Kultur är demokratins försvar. Det skriver Emil Stensson, ordförande i Hägerstensåsens medborgarhus, på debattsidan i lokaltidningen Mitt i Söderort. Han menar att utrymmet för kultur krymper i samhället och att oberoende mötesplatser blir färre. Mötesplatser som medborgarhus, som bidrar till kulturen, kämpar för att överleva.
Parallellt ökar den digitala kulturen, vilket är bra, men det är inte den enda anledningen varför möteskulturen krymper. Många samlingsplatser, där kulturlivet kommer närmare människorna, har dålig ekonomi och lokaler med stora renoveringsbehov.
Möteskultur behövs för demokrati och samhällsutveckling
Vissa tolkar detta som att behovet av möteskultur har minskat, men Stensson varnar för att trenden fortsätter och leder till större klyftor i samhället. Samhället och kulturen stärks av mötesplatser, där människor utvecklas tillsammans. Kultur är bland det starkaste försvaret för demokratin som finns, skriver han.
Detta inlägg ger Kreaprenör anledning att klargöra att ”kultur kommer först”, något som våra styrande inte tycks ha förstått och därför gjort dem oförmögna att förstå varför det tidigare så starka svenska kulturella samhällskontraktet urholkas. ”Vi såg det inte komma” är ett allt vanligare politikersvar.
Ordet kultur betyder odling, men är främst ett sociologiskt begrepp. Kultur kan ses som summan av ett samhälles värderingar, traditioner, beteendemönster, kunskapsnivå och artefakter.
När samhällets grundläggande funktioner ska befästas och klargöras är kulturen den ram som omsluter och utgör helheten. Om ett samhälles kärnfrågor definieras som utbildning, omsorg, demokrati och trygghet samt ekonomi kommer alla dessa att hamna inom den kulturella ramen.
Konst och finkultur
Dock passar ordet demokrati inte in i detta sammanhang eftersom det befinner sig på ett annat logiskt plan. Det skulle kunna ligga efter ordet kultur. I Sverige kopplas ordet kultur till konstnärliga verksamheter. Hur denna koppling har uppstått står att läsa om i ett flertal källor. Att konstnärlig verksamhet är en av alla kulturyttringar är ställt utom allt tvivel.
Dock finns en specifik koppling mellan kultur och professionell konstnärlig verksamhet. Den innebär att konstnärlig verksamhet utgör ett kondenserat uttryck för en samhällskultur. Detta ger den konstnärliga verksamheten en särställning som ett samhälles uttrycksmässiga spjutspets.
Konsten blir därvid central för samhällets utveckling, styrelseform och identitet. Som jag ser det, har konsten en social och fysisk dimension som är central för människors varande, tillfrisknande och för samhällets utveckling. Konsten får oss att reflektera över våra liv. Detta gäller, som jag ser det, all konstnärlig verksamhet av kvalitet.
Konsten är en utvald och exemplifierad spegelbild av verkligheten, en gestaltning av reflektion som är central för samhällets utveckling. Det finns en rotad föreställning om att ”alla kan skapa konst” och att professionell konst är ”finkultur”.
Att gå på teater eller lyssna på klassisk musik ses ytligt som ”en guldkant på tillvaron”. Sanningen är att konstnärlig verksamhet vanligen kräver utbildning som leder till både hantverkskunnande och intellektuell färdighet.
Ordet finkultur är naturligtvis helt missvisande, eftersom seriöst arbete med konstnärliga uttryck oftast innebär hårt jobb och uppriktig ärlighet. Mitt intryck är att 1974 års kulturpropositions stadfästande av en så kallad ”kultursektor” lydande under en kultur- och idrottssektor bidrog till att framställa kulturen som ett särintresse.
Bildning och kunskap
Den gängse bilden i denna föreställningsvärld har en tendens att nedvärdera bildning och kunskap. Förhållningssättet blir att alla kan syssla med konst och att kunskapen inom området endast är relativ, bra och dåligt ligger i betraktarens ögon. Konst blir reducerad till fritidssysselsättning och förströelse som amatöridrott och hobby.
Därför bör vid fråga oss vad som definierar vår kultur.
- Är kulturen endast en relativiserad syn på konst som ett kommersiellt eller socialt uttryck, eller är konsten en del av ett stort omistligt kulturarv?
- Vilket är vårt kulturarv och är det värt att kämpa för?
Jag vill tro det går att fatta politiska beslut som främjar kulturens betydelse som vårt samhälles grundsten. Det måste nämligen finnas referenser till vår historia och våra kulturella tankemönster för att vi inte ska förlora det som i grunden skapar vår identitet. En process av självkännedom och mognad, som gör att vi på ett djupare plan förstår oss själva och de beslut vi fattar.
Text: Kreaprenör
Relaterat
