Är mardrömmen som håller Vita Huset vaket om nätterna vad som sker med Grönland om, eller när, NATO går ur tiden? Vilken är den stora utmaningen: det i Arktis redan närvarande Ryssland eller nykomlingen Kina som enträget försöker etablera ett brohuvud på världens största ö?
Den danska autonoma regionen Grönland: vidsträckt, glesbefolkad, full av naturtillgångar och med en allt mer utsatt geostrategisk placering i Arktis – ett fruset hav många regeringar bedömer snart kommer att ha smält bort och blivit möjlig att navigera året om. Trots självstyre står Köpenhamn för över hälften av öns statsbudget – cirka 600 miljoner dollar per år.
I dag baseras Grönlands säkerhet på NATO med den amerikanska Thule-basen som en knutpunkt för robot- och rymdförsvar. Men för USA har situationen också förändrats. Den amerikanske generalen Terrence J. O’Shaughnessy:
“Arktis är inte längre en försvarsmur och våra hav inte längre skyddande vallgravar – de är i dag framryckningsvägar”
Under tjälen på den tidigare danska kolonin döljer sig också värdefulla sällsynta jordartsmetaller. Kinesiska företag har redan försökt investera i gruvprojekt men har stoppats av Danmark och USA. När det statsägda kinesiska företaget China Communications Construction Company (CCCC) år 2018 försökte vinna ett kontrakt för att bygga tre flygplatser på Grönland, gick Danmark till slut in och finansierade projekten själv — och höll Kina ute. CCCC uppges vara världens största infrastrukturföretag och har tidigare gjort sig känt för att ha byggt artificiella öar på andra länders territorialvatten i Sydostasiatiska havet.
Rebecca Pincus, chef för Wilson Center’s Polar Institute och tidigare rådgivare till USA:s försvarsdepartement rörande Arktis:
“Grönland blir allt viktigare när vi befinner oss i en global konkurrens med Kina och i en ny teknologisk revolution när det gäller krigföring.”
Det amerikanska forskningsinstitutet Brookings:
“Grönlands mineral- och energitillgångar – inklusive järnmalm, bly, zink, diamanter, guld, sällsynta jordartsmetaller, uran och olja – blir allt mer åtkomliga. Grönländska politiker har gjort utvinning av naturresurser till en central del av sina planer för att bli ekonomiskt självförsörjande och i slutändan politiskt oberoende från Konungariket Danmark. Uppgiften är inte lätt och försvåras ytterligare av Grönlands snabbt åldrande befolkning.”
USA:s vicepresident J D Vance i tal på Grönland 28 mars 2025:
Kina
Kina saknar territoriella anspråk i Arktis, men kallar sig självt ändå för ett “nära-arktiskt land” och hävdar att det har legitima intressen vid nordpolen där det menar att en ny “polär sidenväg” håller på att utvecklas. Beijing är idag observatör i Arktiska rådet och fortsätter att samla in data som, enligt västliga underrättelsetjänster, kan användas militärt.
2018 publicerade landets kommunistregim ett policydokument som betonade forskning, sjöfart och resursutveckling i Arktis. Landet har skaffat två isbrytare, med en tredje, kärnkraftsdriven, på väg. Sedan 2004 driver det en forskningsstation på den norska ön Svalbard.
Den amerikanska tankesmedjan RANDs bedömning av situationen:
“Kina ser inte Arktis som en strategisk prioritet, utan snarare som en långsiktig investering. Även om många av landets arktiska ambitioner fortfarande är ouppfyllda, bygger det gradvis upp sin kapacitet att verka i en region där få andra har möjlighet att göra det. Kina använder alla former av mjuk makt – från ekonomiska investeringar till vetenskapsdiplomati – för att etablera sig som en legitim aktör i Arktis.
USA behöver mer än någonsin sina arktiska allierade för att noggrant övervaka den vidsträckta och föränderliga arktiska miljön, motverka Kinas oroande aktiviteter och upprätthålla ett regionalt styrsystem som Kina en dag hoppas kunna förändra till sin egen fördel.”
