Svenska media envisas med att kalla Rysslands angrepp på Ukraina för ”fullskalig invasion”, men hur mycket vi än ogillar detta angrepp, är det långt ifrån någon ”fullskalig invasion”.
Det har tvärtom kört fast med låsta fronter och kamp fram och åter. Ryssland har ”bara” lyckats inta östra och sydliga delar av Ukraina – till priset av hundratusentals döda och skadade ryska soldater och tiotusentals ukrainska.
Runt fyra femtedelar av Ukraina är fortfarande fria, även huvudstaden Kiev. Som planerad full invasion är angreppet totalt misslyckat och borde förstås skildras som just det.
Jag kan förstå att det frestar experter och media att ändå kalla det ”fullskaligt”. Det låter övertygande dramatiskt men leder tankarna fel.
Ukraina är inte erövrat, men det kan bli om landet inte fortsatt får stöd inte bara med vapen utan även ekonomiskt och diplomatiskt med effektiva sanktioner mot Ryssland – främst dess ledning och mindre mot det kuvade och huvudsakligen oskyldiga ryska folket.
All skuld faller på Putin som angripare. Inget rättfärdigar hans oprovocerade angrepp mot en fredlig granne. Ukrainas ledning och näringsliv kanske inte är Guds bästa barn, men det är definitivt inte Putin med anhang.
Därför är föreslagen ”fred” en illusion som sopar kriget under mattan. Man förhandlar inte med dem som vill ens undergång.
Relaterat
- NewsVoice: Kharkiv-pakten: Ryssland och Ukraina kom överens om att ryska flottan kan stanna på Krim till 2042
- NewsVoice: Jan Westh: Krim och den olagliga annekteringen 1954
- Glenn Diesen: ”This war is about money”