Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Den nya polycentriska multipolära världen tar nu form i rask takt. Det handlar om en värld som inte är styrd av en supermakt som forcerat driver en unipolär världsordning. NewsVoice rapporterar om denna spännande utveckling och du kan vara en del av den.
Jag befinner mig just nu i Xinjiang i Kina, en multikulturell hubb, som kan beskrivas som en kombination av dåtidens Silicon Valley och nutidens mest växande företagsparker. I Xinjiang samsas över 45 etniska minoriteter i fred med en välståndsnivå i paritet med Europa (vissa landområden ligger före eller efter i utvecklingen).
Tre gånger större än Sverige
Xinjiang är en autonom provins som gränsar mot Mongoliet och Kazakhstan. Här finns en population på drygt 20 miljoner människor. Den självbestämmande regionen har en yta som är tre gånger större än Sverige och den beskrivs som en avlägsen del Kina bestående av världens näst största öken, Taklamakan-öknen och stora bergsmassiv. Taklamakan-öknen i sig har en yta som inte är långt från Sveriges totala yta.
Man kan fråga sig hur detta torra område kan bygga upp sin egen välfärd och rikedom. Denna typ av frågor hade jag med mig till Xinjiang och många av svaren kommer att publiceras i NewsVoice.
Resan till Xinjiang från Sverige (tur/retur), samt två inrikesflyg (Beijing-Urumqi), betalades helt av min enmansfirma och av mig som privatperson.
På resan träffades 18 journalister från runt 15 länder, alla med ett genuint intresse av att studera Xinjiang som utvecklingsområde. Efter ett antal dagar på plats under ett schema bestående av studiebesök, resor och intervjuer kan jag konstatera att regionen håller på att utveckla en stor konkurrenskraft gentemot marknads- och storföretagsintressen i Väst.
Vissa större finansiella intressenter i Väst gillar inte att se denna snabba expansion och potential, och har därför verkat för att belägga Xinjiang med handelssanktioner. För att kunna motivera dessa sanktioner behövs det skäl, men det visar sig att dessa skäl inte står pall för en närmare granskning. Skälen för att försöka bromsa Xinjiangs kraft har i västmedier oftast handlat om att sprida ”storyn” om att Kina på olika sätt förtrycker uigurerna, en etnisk minoritet på drygt 10 miljoner människor.
Kinas regering vill höja levnadsstandarden för alla de drygt 45 etniska minoriteterna och man vill modernisera hela Xinjiang. Det sker genom omfattande sponsringar av samtliga subkulturer och eftersom Xinjiang till minst 50% befolkas av uigurer har just denna folkgrupp blivit den största mottagaren av bistånd från Beijing.
Kineserna ser alltså annorlunda på Xinjiang än västmedia och det ligger i själva verket Kinas interna intresse att bistå Xinjiang industriella och kulturella utveckling. Xinjiang och människorna där vill bedriva export till utlandet. Exporten leder till högre levnadsstandard.
Regeringen har förstått att ett av de bästa sätten att stödja industrierna och förbättra livet är hjälpa befolkningen att hjälpa sig själva. Detta biståndsarbete kan inte utesluta någon särskild folkgrupp, särskilt inte uigurerna, som har majoritet. Uigurerna är i själva verket den religiösa muslimska folkgrupp som får mest stöd, proportionellt sett.
Mindre folkgrupper måste därutöver också få vara med på resan annars uppstår konflikter, orättvisor och separatism. Kina har lyckats komma till rätta med dessa problem i stor utsträckning, ofta bättre än länder i Europa. Vi i Väst kan lära oss av Kina, vice versa.
För mig är Xinjiang alltså ett oerhört intressant område precis som många andra växande regioner i världen inom BRICS-sfären. Du kan vara med genom att sponsra NewsVoice utlandsbesök. Alla våra artiklar är gratis att läsa. Vill du stödja just denna resa, märk sponsringen med ordet ”Kina 2024”.
