Bitte Assarmo: Är de svenska traditionerna på väg tillbaka?

Debatten om Sverige och landets framtid

publicerad 15 december 2024
Sverigebilden på 1970-talet.
Sverige var på 1970-talet ett idylliskt hörn på världskartan.

Igår, när luciamorgonen var som mörkast och hundarna och jag gick ut på morgonpromenad, fick jag se något jag aldrig sett förut under alla de dryga 30 år som jag bott i Familjebostäder. Utanför varje port i hela kvarteret hade husvärden tänt upp marschaller.

Text: Bitte Assarmo. Artikeln med originalrubriken ”Början till slutet?” har tidigare publicerats i Det Goda Samhället

Det var så vackert och stämningsfullt att jag nästan blev lite rörd och när jag mötte grannar och vänner blev marschallerna genast ämne för samtal.

Den stora frågan blev: Varför just nu?

Det är naturligtvis omöjligt att veta men jag får ändå en vag känsla av att något håller på att hända. Att fler och fler vågar visa att de tycker om och vill bevara våra traditioner.

Kanske är det i så fall därför de hånfulla Luciatexterna från landets kulturskribenter varit så få i år och kanske därför SVT sände ett Luciaprogram som var befriande traditionellt.

Ser vi början till slutet på wokeismen och den tröttsamma politiska korrektheten som orsakat så mycken skada?

Eller så var det bara min husvärd som på egen hand fattade beslutet att lysa upp Luciamorgonen lite extra, vad vet jag?

Jag tror det blir lättare att se om det faktiskt ligger något i den här vaga känslan i mitten av nästa år, runt midsommar, och jag ska förklara varför jag tror det:

Under de senaste åren har centrumledningen helt slutat att pynta till midsommar (som de annars gjort i stort sett sedan centrum var nybyggt på 50-talet) och i somras syntes inga tecken alls på att den svenskaste helgen av alla var inne. En eftergift för den politiska korrekthet som kräver att vi tonar ner allt som är vårt för att inte exkludera andra.

Men om vi nästa midsommar åter får se björkruskor och en och annan dragspelare i centrum?Det skulle vara ett tydligt tecken på att allt fler vågar trotsa wokisterna och åter visa sin kärlek till de svenska traditionerna.

Okej, jag inser att det här är att dra väldigt stora växlar på några marschaller. Men det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan. Och nog måste en tant få drömma lite så här mitt i mörka december?

 

Text: Bitte Assarmo. Artikeln med originalrubriken ”Början till slutet?” har tidigare publicerats i Det Goda Samhället

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq