Genomslaget för de i första delen beskrivna motåtgärderna mot kulturmarxismen har varit särskilt snabbt inom försvarssektorn. Där upplevdes konsekvenserna av ideologin som ytterst destruktiva för moralen och effektiviteten inom olika vapenslag.
Reformåtgärdernas popularitet har där också varit särskilt hög, och volymen nyrekryterade, som under senare år sjunkit kraftigt, har redan börjat öka avsevärt. Lämpliga rekryter, som tidigare avstått från att ingå i en kulturmarxistisk stridsmakt, har återfått lusten att försvara sitt land.
Genom att liknande regler gäller alla organisationer mm, som finansieras av staten, tränger åtgärderna ner djupt i det amerikanska samhället. Många stora företag har därmed också inspirerats att kraftigt skära ned eller avsluta sina försök till DEI-politik internt och tar därför bort befattningar och de särskilda delar inom företagens organisationer, som införts för att genomföra och utveckla sådana policies.
Det gäller många välkända företag som Caterpillar, Harley-Davidson, Walmart, Microsoft osv Självfallet är detta en följd inte bara – eller kanske ens främst – av den federala politiken utan också på de beklagliga effekter, som man erfarenhetsmässigt upptäckt DEI-politik leder till inom företagen. Företagsledningarna vågar nu avsluta och reparera följderna av sina tidigare konformistiska, felaktiga och oprofessionella beslut.
En sektor, där genus- och raspolitik haft särskilt stor inverkan i USA, gäller utbildningssektorn. Om man då bara begränsar sig till högre utbildning, som i stor utsträckning tagits över av kulturmarxistiska krafter, kommer denna nu att påverkas kraftigt, eftersom även privata universitet och högskolor för att behålla sina federala bidrag måste i många avseenden följa federal politik.
Detsamma gäller delstatliga utbildningsanstalter. Fakulteterna har på många ställen rensat ut de flesta lärare och forskare med andra åsikter än kulturmarxistiska. Man kan föreställa sig omvälvningen i det svenska universitetssystemet, om diskrimine-ringen av män avslutas gällande rekrytering, forskningsfinansiering och befordringar. Det är ytterst olämpligt för ett land att låta kulturmarxistiska lärare ansvara för viktiga utbildningar, eftersom dessa ofta förvandlar undervisningen till indoktrinering.
Den kraftiga favoriseringen av t ex transgenders i olika avseenden har i USA avslutats som officiell politik och en allmän återgång har i detta avseende skett till en biologiskt baserad könspolitik. En effekt är att avsluta männens pågående övertagande av kvinnoidrotten.
Det är självfallet en sorglig utveckling för många mediokra manliga idrottare, som förlorar en andra karriärväg till medaljer och pengar. Nedklassningen av identitetspolitik och kravet på en främst meritbaserad personalpolitik kommer naturligtvis att inverka på vissa kvinnor och olika minoriteter, när inte längre köns- och raskriterier utan istället duglighet bestämmer politiken avseende rekrytering och utnämningar.
Inom den privata sektorn kan naturligtvis organisationer och företag, som fortfarande tror på teserna om vitt spridd diskriminering av kvinnor och medlemmar av minoriteter, fortsätta att främja dessa grupper.
Blandningen av policies, som skyddar och stärker den amerikanska författningen i kombination med generalangreppet på nysocialismen, är en helt nödvändig och samtidigt till sitt omfång och sitt djup en djupt beundransvärd politik.
Tillsammans med målen och åtgärderna för den radikala ekonomiska politiken, förhoppningarna om en kraftigt reformerad hälsopolitik samt en utrikespolitik, som försöker eliminera inflytandet av det etablissemang, som sedan slutet av det kalla kriget främst åstadkommit en rad stora misslyckanden, utgör reformerna både ett slut och en början.