Kinas arktiska tidslinje:
| År | Händelse | Betydelse |
|---|---|---|
| 1925 | Tillsammans med 45 andra länder undertecknar Kina Svalbardfördraget | Får rätt att bedriva forskning på den norska ön Svalbard |
| 2004 | Kina öppnar forskningsstationen “Yellow River” på Svalbard | Första kinesiska närvaron i Arktis |
| 2011 | En kKinesisk affärsman försöker köpa mark i Island | Försöket stoppas av isländska myndigheter |
| 2013 | Kina får observatörsstatus i Arktiska rådet | En fot in i förhandlingsrummet |
| 2016 | Kinesiskt företag försöker köpa tidigare amerikansk militärbas på Grönland | Upptåget stoppas av Danmark |
| 2018 | Kina kungör sin första officiella Arktisstrategi | Förklarar sig vara ett “nära-arktiskt land” och lanserar “Polar Silk Road” |
| 2018 | Det av USA svartlistade kinesiska statsägda företaget CCCC lägger bud på att bygga flygplatser på Grönland | Danmark blockerar försöket och går in med egen finansiering |
| 2019 | Trump föreslår att USA ska köpa Grönland | Avslöjar USA:s växande oro över Kinas inflytande i regionen |
| 2020-2021 | Kinesiska företag utforskar gruvprojekt i Grönland | Stoppas efter lokalt motstånd och byråkratiska hinder |
| 2022 | Ungdomsarbetslösheten i Kina bryter igenom 20% vallen | Det inhemska trycket på kommunistpartiet ökar – extern expansion ses som en möjlig ventil? |
| 2023 | Grönlands utrikesminister Vivian Motzfeldt besöker Kina | Grönland Öppnar kontor i Kia och hoppas på mer handel och turism |
| 2024 | Kinesiska flottan genomför “freedom of navigation” övningar i Beringssund | En markering mot USA och en test av dess respons |
Grönlands stats- och utrikesminister Vivian Motzfeldt intervjuad av Kinas CGTN:
Trots att Grönlands nyvalda koalitionsregering har avvisat Vita husets intensiva och oförblommerade uppvaktning, återstår frågan: vad händer om NATO en dag inte längre finns? Utan krigsalliansens artikel 5 kommer Danmark och Grönland att stå ensamma nästa gång Kina knackar på dörren. Var det i själva verket det USA:s vicepresident signalerade vid sitt senaste besök på Grönland – NATO:s förestående hädanfärd?
Ryssland
Ryssland är Arktis i särklass största strandägare och har alltid varit så. Att detta i början på det 21:a århundradet av USA upplevs som ett “problem” verkar beror på att isarna som tidigare stängde havet för sjöfart har börjat smälta och att ett framtida isfritt Arktis erbjuder ett mycket intressant alternativ till sjötransporter genom till exempel Egyptens Suezkanal, Malackasundet vid Singapore och Panamakanalen.
Hitills har Rysslands utbyggnad och expansionsplaner i Arktis skett på det egna territoriet och i övrigt följt ett nordiskt mönster. Det är jurister och folkrättsspecialister som mobiliseras för förhandlingar vid FN – inte soldater på ett slagfält. Vad som diskuteras är justeringar av strandägarnas ekonomiska zoner till havs.
Poängen är att Ryssland synes redo att underkasta sig FN:s beslut i fråga om fördelning av naturresurser i Arktis – det vill säga lite som det gick till när Sverige och Finland till slut kom överens om Åland 1921.
Efter Finlands självständighet från Ryssland 1917 gjorde både Sverige och Finland anspråk på det strategiskt placerade öarna. Fyra år senare gav Nationernas Förbund Finland suveräniteten över dem. Samtidigt demilitariserades de och erhöll omfattande autonomi samt skydd för det svenska språket, talat av en majoritet av befolkningen. Kompromissen har bestått i över ett sekel och citeras ofta i diskussioner om territoriella tvister involverande språkliga minoriteter.
