På lördagen offentliggjorde den kinesiska regeringen sitt ställningstagande mot USA:s missbruk av tullar. På fredagen meddelade Kina dessutom sitt beslut att införa en ytterligare tull på 34 procent på all import från USA, med skarp verkan från den 10:e april. Detta är en motåtgärd mot USA:s hot om tullar.
Text: Wang Peng, ”China resilient in facing US’ global tariff war” | Artikeln har tidigare publicerats i China Daily Online, en innehållspartner till NewsVoice | Översättning: NewsVoice
Den 2 april undertecknade USA:s president Donald Trump en exekutiv order som förklarade ett nationellt nödläge med hänvisning till ”nationell säkerhet” för att komma till rätta med USA:s ihållande och stora handelsunderskott.
Genom att införa en grundtull på 10 procent på global import och ytterligare differentierade tullar på viktiga ekonomier – däribland Kina och EU – har Trumps administration trappat upp sin handelspolitik till vad som bara kan beskrivas som ett systemiskt handelskrig.
Till skillnad från tidigare regeringars selektiva sanktioner omvandlar denna nya strategi handelstvister till en allomfattande ekonomisk konfrontation som utmanar efterkrigstidens WTO-baserade multilaterala handelsordning.
USA:s hegemoni hotar världshandeln
Trumps omfattande tullpolitik innebär en grundläggande förändring från riktade åtgärder till ett fullskaligt, icke-diskriminerande införande av tullar. Politiken, som grundar sig på International Emergency Economic Powers Act (IEEPA) och National Emergencies Act (NEA), som ursprungligen utformades för krigstid eller större säkerhetskriser, fungerar nu som ett medel för ensidig handelsrättslig vedergällning.
Genom att beteckna USA:s handelsunderskott som ett ”nationellt säkerhetshot” har administrationen kringgått den traditionella lagstiftningsprocessen och utökat den verkställande makten till en aldrig tidigare skådad nivå.
Detta undergräver inte bara systemet med kontroll och balans utan skapar också ett farligt prejudikat för framtida administrationer, som på liknande sätt kan åberopa nationell säkerhet för att omkalibrera tullar efter eget gottfinnande.
Dessutom kritiserar policyn öppet WTO:s princip om mest gynnad nation (MFN) genom att hävda att den gör det möjligt för länder som Kina och Indien att upprätthålla höga tullar samtidigt som USA har låga importhinder. Detta narrativ delegitimerar effektivt det multilaterala handelsramverket och banar väg för en ny regim där amerikansk unilateralism dikterar de globala handelsreglerna.
I policyn fastställs strikta villkor för tullbefrielser inom kritiska sektorer som halvledare, viktiga mineraler och läkemedel. I synnerhet är det endast produkter som klassificeras som ”icke-kinesiska” som är berättigade till tullättnader.
Detta tvingar multinationella företag att köpa material från USA eller dess allierade, vilket innebär att långvariga band i leveranskedjan bryts. Framstående industriledare som TSMC och ASML har redan signalerat sin avsikt att ompröva sina investeringar i Kina, vilket understryker politikens förmåga att påskynda den tekniska frikopplingen.
Dessutom utnyttjar ordern USMCA-ramverket genom att straffbelägga produkter som innehåller kinesiska komponenter, vilket pressar allierade som Kanada och Mexiko att omstrukturera sina produktionsprocesser.
Exempelvis drabbas mexikanska fordonstillverkare av ytterligare tullar om deras fordon innehåller kinesisktillverkade batterier. Denna ”friend-shoring”-strategi tvingar nära allierade att anpassa sig till USA:s ekonomiska mål, till och med till priset av att deras etablerade nätverk av leveranskedjor störs.
Kinas motståndskraft: Inhemsk efterfrågan, diversifierad handel
Trumps tullstrategi sträcker sig längre än till omedelbara handelspolitiska vedergällningar; den är en uttrycklig utmaning mot den globala ekonomiska ordningen.
Genom att använda tullar som vapen tillsammans med icke-tariffära handelshinder – t.ex. tekniska handelsregler, diskriminerande subventioner, restriktiva arbetsvillkor och datalokalisering – tar USA inte bara ut skatter utan omdefinierar globala handelsnormer.
Syftet är att tvinga handelspartner att omförhandla bilaterala villkor under ett USA-dominerat ramverk och att skapa en ”värdebaserad” ekonomisk allians centrerad kring gemensamma politiska ideal.
Denna aggressiva strategi har dock långtgående återverkningar. Den riskerar att fragmentera den globala ekonomin i konkurrerande block som påminner om kalla krigets era, där handel och ekonomiskt samarbete underordnas geopolitisk rivalitet.
De tidiga reaktionerna från viktiga handelspartners, inklusive vedergällningstullar och offentliga fördömanden från EU, Australien och Kanada, signalerar en volatil reaktion som kan destabilisera globala leveranskedjor och undergräva den moderna handelns integrerade karaktär.
Mot bakgrund av dessa utmaningar ökar de kinesiska beslutsfattarna ansträngningarna för att öka den inhemska efterfrågan och stimulera konsumtionen som en motåtgärd mot det externa trycket. Genom att främja strategin med ”dubbel cirkulation” – som betonar en samtidig expansion av hemmamarknaden och utrikeshandeln – vill Kina stärka sin ekonomi mot framtida handelschocker.
Detta innebär att man stärker den inhemska konsumtionen genom skatteincitament, riktade subventioner till viktiga industrier och reformer som syftar till att förbättra inkomstfördelningen.
Vidare vidtar Kina åtgärder för att säkra strategiska leveranskedjor genom att investera i inhemsk forskning och utveckling, diversifiera sina exportmarknader, stärka samarbetet med diversifierade handelspartner och sträva efter djupare regional ekonomisk integration.
I slutändan är Kinas fokus på att stärka sin inhemska marknad ett erkännande av att en robust intern efterfrågan är det bästa skyddet mot externt ekonomiskt tvång. När USA nu inleder vad man kallar ett ”tariffvärldskrig” understryker den kinesiska strategin behovet av att ”utöva god intern styrning” samtidigt som man skapar nya allianser och moderniserar sin ekonomiska infrastruktur.
Det är bara genom att öka den inhemska konsumtionen och främja innovation som Kina kan hoppas kunna rida ut stormen med eskalerande handelsspänningar och behålla sin kurs mot att bli en mer motståndskraftig ekonomi med högt värde.
Sammanfattningsvis innebär Trumps tullåtgärder ett radikalt avsteg från det traditionella, regelbaserade internationella handelssystemet. Genom att åberopa nationell säkerhet för att motivera omfattande tullar har USA inlett ett systemiskt handelskrig som syftar till att omstrukturera globala leveranskedjor och omdefiniera handelsnormer.
Även om detta tillvägagångssätt kan tvinga fram vissa kortsiktiga eftergifter från handelspartner, kan de långsiktiga konsekvenserna bli en fragmenterad global ekonomi och intensifierad geopolitisk rivalitet.
Som svar på detta ökar Kina sin inhemska efterfrågan och sina konsumtionsstrategier, vilket lägger grunden för en mer självständig ekonomisk modell. I takt med att båda sidor fördubblar sina respektive strategier befinner sig världen i ett kritiskt läge – ett läge som inte bara kommer att avgöra den globala handelns framtid utan också omforma det geopolitiska landskapet under de kommande decennierna.
Wang Peng är forskare vid Institute of State Governance, Huazhong University of Science and Technology, och Eurasian Research Institute, Renmin University of China.
