Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde varnar för att Europa står inför en ”existentiell kris” om inte brådskande reformer genomförs. Vad hon egentligen medger är att Europa har nått slutet på den centraliserade modellen. Det handlar om 28 oberoende nationer som aldrig var avsedda att fungera som en enda homogen kultur eller ekonomi.
Text: Martin Armstrong, Armstrongeconomics.com | Översättning: NewsVoice
Europas problem är inte penningpolitiken. Centralbanker skapar inte tillväxt. De flyttar bara likviditet inom systemet. Tillväxt kommer från kapitalbildning, innovation och förtroende. Europa har systematiskt förstört alla tre genom att straffa framgång, attackera privata företag, överdriven beskattning och regleringar.
”Skulle extremt låga räntor eller kvantitativa lättnader förändra de hinder jag talade om? Nej”, medgav hon efter år av misslyckad politik.
Lagarde hävdar att interna handelshinder nu stryper Europa, vilket är förvånande endast därför att dessa hinder skapades avsiktligt. Varje ny reglering ökade kostnaderna och minskade flexibiliteten. Miljöregler, skatteharmonisering och byråkratisk tillsyn gjorde inte Europa konkurrenskraftigt.
Lagarde (EuroNews):
”Det kommer att bli motstånd från flera håll… från människor som säger:
–Vi är mycket nöjda i vår del av Europa, lämna oss ifred”.
Det massiva socialiserade projektet för att säkerställa hälsan i alla 28 medlemsländer är ett misslyckande. Nationerna vill inte bromsa sin ekonomiska tillväxt för att bygga upp en annan nations ekonomi. Dessa nationer vill inte heller nödvändigtvis investera miljarder i ett krig när Europa tekniskt sett inte befinner sig i krig.
”Vi gjorde det för COVID eftersom det var en fråga om överlevnad”, sa Lagarde som svar på frågan om kollektivt försvarsfinansiering. ”Försvar är lika mycket en fråga om överlevnad och nödläge”, sa hon och kallade det ”ett perfekt exempel” på gemensam utfärdande.
Kapital har flytt från Europa i åratal, inte på grund av räntorna, utan för att förtroendet har kollapsat. När regeringar ständigt ändrar reglerna och behandlar kapital som en fiende, försvinner långsiktiga investeringar. Europa har lånat för att upprätthålla levnadsstandarden snarare än för att öka produktiviteten.
Det är den klassiska vägen till nedgång. Historien visar gång på gång att när skulden ökar snabbare än produktionen, kollapsar systemen. Det som Lagarde kallar en ”existentiell kris” är helt enkelt det ögonblick då denna verklighet inte längre kan ignoreras.
Detta är inte ett problem som kan lösas med reformer från Bryssel. Euron var dömd att misslyckas från början. Datorn [Armstrongs prognosmjukvara Sokrates] har varnat sedan eurons och eurozonens tillkomst att den dag kommer när Europa splittras och nationerna återigen väljer suveränitet framför centraliserad kontroll.
Text: Martin Armstrong, ”Lagarde: Europe Faces “Existential Crisis”, Armstrong Economics