Genom att Ryssland satte tonen för samspelet i och över Arktis har nästan alla andra intressenter följt efter. Sedan 2001 är arenan för kampen om dominansen i regionen FN-organet Commission on the Limits of the Continental Shelf (CLCS). Och ammunitionen som används är det stöd som finns i artikel 76 i UNCLOS – en klausul som möjliggör för stater att expandera sina rättigheter till havs bortom 200 nautiska mil, förutsatt att vissa geologiska kriterier är uppfyllda.
| Land | Insatser för att utvidga EEZ/kontinentalsockel | År för första anspråk |
|---|---|---|
| Ryssland | Aktiv, flera anspråk över centrala Arktis, inklusive Lomonosovryggen | 2001 (uppdaterad 2015, 2021) |
| Kanada | Aktiv, anspråk överlappar med Rysslands | 2019 |
| Danmark (via Grönland) | Aktiv, anspråk överlappar med Kanada och Ryssland | 2014 |
| USA | Inte medlem i UNCLOS, FN:s havsrättskonvention. Kartlägger dock havsbotten i syfte att stödja ett framtida anspråk | Ej tillämpligt (inte part i UNCLOS) |
| Norge | En av de första på plan. Inga överlappande anspråk | 2006 (godkänd 2009) |
| Island | Blygsamma anspråk, inga överlappand anspråk, de flesta utanför centrala Arktis | 2009 |
Det stora undantaget i denna process är USA, som inte har ratificerat UNCLOS — Förenta nationernas havsrättskonvention — ofta kallad “konstitutionen för haven”. Att USA står utanför detta fördrag förhindrar landet från att göra egna anspråk, även om det i praktiken stödjer konventionen.
Situationen i början på 2025 är att de enda länder som vid FN förhandlar om delar av gränsdragningen för vissa av havsresurserna i Arktis är Danmark, Kanada och Ryssland.
Vladimir Putin vid Arktiska Rådet i mars 2025:
“Vi är beredda att samarbeta inte bara med Arktiska stater, utan med alla som, liksom vi, delar ansvaret för att säkerställa en stabil och hållbar framtid för planeten… Ju starkare våra positioner och ju mer omfattande våra framgångar blir, desto större möjligheter kommer vi att ha att starta globala internationella projekt i Arktis tillsammans med partnerländer, vänligt sinnade stater och kanske till och med västländer – förutsatt dock att de visar ett genuint intresse för samarbete. Jag är övertygad om att tiden för sådana projekt utan tvekan kommer att komma.”
Måhända är det just Rysslands geografi i Arktis som utgör det djupaste motivet till Washingtons önskan att ta över Grönland. Om havet där blir tillräckligt isfritt för att bli framtidens bästa alternativ för handelssjöfart på planeten, kommer Ryssland segla upp som den mest inflytelserika aktören där på walk-over.
Samtidigt kommer USA, också per automatik, geostrategiskt reduceras till en spelare marginellt tyngre än Kina (som inte har någonting alls i Arktis) och spela i samma liga som Norge och Island, men lägre än Danmark. Att USA inte hamnar på bottenplacering invid Kina beror på att det innehar delstaten Alaska på den nordamerikanska sidan av Beringssund.
Verkligheten att USA ännu inte bemödat sig om att ratificera UNCLOS kan i dag förmodligen betraktas som ett misstag då detta hindrar USA från att delta i förhandlingarna vid FN om Arktis framtid.
Referenser
- Sputnik: ‘We Must Ensure the US Leads in the Arctic’ — JD Vance in Greenland
- BBC: Vance scolds Denmark during Greenland trip
- Brookings: The Greenland Gold Rush: Promise and Pitfalls of Greenland’s Energy and Mineral Resources
- Lamont-Doherty Earth Observatory: What Lies Beneath Melting Glaciers and Thawing Permafrost?
- RFERL: What Lies Beneath Melting Glaciers and Thawing Permafrost?
- Inkstick Media: Understanding China’s Economic Presence in the Arctic
- RAND: Is the Polar Silk Road a Highway or Is It at an Impasse? China’s Arctic Policy Seven Years On
- Reuters: Philippines to pick venue soon for second South China Sea case against Beijing
