Utsläppen av koldioxid (CO₂) går ner i haven och påverkar inte halten i luften. Denna bestäms av temperaturen i havens ytvatten. Utsläppen kan således inte påverka klimatet. ”Klimatförändringar” har pågått i alla tider och kommer att fortsätta så.
Dessa ingår i vårt ”normala” klimat. Inget som sker nu saknar motstycke i historien. För Rom finns noggranna rapporter om översvämningar sedan år 441 f.Kr.
Det är det senaste seklets långsamma uppvärmning av hav och klimat som är orsaken till den stigande halten av koldioxid i atmosfären. Något som varit välgörande för hela mänskligheten. Sedan 1950 har skördarna trefaldigats och svälten närmast eliminerats. Där den fortfarande förekommer, beror den oftast på inbördeskrig. Världen har blivit bättre än den någonsin varit !
Koldioxiden är alltså bra. Vi bör bränna kol, olja och naturgas. Vi kan köra bil, flyga och leva som vi brukat göra förr med gott samvete.
Ett Alexanderhugg
Ett Alexanderhugg är en enkel och slutgiltig lösning av ett problem som är så komplicerat att det betraktats som olösligt. Det kan passa in på det oöverskådligt komplicerade klimatet.
Grekernas unge kung Alexander (356 f.Kr. – 323 f.Kr.) besökte staden Gordion, som ligger i dagens Turkiet. I dess tempel fanns en oxkärra med en stor och märklig knut, den Gordiska Knuten. Enligt legenden skulle den som lyckades lösa upp knuten bli herre över Asien. Många hade försökt, men misslyckats. Alexander försökte sig också på knuten, men även han misslyckades. Sedan tog han sitt svärd och högg rakt igenom knuten.
Han erövrade ju Persien, som är en del av Asien, så legenden var inte alldeles fel.
”Missat skogen för alla träden”
Det förefaller mig som om klimatforskarna ”missat skogen för alla träden”.
I seriös forskning gräver enskilda forskare eller team allt djupare i sina specialiserade fält. Annonserar de nya rön, betyder det att de är världsmästare i sin nish. Det är förståeligt, om det omfattande och komplicerade problem som ”klimatet” utgör, lockar dem att tillämpa sitt högspecialiserade kunnande. De arbetar så intensivt med bara ett av ”skogens” alla träd, att de inte hinner ta två steg tillbaka och studera ”skogen”, den stora bilden.
Al Gore:
“This is the moisture that it contains. And the reason it contains that much moisture is that we’re trapping as much extra heat with the greenhouse gases as would be released by 600,000 Hiroshima-class atomic bombs exploding every 24 hours on the Earth.
And 93 percent of it goes into the ocean. And it’s boiling the oceans, that’s a metaphorical phrase, but it’s not far off, and the water vapor is increasing quite dramatically. And so these atmospheric rivers are much larger now. And you get these rain bombs.” – Fox News
Den stora bilden
I sin rapport AR4 uppskattar FN:s klimatpanel IPCC utgasningen av CO₂ från de varma haven runt ekvatorn och motsvarande absorption av de kalla haven närmare polerna till 30 ggr de mänskliga utsläppen. Samtidigt uppskattas havens förråd av CO₂ till 40 ggr det i atmosfären. Denna process följer Henrys Naturlag:
Flödet av en gas genom en vätskeyta bestäms av gasens partialtryck ovan och under ytan.
Ovan havsytan utgörs partialtrycket enbart av koncentrationen, medan det under ytan stiger med temperaturen. I luften står 2.500 andra molekyler i vägen för varje molekyl av koldioxid, varför processen blir långsam.
Haven omfattar 71 % av klotets yta, men det avgörande för flödet är kontaktytan. Detta är den insikt som slog mig:
Vågor, fräsande stänk och skum ökar kontaktytan mellan luft och hav.
Ytan för kontakt ökas, troligen med ett par tiopotenser, nästan till oändlighet. Kontakten mellan luft och vatten kan vara så stor att deras förråd av CO₂ kan anses vara gemensamt mellan dem.
Då är vattenytan inte en barriär för flödet av gaser mellan luft och hav. Det är snarare en öppen dörr. Det är grunden för min hypotes:
Hypotesen: förrådet av koldioxid är gemensamt för hav och atmosfär
De mänskliga utsläppen av koldioxid går alltså främst ner i haven och bara en fyrtiondedel går upp i luften, men den delen höjer partialtrycket ovan ytan, vilket omedelbart neutraliseras av en motsvarande sänkning av trycket i vattnet.
Således påverkar inte mänskliga utsläpp koncentrationen i luften.
Utsläppen av koldioxid kan inte påverka klimatet, vare sig man tror att koldioxid har en sådan effekt eller inte. Tron att utsläpp av CO₂ kan vara skadliga baseras på ett groteskt missförstånd.
Detta gör “klimatpolitiken” för att minska utsläppen fullständigt meningslös. Vi kan köra, flyga och bränna kol och olja med gott samvete.
Bevis och motbevis
Många svarar tvärsäkert att hypotesen är helt fel och frågar vilka bevis jag har. Då kan bara faktiskt uppmätta data räknas, inte beräkningar eller datasimuleringar med antagna data.
Men relevanta mätningar är närmast omöjliga att göra. Vågor och stänk varierar synnerligen stort både i tid och rum. Och Klotet är mycket, mycket stort. Jag kan inte presentera bevis för hypotesen, men samma svårigheter gäller motbevisen.
Min hypotes bör alltså tas på allvar tills någon lyckas motbevisa den. I utvecklingen hittills ser jag flera förlopp som stöder hypotesen, ex.vis skeendet sedan 1950 och de minskade utsläppen av koldioxidunder pandemin.
Text: Sture Åström, civilingenjör och företagare med 40 års erfarenhet av termodynamiska processer
Relaterat
- NewsVoice: Kan vi lita på IPCC? – Allt fler forskare överger idén om ett koldioxidskapat klimathot
- Klimatsans: Klimatkrisen är ett verkligt trivialt, dumt missförstånd
