Kinesiska ekonomer har kommit på ett fiffigt sätt att bli av med Kinas överskottsdollar och samtidigt hjälpa sina partnerländer att undkomma dollarberoende och samtidigt fördjupa dessa länders ekonomiska integration med Kina istället för USA. Dessutom kan Kina skydda sig mot framtida planerade angrepp från Washington.
Text: Arnaud Bertrand på X | Översättning: NewsVoice
Kina gav nyligen ut statsobligationer värda 2 miljarder USD i Saudiarabien. Obligationerna övertecknades nästan 20 gånger, vilket är långt mer efterfrågan än vanligt för statsobligationer i dollar som normalt har en överteckningsgrad mellan 2 och 3 gånger.
Räntan på obligationerna var mycket nära amerikanska statsobligationsräntor, vilket betyder att Kina nu kan låna pengar – i amerikanska dollar – till i princip samma ränta som den amerikanska regeringen själv, vilket inget annat land i världen kan.
Platsen för denna obligationsförsäljning, Saudiarabien, är speciell. Kina visar här att de kan fungera som en alternativ förvaltare av dollarlikviditet mitt i hjärtat av petrodollarsystemet. För Saudiarabien, som innehar hundratals miljarder i dollarreserver, skapar detta ett nytt alternativ för att investera sina dollar: de kan investera dem hos den kinesiska regeringen istället för den amerikanska.
Men om Kina skalar upp detta och istället för att ge ut obligationer värda 2 miljarder dollar börjar de ge ut tiotals eller hundratals miljarder dollar, innebär detta att Kina effektivt skulle konkurrera med det amerikanska finansdepartementet på den globala dollarmarknaden.
Istället för att länder som Saudiarabien automatiskt återvinner sina dollar till amerikanska statsobligationer, skulle de kunna lägga dem i kinesiska dollarobligationer som betalar samma ränta.
Detta skulle skapa ett parallellt dollarsystem där Kina, inte USA, kontrollerar en del av dollarflödet. USA skulle fortfarande trycka dollarna, men Kina skulle i allt högre grad hantera vart de går.
Varje dollar som går till kinesiska obligationer istället för amerikanska statsobligationer är en dollar mindre som hjälper till att finansiera den amerikanska regeringens utgifter i en tid då USA har enorma underskott och ständigt behöver sälja statsobligationer för att finansiera sig.
Kina behöver förvisso också hitta en plats att investera alla dessa dollar. Det sista Kina behöver är ju fler amerikanska dollar, Kina är ju redan helt översvämmade med dollar genom sitt stora handelsöverskott, men av de 193 länderna i världen är 152 en del av BRI. En mycket vanlig egenskap som många av dessa länder har är att de är skuldsatta i USD, till den amerikanska regeringen eller andra västerländska långivare.
Kina skulle kunna använda sina amerikanska dollar för att hjälpa Belt and Road-länder (BRI) att betala av sina dollarskulder till västerländska långivare. Men här är nyckeln: i utbyte mot att hjälpa dessa länder att betala av sina dollarskulder, skulle Kina kunna ordna så att de återbetalas i yuan, eller i strategiska resurser, eller genom andra bilaterala arrangemang.
Detta skulle skapa en trippelvinst för Kina:
- Kina blir av med sina överskottsdollar,
- Kina hjälper sina partnerländer att undkomma dollarberoende, och
- Kina fördjupar dessa länders ekonomiska integration med Kina istället för USA.
För BRI-länder är detta attraktivt eftersom de kan undkomma fällan med dollarskulder (och hotet om amerikanska finansiella sanktioner) och de får sannolikt bättre villkor med Kina, vilket kommer att hjälpa deras utveckling.
Överraskande nog finns det faktiskt inte mycket som USA kan göra emot detta som inte underminerar dem själva på något sätt.
Troligen är detta dock i detta skede bara ett budskap från Kina till den kommande Trump-administrationen: ”Vi kan göra detta så kanske ni bör tänka väldigt noga på alla otrevliga saker ni har i åtanke för oss”. Det kostar Kina nästan ingenting att varna USA, men tvingar Washington att överväga några mycket obekväma möjligheter.
Text: Arnaud Bertrand på X | Översättning: NewsVoice