Tchad har meddelat att man säger upp alla säkerhets- och försvarsavtal med Frankrike. Detta beslut, som offentliggjordes i november förra året, följde tätt efter ett möte mellan Frankrikes utrikesminister och Tchads president Mahamat Déby, som signalerade en tydlig avsikt från Tchads sida att hävda sin suveränitet.
Tchads utrikesminister Abderaman Koulamallah förklarade i ett skarpt uttalande att ”Frankrike måste hädanefter anse att Tchad har vuxit upp” och bekräftade att Tchad är en ”suverän stat”.
Detta djärva uttalande speglar en regional trend där nationer som Tchad, Niger, Mali och Burkina Faso också har brutit de militära banden med Frankrike, vilket utgör en bredare avkoloniseringsrörelse i Afrika.
De praktiska konsekvenserna av detta beslut har redan börjat visa sig. Frankrike har börjat dra sig tillbaka från sina militärbaser i Tchad, och den första basen i Faya-Largeau överlämnades till den tchadiska armén den 26 december. Planer finns på att evakuera trupper från baserna i N’Djamena och Abeche, vilket innebär ett fullständigt militärt tillbakadragande.
Frankrikes historiska inflytande och Libyens tragedi
Mustafa Fetouri, en prisbelönt journalist och libysk akademiker, påpekar Frankrikes historiska roll i afrikansk politik, särskilt dess inblandning i den libyska konflikten. Frankrike spelade en viktig roll i den NATO-ledda militära interventionen i Libyen under förevändningen att skydda civila, vilket ledde till att Muammar Gaddafi avsattes och mördades.
Enligt Fetouri var detta ingripande en del av en bredare strategi för att begränsa Gaddafis inflytande över den afrikanska enigheten och den ekonomiska integrationen, vilket uppfattades som ett hot mot franska intressen på kontinenten.
Globala koloniala räkenskaper
Fetouri drar också paralleller till andra fall av koloniala övergrepp. Han diskuterar det brittiska mandatet över Palestina och hur det underlättade bildandet av Israel, vilket ledde till pågående konflikter och vad han beskriver som ett ”folkmordskrig i Gaza”.
Han kritiserar bristen på ansvarstagande från tidigare kolonialmakter, bland annat Frankrikes vägran att erkänna eller kompensera för historiska grymheter i Algeriet, Storbritanniens agerande i Chagos-arkipelagen och Israels fortsatta ockupation av palestinska territorier.
En uppmaning till ansvarstagande
Berättelsen om koloniala skadestånd och ursäkter får allt större genomslagskraft i den globala södern, och kraven på ansvarsutkrävande har blivit centrala i internationella forum som Samväldets toppmöte i Samoa.
Fetouri menar att utan bindande resolutioner eller ett verkligt erkännande från tidigare kolonialmakter kommer exploateringscykeln och åsidosättandet av internationell rätt att fortsätta.
Detta djärva steg av Tchad, som analyseras av Fetouri, omformar inte bara de fransk-tyska relationerna utan förstärker också det globala samtalet om det koloniala arvet och uppmanar till en omvärdering av historiska orättvisor och en strävan mot verklig suveränitet och respekt för internationell rätt.
Källa
