När momsen på livsmedel infördes 1969 var det för att lösa en akut kris i statens finanser. Det var tänkt som en ”tillfällig” åtgärd i ett krisläge, men precis som så många andra “tillfälliga” skatter blev den kvar. År efter år, regering efter regering, har den byggts ut, försvarats och normaliserats.
I dag betalar vi 12 procent moms på maten vi köper. Det låter kanske modest, men i praktiken innebär det att över 40 miljarder kronor varje år försvinner direkt ur hushållens kassor, rakt in i statens svarta hål.
För perspektiv, den statliga förvaltningen därmed den byråkratiska apparaten med alla myndigheter består av 367 separata myndigheter för ett land med bara 10 miljoner invånare. Byråkratin kostar omkring 145 miljarder kronor varje år.
Som jämförelse tar vi Parisregionen, där bor fler människor än i hela Sverige, men där behövs inte 400 myndigheter. Ändå envisas vi med att hålla igång ett överdimensionerat maskineri som växer för varje år.
Vi hade kunnat skära ner denna gigantiska maskin, rensa bort överflödet och använda pengarna till något som faktiskt gör skillnad, som förslag att ta bort momsen på maten så människor slipper gå hungriga i ett av världens rikaste länder, men i Sverige går alltid politikens prestige och statsapparatens egenintresse före medborgarnas grundläggande behov.
Det spelar ingen roll att föräldrar inte har råd med mat till sina barn eller att pensionärer hoppar över måltider. Huvudsaken är att systemet får sitt. Skatten framför allt. Byråkratin och systemet framför människan. När man ifrågasätter det får man höra att “det inte finns utrymme i budgeten”. Det är som om vi kollektivt har glömt varför momsen infördes från början.
Vi har vänt på logiken: medborgarna ska svälta, för att systemet ska mättas. Det är dags att sätta den svällande statsapparaten på en rejäl bantningskur!
En dubbelbeskattning på människors vardag
Tänk på det en stund, när du handlar mat för redan beskattade pengar, tvingas du betala ytterligare skatt. Det är en dubbelbeskattning som slår hårdast mot dem med minst marginaler.
För ensamstående föräldrar, pensionärer och låginkomsttagare är matmomsen inte en abstrakt procentsats. Den är skillnaden mellan att äta lagad mat varje dag eller tvingas köpa det billigaste skräpet som gör människor sjuka.
Vi är på väg mot ett klassamhälle där vissa har råd med näringsrik mat och hälsa medan andra fastnar i fattigdom och ohälsa. Den klyftan växer för varje år.
“Skatteutgift” – ett märkligt ord för en skatt som aldrig borde funnits
När du läser regeringens budget kallas det en “skatteutgift” när momsen på mat ligger på 12 % i stället för 25 %. Det betyder i praktiken att staten räknar det uteblivna påslaget som en förlorad inkomst som om det vore en kostnad.
Enkelt förklarat:
- Om momsen höjs från 12 % till 25 %, får staten in cirka 30 miljarder extra.
- När man inte får det, “kostar” det alltså staten 30 miljarder.
- Det här sättet att räkna innebär det att billigare mat ses som en ekonomisk “förlust”
Mat eller hyra? Statens hunger tar aldrig slut
Under flera år har hushållen pressats från alla håll. Räntor, elpriser, hyror och matkostnader skjuter i höjden. Fler företag går i konkurs än på årtionden. Arbetslösheten ökar. Ensamstående föräldrar tvingas ta sms lån för att ha råd med mat. Äldre hoppar över måltider för att pensionen inte räcker.
I Sverige lever omkring en halv miljon människor i materiell och social fattigdom. Det motsvarar ungefär 5,5 procent av Sveriges befolkning. Denna typ av fattigdom innebär att man inte har råd med vissa grundläggande saker som att betala räkningar i tid, köpa mat eller delta i sociala aktiviteter.
Enligt definitionen av relativ fattigdom, som innebär att leva med en inkomst under 60% av medianinkomsten, lever drygt 1,5 miljoner människor i Sverige under fattigdomsgränsen.
Men mitt i detta ökar statens skatteintäkter på livsmedel. För när maten blir dyrare, växer momsintäkterna i kronor räknat. Visste du att de stora matkedjorna i Sverige i snitt har vinstmarginaler på 2–3 procent, medan staten tar 12 procent på allt? Bara under 2022 drog momsen på livsmedel in 11,4 miljarder mer än normalt.
När din familj tvingas välja mellan hyra och mat tjänar staten mer pengar. Det är pengar som inte går till dig. De försvinner in i ett system som gjort sig själv till den främsta prioriteten. När politiker säger “vi har inte råd att ta bort matmomsen” menar de egentligen: “vi har inte råd att skära ner på oss själva.”
Det finns alternativ
Vi har råd. Vi har bara fel prioriteringar. Vi kan göra annorlunda:
- Vi kan ta bort momsen på baslivsmedel permanent.
- Vi kan införa riktade hälsoskatter på socker, godis och snacks, som både skulle stärka folkhälsan och finansierar omställningen.
- Vi kan banta den överdimensionerade statsapparaten som år efter år växer sig större medan vanliga människor får det allt svårare.
För frågan är inte om vi har råd. Frågan är om vi vill fortsätta i ett system där billigare mat ses som en “utgift” men statens egen byråkrati enligt dom själva inte är ett slöseri.
Maten eller Staten – det är dags att ta tillbaka makten över maten
Vi står vid ett vägskäl. Antingen accepterar vi ett samhälle där fler barn växer upp i fattigdom, fler äldre hoppar över måltider och fler medborgare får gå till socialen för att be om hjälp med mat eller så säger vi att det får vara nog nu.
Om vi tar bort momsen på maten minskar behovet av bidrag. Många människor får tillbaka sin värdighet och frihet samt känslan av att klara sig själva.
- Ska vi fortsätta göda en statsapparat som gör mat till en klassfråga, medan statsapparaten sväller och vanligt folk pressas allt djupare ner i ekonomisk otrygghet?
- Har vi råd att acceptera att maten det mest grundläggande för vår överlevnad används som ett verktyg för att fylla statens kassakista?
Maten är inte bara en handelsvara. Den är en mänsklig rättighet. Ett samhälle som inte kan erbjuda sina invånare hälsosam mat till rimliga priser har tappat förankringen i vad välfärd borde betyda.
Det är dags att sätta människor först och befria människor från politikens grepp, det är dags att sätta statsapparaten på en rejäl bantningskur.
Text och analys: Elena Malmefeldt
Källor och relaterat
- Tidningen Näringslivet: Så mycket tjänar staten på maten – siffran finansministern talar tyst om
- Statistiska Centralbyrån (SCB): Materiell och social fattigdom ökar i Sverige
- Arbetet: Så många är fattiga i Sverige – 10 fakta om fattigdom, vad det är och vilka som drabbas
