Indisk teater är en mångfacetterad konstform som omfattar gamla traditioner som Sanskrit dramas, folklig och traditionell teater samt oberoende teaterföreningar. Vissa har anpassat europeiska teaterformer, medan andra skapar unika kulturella experiment genom att kombinera olika stilar och rörelser.
Text av Sophiya Karanjia, expert på Indiens kulturarv och samtida kultur
Ett exempel på tempelteatertraditionen i södra Indien, Sanskrit dramas teater, är Kutiyattam. Det är en av de äldsta teaterformerna i landet.
Vad hör till folklig teater?
Den traditionella/folkliga teatergruppen omfattar liveföreställningar som kombinerar historieberättande, musik, drama, komedi, ibland satir, och ett inslag av publikdeltagande i handlingen. Ofta kombinerar dessa föreställningar underhållning och utbildningsaspekter.
I delstaterna Uttar Pradesh, Haryana, Rajasthan och Punjab kallas den här typen av föreställningar för nautanki, i Bengalen för ”Jatra” och i Maharashtra för ”Tamasha”.
I norra och centrala Indien ges under höstfestivalen Navratri nio- till tiodagars kvällsföreställningar av Ramlila, som bygger på Ramayana, det fornindiska eposet om hjälten Rama och hans trogna hustru Sita.
Centrum för teaterlivet
Under lång tid fanns det en allmän uppfattning om att teaterlivets centrum endast är Indiens huvudstad och dess större städer som Mumbai, Kolkata och Bangalore, men verkligheten tyder på något annat.
Manipur, en delstat i nordöstra Indien, är till exempel förvånad över antalet högkvalitativa teaterproduktioner trots sin ringa befolkningsmängd.
”Men detta fenomen är inte längre förvånande när man ser hur nära teatern är kopplad till människors sociala aktiviteter. Nästan varje tempel i Impala (huvudstaden i delstaten Manipur) har en mandap (täckt utrymme) i anslutning till sig, som används för alla slags sociala evenemang, från religiösa festivaler och måltider till sekulära föreställningar som organiseras av många kulturorganisationer i Manipur”, The Telegraph 1993
Växande intresse för Indiens konstnärliga kultur
De senaste två decennierna har präglats av ett intensivt intresse för Indiens konstnärliga kultur och kulturarv. Nyfikenheten har inte bara omfattat yrkesverksamma inom området utan även människor vars sysslor ligger långt från konsten. Det är särskilt anmärkningsvärt att uppmärksamheten är aktiv bland Indiens ungdomar.
En indikator på det växande intresset är de specialiserade teater- och kulturfestivalerna med en teaterkomponent. Dessa evenemang gör det möjligt att följa både utvecklingen och förändringarna i landets antika och samtidigt moderna teaterkonst.
Det är värt att notera att dagens indiska dramatiker, förutom att dra nytta av Indiens rika litterära och kulturella arv och Shakespeares verk, i allt högre grad hämtar inspiration från Anton Tjechovs verk, liksom från samtida källor och händelser, och använder dem som grund för teaterproduktioner.
Källa: Diversity of Indian theatre: from ancient traditions to contemporary experiments, TV BRICS
