Kriget i Ukraina närmar sig ett avgörande, där ryska styrkor möter allt mindre motstånd och Ukraina har svårt att uppbringa både soldater och krigsmateriel att skicka till fronten. Stödet från utlandet har minskat med 41 % under det senaste året.
Oberoende experter såsom professor John Mearsheimer, Alexander Mercourios, överste Douglas McGregor, professor Glenn Diesen och många fler är eniga om att Ukrainas armé håller på att bryta samman och att kriget snabbt närmar sig sitt slut.
JAS till Ukraina
I detta kritiska läge tar vår försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson, tillsammans med Volodymyr Zelenskyj, klivet fram för att presentera ett ”Letter of Intent” som innebär att SAAB ska sälja 100 till 150 JAS 39E till Ukraina. Leveransen planeras att börja först om tre år (2028), vilket väcker frågor.
Behöver vi inte föryngra vårt eget flygvapen när många av de äldsta JAS-flygplanen nu börjar falla för åldersstrecket? Ingenting i dessa vidlyftiga planer verkar ha någon markkontakt.
Rysslands mål med kriget
Ryssland har sedan invasionen inleddes deklarerat följande mål: att hålla Ukraina utanför NATO, avmilitarisera landet och att Ukrainas militär i framtiden inte ska få utgöra ett hot mot Ryssland.
Just nu finns det ingenting som tyder på att Ryssland inte kommer att få sina krav uppfyllda inom en snar framtid. USA har insett att kriget är i stort sett förlorat och har mer eller mindre dragit sig tillbaka och verkar inte ha några planer på att förse Ukraina med mer vapen.
Trots detta är Europas ledare, inklusive Pål Jonson, uppenbarligen övertygade om att kriget kommer att fortsätta minst ett decennium till, för det är den tid som SAAB behöver för att leverera dessa flyg med start i början av 2029.
SAAB och regeringen lever i en fantasivärld
När den tänkta leveransen av JAS börjar är det högst troligt att kriget är över och Rysslands krav på avmilitarisering redan genomförts. Att tro att Ryssland i det läget skulle acceptera att Ukraina skaffar sig ett flygvapen med 100–150 JAS 39E är ingenting annat än barnsliga önskedrömmar.
Finansieringsplaner
Hur hela detta drömprojekt ska finansieras är än mer förbluffande än själva projektet i sig. Pål Jonson uttalade i Aktuellt att Ukraina skulle kunna betala för flygplanen när kriget är slut, men hur ska ett sönderslaget land ha råd att köpa jaktflygplan för runt 120 miljarder kronor? Det talas även om eventuella exportkrediter, vilket betyder att skattebetalarna än en gång ska få stå för fiolerna i ett vidlyftigt statligt projekt.
Än mer allvarligt är planerna på att använda ryska frysta tillgångar i europeiska banker för att finansiera detta projekt, i praktiken ren stöld. EU-kommissionen har planer på att ge ut obligationer med de ryska tillgångarna som säkerhet, vilka Sverige hoppas få del av. Ryssland ska alltså acceptera att deras pengar används för att köpa vapen som ska riktas mot dem själva.
Pål Jonsons planer är inte bara orealistiska, de är även moraliskt förkastliga. En dag kommer de ryska pengarna att krävas tillbaka med ränta enligt internationell lag. Redan nu är frysningen av de ryska tillgångarna olaglig eftersom inget europeiskt land formellt är i krig med Ryssland.
Europakommissionen agerar som om EU vore en stat medan den tycks ha glömt att EU består av många självständiga stater med sina olika uppfattningar om skuldsättning och beslut om att förklara krig.
Marknadsföringsjippo?
Pål Jonson och regeringens spektakel, som utspelade sig i Linköping den 22 oktober, framstår allt mer som ett reklamjippo beställt av SAAB och dess ägare för att marknadsföra det nya JAS 39E Gripen.
Det nya JAS-flygplanet är en produkt av absolut världsklass och något vi kan vara stolta över att vårt lilla land har lyckats producera, men marketingjippot som Pål Jonson och SAAB lanserade ger en bitter eftersmak i och med att de utnyttjar en desperat Zelenskyj, som företräder ett land som håller på att bryta samman.
Att regeringen deltar i en sådan verksamhet är inte bara omdömeslöst; det strider mot alla normer för ett civiliserat samhälle. Detta är ytterligare ett exempel på det stötande samarbetet mellan staten och kapitalet, ett s.k. ”Public Private Partnership”, som definitivt förtjänar att granskas av konstitutionsutskottet.
Text: Ulf Gabrielsson, major och fd. stridspilot samt talesperson för försvarsfrågor i partiet Ambition Sverige (A)
