Beatrice Karlsson gjorde allt rätt. Hon köpte loss familjeskogen och planerade en hållbar avverkning, där hänsyn tas till naturen. Hon ville investera pengarna i att rusta upp släktgården. Istället blev hon måltavla för en mediecirkus, med Greta Thunberg i huvudrollen. Beatrice lämnades med avstängda maskiner, inställda planer och en hotande ekonomisk kris.
Vad var brottet? Att hon ville bruka sin egen skog, enligt svensk lag.
Så här ser verkligheten ut i dagens Sverige. Aktivister utan lokal anknytning, utan kunskap om skogsbruk eller ägarförhållanden kan storma in och stoppa en avverkning som redan var godkänd.
De kedjar fast sig i maskinerna och gör därefter en egen inventering där de “upptäcker” spår av rödlistade arter. Och det räcker. En privat markägares verksamhet kan frysas på obestämd tid, oavsett tidigare tillstånd eller tagna hänsyn.
Beatrice Karlsson är inte ett undantag. Hon är ett exempel på att markägare har blivit samhällets syndabockar i ”kampen för klimatet/miljön”. Det är alltid lättare att bråka med en ensam skogsägare än att ta tag i verkliga miljöproblem. Att stå framför en skogsmaskin ger bättre bilder än att argumentera för förändrade konsumtionsmönster eller att kämpa mot miljögifter.
Greta Thunberg kallar sin aktion i Arjeplog för en ”sista utväg”. Men vad vet hon och de andra internationella aktivisterna om skogsbruk ? Hon visste inte ens att det är en privatperson som äger marken. Troligtvis inte heller att det hade hållits samråd, eller att delar av skogen redan var undantagen med hänsyn till naturvärden. Men det spelade ingen roll. Showen måste fortsätta, bilder ska tas och rubriker ska sättas.
Det mest bisarra är att aktivister tillåts agera som om skogen vore ett laglöst land. I verkligheten är det precis tvärtom. Skogsägare i Sverige har några av världens mest reglerade förutsättningar, med skogsvårdslag, artskyddsregler, samråd med myndigheter och samebyar. De har skyldigheter, ansvar och tar alla risker.
Men när konflikter med ideologiskt drivna miljöaktivister uppstår, då är det som att vårt fina regelverk inte längre gäller. Då är det aktivisternas agenda som styr.
Nu måste samhället sätta ner foten, så här kan vi inte ha det i en rättsstat.
Det handlar inte om att vara för eller emot miljöhänsyn, utan att miljöskydd måste ske inom lagens ramar, och inte på enskilda markägares bekostnad. Rätten till ägande och brukande borde väga tyngre än högljudda aktivister och deras hunger efter uppmärksamhet.
Det är hög tid att kalla saker vid sitt rätta namn. Vad Greta Thunberg och hennes följe gjorde i Arjeplog var inte civilkurage, utan ett intrång på privat egendom och i en människas liv. Sådant måste få konsekvenser, även om den påstådda avsikten var att ”rädda miljön”.
Text: Marina Eriksson, talesperson för Landsbygd, Ambition Sverige, Enligtmarina.se, och
Anders Hedberg, talesperson för Lantbruk, Ambition Sverige
