JD Vance sade i februari i år vid den europeiska säkerhetspolitiska konferensen i München, att han inte främst är bekymrad för hotet från Kina eller Ryssland mot Europa, men däremot för Europas behandling av mänskliga rättigheter. Han antydde försiktigt, att Väst byggts på gemensamma värderingar, men vilka kanske inte längre finns i vissa europeiska länder.
Så vad är det som Väst gemensamt försvarar ? Och han gjorde observationen ”… it’s sometimes not so clear what happened to some of the Cold War’s winners”. Det är en stor tillfredsställelse att höra en amerikansk vicepresident framföra meningsfull kritik gällande en av dagens grundläggande europeiska svagheter.
Plötsligt har de breda ideologiska striderna mellan stater, vilka inte funnits sedan avslutningen av det kalla kriget, klart återkommit. Motsättningarna mellan demokratier och diktaturer är självklara men inte brännande för ögonblicket. Nu gäller det främst motsättningar mellan länder inom västvärlden. En klyfta har öppnats mellan USA och EU.
En minoritet av stater inom EU arbetar samtidigt mot den europeiska unionens globalistiska perspektiv och planer. Inom EUs individuella länder har självfallet kulturmarxismen och dess förtryck konstant under de sista decennierna mött ett ibland starkt motstånd, men som inte kunnat stoppat denna destruktiva ideologi från att spridas vidare och succesivt öka sitt inflytande.
De frågor, som då väckt strid har ibland orsakat ett betydande allmänt intresse, medfört stora motsättningar och delat befolkningarna. Genom det amerikanska valet har sedan en politisk utveckling, som många börjat se som oundviklig, plötsligt stoppats i USA – och vissa typer av kulturmarxism har genom den nya adminstrationens uppföljning av vallöften tvingats retirera.
Detta har väckt ett hopp inom Europas länder att på samma sätt kunna kasta av sig det kulturmarxistiska oket. Samtidigt noterar man med glädje hur USA nu kraftfullt motarbetar globalismen.
Man kan säga att politisk eliminering av nysocialisterna dvs kulturmarxisterna är en överlevnadsfråga. Det gäller sannolikt inte fysiskt men politiskt, moraliskt och andligt. Vi såg i USA, vilket kollektivistiskt samhälle som de styrande bakom Biden systematiskt byggde upp och hur snabbt även högt respekterade institutioner som FBI och universiteten kapitulerade för vänstern.
Denna kraftiga omvälvning berörde i stort sett alla viktiga områden i USA inkl försvarsmakten. Samtidigt utnyttjades immigrationspolitiken för att – i första hand – inom en nära framtid dominera alla svängstater genom tillförsel av nya medborgare, vilket skulle innebära att en total förvandling av det politiska läget i landet, men denna potentiellt världshistoriska utveckling har nu kanske stoppats. Det är ingen överdrift att kalla detta en överlevnadsfråga för Väst.
Så denna gång hann vänstern inte och de drivande marxisterna i Väst har säkerligen chockerats av hur snabbt en frihetlig regering kan genomföra en omvälvning, så snart den har en politisk majoritet bakom sig. Och det beror på att vänstern inte hann omvandla de allra flesta av Bidens Executive Orders till konkret lagstiftning.
Så på bara en och en halv månad har i USA många uttryck för den nya socialismen eliminerats. Det gäller bl a offentliga konsekvenser av identitetspolitiken, DEI [Diversity, equity, and inclusion], könskaos, utnyttjandet av universitetssystemet för hård vänsterindoktrinering av kommande generationer, oursäktliga invasioner av medelmåttiga män i kvinnoidrotterna, destruktiva könsoperationer på barn med livslånga effekter osv.
Det gäller mängder av andra övergrepp mot människors rättigheter och friheter möjliggjorda av ett numera korrupt tvådelat rättssystem och demokraternas Lawfare.
Inom det amerikanska näringslivet har redan många stora företag också börjat avveckla DEI och återinsätta meritprincipen som grund för anställning och befordran. Det kommer att ge också de medelstora företagen modet att eliminera destruktiva policies, som inverkar på effektivitet och lönsamhet. Snabbheten att kunna så snabbt slå undan benen på kulturmarxismen och eliminera en del av dess grepp om samhället ger en modell att agera för kommande frihetliga europeiska regeringar.
Samtidigt visar det att Trumps amerikanska revolution vilar på samma osäkra grund som Bidens: Executive Orders, vilka kan upphävas av nästa demokratiska president. Så segern är kanske temporär och måste alltså befästas.
