet när många av förövare från folkmordet i Rwanda flydde till Kongo, med hjälp av Frankrike som fortsatte att förse dem med vapen enligt Col,Guillaume Ancel fransk Lieutenant och var med i FNs militär insats, ”Operation Turquoise” i Rwamda [11].
Förövarna, flyktingar i DRK bildade en beväpnad grupp, Force Démocratique pour la Libération du Rwanda (FDRL) Gruppen har ständigt destabiliserat Rwandas gräns till Kongo. Rwanda har ständigt krävt att de successiva regeringarna i DRK ska avväpna gruppen och skicka tillbaka de till Rwanda, utan respons av kongolesiska regeringar.
Som en konsekvens av dessa spänningar har många kongolesiska flyktingar tagit sin tillflykt internt, till Rwanda och andra grannländer. Situationen har eskalerat och ömsesidiga anklagelser [12] och hot gör inte situationen bättre. Uttalanden från båda sidor tyder på en ökande fiendskap som inte bara förvärrar situationen i regionen utan också hindrar möjligheterna till fred och stabilitet.
Regeringen i DRK har alltid anklagat Rwanda för att stödja M23, något som den senare har förnekat genom att säga att M23 är ett kongolesiskt folk och att problemen mellan regeringen och beväpnad grupp M23, måste lösas av kongoleser [13].
Å sin sida anklagar Rwanda DRK för att stödja FDLR och till och med integrera dem i landets armé (FARDC), vilket utgör ett hot mot Rwandas säkerhet. Dessutom, enligt Rwandas ministerium för flyktingar, har Rwanda redan tagit emot över 100.000 kongolesiska flyktingar på grund av konflikterna mellan M23 och Kongoles armé
Vad är Västs roll?
Historiskt sett har väst utnyttjat Afrikas naturtillgångar och bidragit till instabilitet och kaos på kontinenten i tusentals år. När USA kom in i bilden under koloniseringen, var det som att de ville ha det bästa godiset på bordet för sig själva och hade sina ögon på Kongo som en hungrig varg på jakt efter byte.
Att använda en av världens mest kraftfulla vetenskapsmän som Albert Einstein för att säkra kontrollen över uranmalmen visar bara hur desperata de var för att få tag på resurserna de behövde för sina krigsindustrier och teknologier [14].
Även efter avkoloniseringen fortsatte västvärlden plundra Afrikas naturtillgångar. Man tvekar inte att destabilisera länder och korrumpera afrikanska ledare och döda ledare som är olydiga.
Multinationella företag är förövare som tvekar inte att starta eller stödja mellan olika folkgrupper och skapar kaos för att stjäla naturresurser, menar professorn, John Kotter [15].
Denna exploatering sker på bekostnad av lokala befolkningen.
I Kongo beräknas över 260 beväpnade grupper verka som utnyttjas av olika länder, företag, organisationer inklusive svenska organisationer, för att komma åt Kongos rikedomar. Man kan undra hur fackförbundet Sveriges Lärare blev storägare i Arc Minerals som har haft stora gruvintressen i Kongo (Aftonbladet, 31 jan 2024).
Exploateringen av naturtillgångar har skett utan hänsyn till miljön, vilket har lett till förstörelse av ekosystem och försämring av vattenkvaliteten. Detta har negativa konsekvenser för både hälsa för lokalbefolkningen och det globala klimatet.
Västlig inblandning i konflikten i Kongo för att säkra tillgången på naturresurser har förstärkt korruption och stöd till auktoritära regimer, vilket har bidragit till politisk instabilitet och brist på demokratiska institutioner.
Den ojämlika fördelningen av intäkter från naturtillgångar har bidragit till underutveckling, förhindrat investeringar i utbildning, hälsovård och infrastruktur som är nödvändiga för långsiktig tillväxt och utveckling samt bidragit till fortsatt fattigdom och instabilitet i Kongo och i regionen.
Slutsatsen och lösningar
Konflikten i Kongo har ”multiansikte”, är komplex och behöver lösas på olika nivåer. Lös problemet för M23, kongoleser som har varit förtryckta genom åren och behöver respekt för sina grundläggande rättigheter. M23 behöver accepteras som kongoleser.
Att lösa konflikten i Kongo kräver en radikal och revolutionära ledarskapsansatser som fokuserar på att förena alla folkgrupper och återupprätta landets suveränitet.
Det krävs en stark ledare som kan förhandla fred med grannlandet Rwanda och stabilisera hela Östafrika. Ledaren måste arbeta för att förena Kongoleserna oavsett etnisk bakgrund eller politisk tillhörighet. Genom att främja en känsla av nationell identitet och sammanhållning kan man minska spänningar och skapa en grund för fred och stabilitet.
Att upprätta fredliga relationer med Rwanda är avgörande för att stabilisera regionen. Genom att engagera sig i ärliga och öppna förhandlingar kan man arbeta för att lösa historiska konflikter och bygga tillit mellan länder
Kongo behöver även ta tillbaka kontroll över sina naturtillgångar och kräva att länder och företag som exploaterar naturtillgångar skall betala rättvisa priser eller packa sina väskor och åka hem.
Amzat Boukari-Yabara, fransk historiker, sa på konferensen i Stockholm den 21 mars att revolution och panafrikalism är en lösning för att få stopp på kolonialismen, konflikterna och för att stoppa plundring av Kongo. Han menade att panafrikanska ledare kan återskapa fred, frihet, Kongos historia och kan ge kongoleser möjligheter att nyttja landets rikedomar.
Text: Olive Carlson
Referenser
[1] Génocide rwandais: le rapport Duclert pointe les résponsabilités de la France 26 mars 2021)).
[2] L´Afrique des Grands Empires: 7e-17e Siècles, bok, Editions AB
[3] Kongo-Kinshasa-Äldre historia,
[4] Qui sont les Banyamurenge?. Jeuneafrique, publié le 23 août 2004
[5] Comment les mains coupées du Congo ont secoué l´Europe coloniale. Publié les 25 avril 2021
[6] ”Il pleut des mains sur le ’congo”, Ecrivain et editeur Marc Wiltz
[7] Patrice Lumumba & Kongos Frigörelse, del 6. Svarthistoria, 9 juli 2020
[8] Une dent de Patrice Lumumba restituée à la RD Congo par la Belgique. France24, publié le 20 juin 2022
[9] Shockwaves on Rwanda- Congo & France Conflict, PLO Lumumba, Youtube
[10] Le drame humanitaire le plus grave du monde. La Presse 30 0ctobre 2008
[11] ”La vérité sur l´opération turquoise, ”Arretez de se cacher derrière l´honneur de la France” Konferens. Youtube, Col.Guillaume Ancel, France24
[12] US blames Rwanda for deadly attack n displacedcamp in DR, Le Monde May 4, 2024
[13] Rwanda denies its tropps attacked displaced persons camp in DR Congo, Reuters May 4,2024
[14] Spies in the Congo:America´s Atomic Mission in world War II, bok,Dr Suzanne Williams
[15] Gouverner par le chao, la nouvelle tendance politique, Lucien Cerise 2023
