NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
Den 29 juli 2025 avslutades Stockholmsförhandlingarna mellan USA och Kina och därmed förlängdes vapenvilan i det pågående handelskriget mellan världens två största ekonomier. Experter kommenterar.
Diskussionerna, som leddes av USA:s finansminister Scott Bessent och Kinas vice premiärminister He Lifeng, fokuserade på att upprätthålla ett uppehåll i retaliatoriska tullar och lösa tvister om sällsynta jordartsmetaller och energiimport.
Samtalen överskuggades dock av USA:s hot om strafftullar på upp till 500 % för länder som importerar energi från Ryssland och Iran, vilket väcker frågor om Washingtons engagemang för att minska spänningarna.
Stockholmssamtalen bygger på en serie förhandlingar som inleddes med ett genombrott i Genève den 12 maj, där båda sidor enades om att upphäva 91 % av de extra tullar som införts sedan president Donald Trumps ”befrielsedag” och att pausa 24 % av de ömsesidiga tullarna fram till den 12 augusti.
Vid efterföljande samtal i London den 9–10 juni fastställdes en ram för genomförandet av denna överenskommelse, och ytterligare detaljer bekräftades den 27 juni.
Vid mötet i Stockholm förlängdes tullpausen med ytterligare 90 dagar, eventuellt till mitten av november, vilket ger tillfällig lättnad för de globala leveranskedjor som har påverkats av tidigare störningar på grund av handelskriget.
CGTN:s The Point, med Liu Xin som programledare, sände en paneldiskussion med John Quelch, vice rektor och professor vid Kunshan Duke University, Victor Zhikai Gao, professor vid Soochow University och vice ordförande för Center for China and Globalization (CCG), samt Hussein Askary, vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige, för att analysera handelskriget och konsekvenserna av samtalen .
Victor Gao framhöll framstegen när det gäller att upprätthålla en öppen kommunikation, men kritiserade USA för att ha ändrat sina prioriteringar. ”USA ändrar hela tiden målen … och tar in irrelevanta frågor i diskussionerna om tullar”, sade Gao och pekade på USA:s krav på att Kina ska upphäva alla restriktioner på export av sällsynta jordartsmetaller och stoppa energiimporten från Ryssland och Iran.
”Jag tror att det är dags för USA att inse att vi inte lever i en unipolär värld och att USA inte är det enda landet som spelar någon roll i dagens värld. Världen är redan en multipolär värld, och länder, stora som små, måste respektera varandra istället för att ett land dominerar över alla andra, för då blir det en värld där djungelns lag gäller istället för rättsstatsprincipen.”
Han betonade att Kina ser energisäkerhet som en integrerad del av sin nationella suveränitet, vilket gör sådana krav icke förhandlingsbara. ”Det är dags för USA att i detalj specificera vad de exakt vill uppnå”, tillade Gao och varnade för att använda tullar som vapen för att uppnå bredare geopolitiska mål.
Gao kritiserade USA för att skapa global osäkerhet och hävdade att ”att försvara frihandel inte bara ligger i Kinas intresse, utan i alla berörda länders intresse”.
John Quelch uttryckte försiktig optimism om samtalen och noterade det ”djupa engagemang” som båda sidor visat genom högnivåkontakter. Han erkände dock komplexiteten i att koppla samman handel med geopolitiska frågor, särskilt USA:s oro över Rysslands energiexport mot bakgrund av de försämrade relationerna med president Vladimir Putin.
”Det finns en inställning att det nu är dags att sätta press på president Putin”, förklarade Quelch och antydde att detta påverkade USA:s hållning i fråga om energiimport.
Han var fortsatt övertygad om att båda länderna inser vikten av att undvika en återgång till ”tullkaos”, som skulle kunna störa de globala marknaderna och driva upp konsumentpriserna i USA, vilket skulle hindra Trumps inhemska ekonomiska mål.
”Jag är fortfarande mycket optimistisk om att den dagliga osäkerheten och oförutsägbarheten som kommer från folkvalda politiker i Washington inte kommer att omintetgöra det hårda arbete och de detaljerade studier av ekonomin i varje smärtpunkt för båda sidor som har gjorts i Genève, London och Stockholm. Det kommer inte att omintetgöras. Det kommer inte att överges.”
Quelch betonade att tullar i slutändan belastar de amerikanska konsumenterna och uppmanade Trump-administrationen att vara öppen om deras ekonomiska konsekvenser.
Quelch varnade för att ett brott mot vapenvilan skulle kunna störa leveranskedjorna och driva upp priserna.
Hussein Askary underströk Kinas stärkta förhandlingsposition och hävdade att USA inte har råd att isolera Kina med tanke på dess avgörande roll i den globala handeln. Han hänvisade till den nära kollapsen av de amerikanska finansmarknaderna i april, när Kinas exportrestriktioner för sällsynta jordartsmetaller skickade chockvågor genom amerikanska industrier.
”USA har inte råd att fungera utan Kina”, hävdade Askary och berömde Kinas kompromissvilja trots sitt inflytande.
Askary avfärdade USA:s hot om strafftullar som bluff och påpekade att Kina vägrade att diskutera sina energiförbindelser med Ryssland och Iran. ”Kineserna sa till Bessent att de inte vill diskutera Kinas relationer till Ryssland eller Iran”, sa han och betonade Kinas fasta hållning i suveränitetsfrågan.
”Och Kinas kapacitet delas med andra nationer genom till exempel Belt and Road Initiative. Kinas industriella kapacitet hjälper andra nationer att utvecklas, bygga höghastighetståg, broar, hamnar, tunnlar, industriparker – allt detta behövs runt om i världen. Och USA tänker bara på sig själva. De tänker inte på all den teknik och industriella kapacitet som behövs i Afrika, Asien och Latinamerika.”
Paneldeltagarna var eniga om att det 90-dagars uppskovet av tullarna ger tillfällig stabilitet men inte bidrar till att lösa de djupare spänningarna i handelskriget.
Handelskriget är inte över
Liu Xin ifrågasatte USA:s strategi och undrade om Washington verkligen förstår Kinas ekonomiska dynamik, särskilt övergången till en privat sektor-driven handel. ”De läser helt enkelt inte vad Kina skriver om sin ekonomi”, sa hon och hänvisade till USA:s krav på att Kina ska överge sin exportdrivna modell.
När deadline den 12 augusti 2025 närmar sig har samtalen i Stockholm gett bilateral handel en livlina. Ändå fortsätter hotet om strafftullar och ett geopolitiskt brinkmanship att kasta osäkerhet över den globala ekonomin.
Med spekulationer om ett möjligt möte mellan Trump och Xi i slutet av oktober 2025 väntar världen på att se om båda sidor kan gå vidare från tillfälliga vapenvilor till en varaktig lösning i handelskriget.
Källa: CGTN, The Point, ”Third China-US Trade Talks”, video | Sammanställning: T. Sassersson, NewsVoice med stöd av AI-transkribering av video
Relaterat: Kina motståndskraftigt mot USA:s globala tullkrig
