Den välfärdsstat, som började byggas efter andra världskriget i stort i alla europeiska länder, har sedan utvecklats och byråkratiserats. Den har varit särskilt expansiv i Sverige, som var välbehållet efter neutraliteten under kriget, och där socialdemokraterna hade en särskilt stark ställning.
De socialdemokratiska regeringarna genomförde en rad av sociala reformer gällande viktiga funktioner för medborgarna och gjorde dem till offentliga bekostade med skattemedel. Trots alla förändringar sedan under 75 år av utveckling i Sverige har mycket lite av välfärdsstaten skurits ned. Istället har områden successivt tillkommit, och sektorn har kraftigt byråkratiserats.
Sverige har troligen bland de högsta administrativa kostnaderna i Europa för just förvaltningen att skapa välfärden. Höga kostnader av den arten och därmed ineffektivitet i leveransen av offentliga tjänster kännetecknade Sverige t ex enligt en internationell undersökning i början av 2000-talet. Senare har man undvikit sådana jämförelser.
De som i Europa känner sig tveksamma till större politiska förändringar av den egna VälfärdsStaten, bör tänka på vad den utfört under åren sedan murens fall 1989. Regeringarna har då varit involverade i många katastrofala beslut för sina länder.
Europas stater inkl Sverige har redan delvis men kommer så småningom att förlora den viktigaste delen av sin nationella suveränitet genom den troliga övergången till en europeisk federal stat. Deras demokratier nedmonteras då och förlorar mycket starkt i betydelse och vitalitet.
Att ett mindre antal representanter i Bryssel ersätter den svenska riksdagen på de viktigaste politiska områdena för vårt land är en fundamental förändring och en kritisk förlust för vår demokrati. Vi börjar dessutom snabbt resan mot ett alltmer förtryckande globalt system, eftersom EU inte är slutstationen för Europas politiska utveckling.
Genom politikernas tidigare grova misskötsel av försvarspolitiken efter murens fall, bland annat för att finansiera VälfärdsStaten, tvingades den svenska befolkningen acceptera en ansökan om NATO-medlemskap 2022 utan att väljarna tillfrågades.
Om inte detta var en fråga värd folkomröstning, vad ska då sådana användas till ? Och brådskan avslöjade, att försvarspolitiken under decennier lett till att Sverige hade ett helt otillräckligt försvar. Man har alltså tagit en risk med svensk nationell säkerhet, men som lyckligtvis inte inträffade. Finland hade å sin sida upprätthållit ett gott försvar just pga sin bedömning av Ryssland.
Massinvandring har godtagits av svenska regeringar, vilken på många sätt omformat och försämrat vårt land och dessutom kan innebära stora framtida religiösa och därmed politiska faror. Även detta har naturligtvis skett utan folkomröstning, men vad många inte vet är, att inledningsvis skedde förändringen av den svenska migrationspolitiken klart för att ge socialdemokratin väljare i syfte att alltid kunna sitta i regeringsställning.
Massinvandringen påbörjades för Sverige nämligen genom lagändringar i början av 2000-talet, långt innan krig åstadkom den stora folkströmmen till Europa. Sveriges socialdemokrater låg även före USAs demokratiska parti i sin avsikt att importera fattiga utlänningar med generellt dålig utbildning, som garanterar makten, när den inhemska majoriteten röstar borgerligt.
Senare kunde man skylla massinvandringen på olika humanitära skäl, även om orsaken var densamma. Denna var bara grädden på moset för vänstern.
Samtidigt orsakar invandringen stora kostnader och nackdelar för svenskarna: högre skatter, sämre tillgång till offentliga tjänster t ex sjukvård; svårare för yngre att få tillgång till bl a bostad; allt svårare kriminalitet och kontinuerliga övergrepp bl a sexuella mot svenskar; etablering av permanenta kriminella klaner i landet osv.
Många varnade offentligt för alla dessa konsekvenser men ignorerades helt alternativt förföljdes för sina åsikter. Nu säger politikerna, att de inte kunnat förutse dessa konsekvenser, vilket är en lögn. De potentiella konsekvenserna var uppenbara från början för varje kunnig observatör och var grunden för offentlig kritik.
Ett stort misstag är, att en empiriskt och teoretiskt mycket diskutabel klimathypotes har så skrämt de vanliga partierna, att de engagerat sig i policies som direkt minskar mänsklig välfärd (t ex genom negativ inverkan på vår tillväxt, försvagande av vår industri, att människors privata kostnader ökar: för personliga transporter samt kraftig ökning av otaliga andra privata kostnader pga den felaktiga energipolitik klimatpolitiken lett till).
Den politiken dödar långsamt viktiga delar av europeisk energiintensiv industri och försvagar därmed kraftigt Europas politiska och militära styrka. I en farlig värld med starka fiender är detta oursäktligt. Samtidigt väljer USA en motsatt politik beroende på, att man funnit att dagens klimatpolitik i Väst är onödig med tanke på det framtida klimatet.
Att låta staten fatta ekonomiska beslut om investeringar i olika industrier har som vanligt lett till katastrofala resultat. Stora ekonomiska satsningar – t ex NorthVolt och grönt stål: Hybrit och H2 Green Steel – har redan eller kommer att misslyckas genom att man i Sverige ideologiskt sitter fast i klimatideologin, som minskar tillväxttakten och eliminerar nödvändiga industrisektorer.
Utan en stark industri kommer de europiska folken att relativt sett sjunka ner till en standardnivå inledningsvis bakom framgångsrika asiatiska länder. Yngre svenskars planer på standard, boende och privatliv kommer inte att realiseras.
Partierna har delvis stöttat inträdet av kulturmarxism i Sverige, vilket är den nya socialismen. Kulturmarxism är en kombination av filosofin postmodernism med ett politiskt program. Ideologin är teoretiskt sett även av lägre kvalitet än sådana teoribildningar som klassisk marxism.
Kulturmarxismen har klart totalitära tendenser, vilket praktiskt visades i USA under 2021-24. Valet 2024 där hindrade, delvis pga tillfälligheter, en vidareutveckling av ett samhällssystem, som kunde inneburit en katastrof för Västerlandet, om det drabbat USA med full kraft. Och med ett ekonomiskt och kulturellt allt svagare Europa, växer vårt beroende av USA.
Dessa frågor utgör nog de väsentligaste Sverige haft under 2000-talet. Så i alla dessa oerhört viktiga politiska avgöranden har regeringarna, vare sig de är borgerliga eller socialistiska, fattat fel beslut.
Det är det kanske viktigaste skälet till (det finns också andra) att påstå, att dagens partier inte alls duger för uppgiften att skydda den svenska befolkningens välbefinnande, framtidsmål och livskvalitet. Även de borgerliga har historiskt visat, att de pga sina ständiga ideologiska reträtter inte utgör ett tillräckligt starkt motstånd mot socialism, kollektivism och globalism.
De borgerliga partierna har ständigt orienterat sig mot socialdemokratiska ståndpunkter och då bara vinnlagt sig om att ligga lite till höger om dessa. Eftersom socialdemokraterna med några undantag glidit åt vänster under efterkrigstiden, har borgerlighetens oskicklighet och feghet varit förödande för samhället.
Ett av rätt få undantag från vänsterglidningen gäller NATO-frågan, men där de borgerliga i dagsläget gjorde helt fel. Någon reell högeropposition existerar därför inte längre i Sverige. Något nytt måste inträffa politiskt.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.