Det är förhoppningsvis ett slut på det interventionistiska USA, som gång på gång gjort stora utrikespolitiska blunders kombinerade med passiv acceptans av växande kollektivism och ett alltmer avancerat kontrollsamhälle hemmavid. De sista decenniernas nya version av auktoritär kollektivism (1) – kulturmarxismen – lyckade under Bidens presidentperiod dock avslöja så mycket av sin karaktär, att valet 2024 åter förde Trump till makten.
Kulturmarxismen är en konsekvens av det Kalla Kriget. Sammanbrottet för kommunismen stärkte kulturmarxismen enormt, då den delvis fyllde det ideologiska tomrummet efter realsocialismens bankrutt. Ideologin hade utformats just för att eliminera koncentrationen på ekonomi i den marxistiska ideologin. Eftersom denna inriktning främst lett till nederlag, utformades då istället ett antal kompletterande ideologier på områden, som tidigare inte spelat någon huvudroll.
De kollektivistiska ideologierna (2) kommunism, fascism och nazism, som har samma idemässiga grund och har med vissa undantag samma egenskaper, led katastrofala ekonomiska eller militära nederlag, vilka anhängarna inte kunde förklara bort. Trots det amerikanska valet 2024 har nysocialismen dock ännu inte mött något liknande nederlag.
Det är alltid svårt att förutse slutet på ideologier, eftersom många anhängare inte är nåbara med rationella argument. De har inte blivit socialister främst av skäl baserade på förnuft. Tron på socialism liknar delvis en religion, vilka ju människor kan tillhöra av många skäl. Tron kan vara försvagad ett tag för att senare likt ett virus återkomma, när samhällsförutsättningarna är bättre och människor glömt ideologins gamla misslyckanden.
Nederlaget nu innebär främst, att nysocialismen efter en kort blomstringstid i Nordamerika förkastades av majoriteten av väljarna, medan minoriteten dock fortfarande är mycket stor. Och inte ens Kanada eller Mexiko kommer kanske att genomgå en liknande frihetlig utveckling som USA. I Europa utnyttjas den kulturmarxistiska ideologin av EU som en del i den globalistiska ideologin och i syfte att försvaga rörelser, som hävdar demokratisk nationalism.
Kulturmarxismen har naturligtvis kraftigt försvagats av det, som hänt i USA. Men eftersom denna pånyttfödelse av kollektivism sedan slutat av 90-talet idag spelar en betydande roll inte bara i det amerikanska demokratiska partiets program utan även för europeiska vänsterpartiers ideologier och program, kommer ideologin sannolikt att fortsätta spela en stor roll.
De aktiva inom dessa partier är ofta också aktiva kulturmarxister och vill inte alls tillåta att ideologin försvinner. Den måste krossas i land efter land, men självfallet är det så, att större politiska förluster i stora länder nämnvärt försvagar den internationella nysocialistiska rörelsen.
Så på grund av presidentvalet kommer en allt intensivare ideologisk strid mellan frihetliga och kollektivistiskt orienterade partier drivas i hela västerlandet.
När starka frihetliga rörelser växer till sig genom de nya europeiska partierna men även genom att deras ideer (åter) vinner inträde i Europas traditionella borgerliga– men numera vanligen socialliberalt radikaliserade – partier, kommer motståndet mot nysocialismen kanske kunna nå en majoritetsposition även i Europa.
Parallellt med detta kommer den demokratiska nationalismen, företrädd av många av dessa frihetliga partier, att erbjuda ett ständigt starkare motstånd mot globalismen.
Läs del 1 av 3: Ideologiska strider är nu det viktigaste
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsult- företag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp! Dags att dö! Libertaria-nism och den Civila VälfärdsStaten”. Hans publicerade artiklar kan också sökas på hemsidan: vaknaupp.dinstudio.se
Referenser
- NewsVoice: Ahlmark: Hur skiljer sig kulturmarxism och libertarianism från totalitära ideologier?
- Epoch Times: Varför de stora ismerna är samma andas barn – Del 1 av 2 och
https://www.epochtimes.se/Varfor-de-stora-ismerna-ar-samma-andas-barn—Del-2-av-2