Trumps förnyelse av USA bygger också på önskvärda policies på andra områ-den, vilka nu domineras av den globalistiska ideologin. Denna är – vid sidan av kulturmarxismen – det andra mest närliggande hotet mot Väst. Det är en form av ideologi, fast med oklarare samband mellan sina olika delar t ex förhållandet mellan stater med olika politiska system, en nations rättigheter versus beslut av majoriteten av stater, individens förhållande till sitt eget land jämfört till den globala organisationen osv.
Syftet är att överföra nationernas beslutanderätt till transnationella organisationer. Ideologin utmanar direkt den demokratiska nationalism, som rått under efterkrigstiden.
Det enda sättet för den nordvästra delen av världen att allmänt återfå sin styrka och större oberoende av omvärlden är att direkt utmana den globalistiska ideologin. Det innebär t ex att återgå till en förnuftig energipolitik, vilket kräver att länder lämnar Parisavtalet. Eftersom den överenskommelsen lett och leder till avindustrialisering i Väst och så småningom relativ fattigdom och svag militär styrka är den – vilket troligen var en avsikt – ett dråpslag mot Västerlandet.
Den empiriska grunden för de policies, som förespråkas av FN och därmed en stor majoritet av världens länder, beträffande koldioxid är svag. De flesta av utvecklingsländerna, vilka ofta är diktaturer, stöttar klimatpolitiken för de bidrag de kan få. De största länderna – Indien och Kina – har ännu inte berörts mycket av restriktiva regler, medan de mycket snabbt bygger upp sina tillåtna system av kolkraftverk.
Det amerikanska valresultatet avspeglar lyckligtvis en skepsis även mot globalism och transnationella organisationer. Att som USA gå ur organisationer som Världshälsoorganisationen och flera av FN:s underorganisationer är en god början. Sedan bör en rad globala organisationer ändra sin politik, eller så lämnar medlemmar dem. Så småningom bör demokratier inte vara medlemmar i några organisationer, som på något sätt domineras av jordens diktaturer.
Världens traditionellt marxistiska stater inkl Ryssland (som mera är fascistiskt) skrattar naturligtvis åt själva kulturmarxismen dvs inhemska delar av nysocialismens program och tillåter det inte i sina egna länder, men de välkomnar och stödjer rörelsen tacksamt i Väst, eftersom denna bryter ned och försvagar det västerländska samhällena.
Motkrafterna i alla demokratiska länder till nysocialismen torde nu kraftigt inspireras av den inledda amerikanska politiken. Denna innebär i USA, att man strikt beaktar människors integritet, tillämpar individuella rättigheter och genom en mix av förbud och ekonomiska straff/incitament i olika avseenden tränger tillbaka kulturmarxismens olika yttringar och policies på alla viktiga områden.
Målet är att kraftfullt eliminera t ex all identitetspolitik och åtgärder, som tillåter eller främjar falsk så kallad mångfald, så kallad social rättvisa och så kallad inkludering (DEI). De kulturmarxistiska definitionerna av dessa begrepp skiljer sig från de vanliga.
Genom manipulativa definitioner försöker nysocialisterna dölja det avsedda verkliga innehållet i dessa begrepp, och där ”equity” (jämlikhet eller social rättvisa) är det absolut farligaste. Det har i extremvänsterns tolkning i själva verket en rent marxistisk innebörd, där alla människor så småningom ska erhålla samma inkomst oavsett kompetens och prestationer.
Arbetet att eliminera Bidens misskötsel och kapitulation för kulturmarxistisk politik inom USA:s federala sektor syftar då bland annat till att stärka korrekta tolkningar av författningen; avsluta de parallella rättssystemen för frihetliga versus kulturmarxister och/eller medlemmar i det demokratiska partiet; minska byråkratiernas makt, och effektivisera och nämnvärt minska den federala sektorn.
Andra ytterst viktiga komponenter är att genom djupgående reformer hindra FBI från att någonsin mera agera som ett amerikanskt KGB. Självklart är ett annat mål att kraftigt förändra CIA. Detta är bara början, lika viktigt men måhända mindre spektakulärt än den kommande ekonomiska politiken och den nya utrikespolitiken.
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsult- företag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp! Dags att dö! Libertaria-nism och den Civila VälfärdsStaten”. Hans publicerade artiklar kan också sökas på hemsidan: vaknaupp.dinstudio.se
