Kombinationen av neuroteknik och cyberteknologi har enorma konsekvenser för människan. Det krävs en etisk reglering. Nu uppmanar tankesmedjan Kreaprenör att beslutsfattare inom staten måste ta kontrollen för att skydda allmänheten innan ekonomiska krafter tar över helt.
Professorn i neurologi James Giordano vid Georgetown Universitys Pellegrino Center är också verkställande direktör för Institute for Biodefense Research. Han utsågs vid Hastings Center till 2024 års Fellow for Ethics. Denna prestigefyllda utmärkelse hedrar hans 40-åriga bidrag till internationell forskning, akademiskt arbete och policyriktlinjer inom etik.
James Giordano är specialiserd på de etiska konsekvenserna av en framväxande neurovetenskap och cyberteknologier inom medicin, folkhälsa och global biosäkerhet. Han har ofta förekommit i debatten om behovet av etiska regler för den neurologiska forskningen.
Nu måste vi bestämma oss, säger Giordano. Hur vi ska använda den explosiva forskningen inom neurologi? Ska vi använda den för att sprida ljus eller ska den vara destruktiv?
Den snabba utveckling av dess tekniker har en enorm potential, vilket också innebär stora risker. Han skiljer mellan vetenskapliga fakta och science fiction och lyfter fram de etiska och juridiska frågor som uppstår när tekniken utvecklas.
Neuroteknikens nuvarande tillstånd och utveckling
Kartläggning och Intervention: Neurovetenskapen använder metoder som elektroencefalografi (EEG), neuroavbildning och genomisk/genetisk analys för att kartlägga hjärnans noder och nätverk alltmer detaljerat. Denna kartläggning leder till mer sofistikerade och precisa interventioner.
Interventionsmetoder: Dessa inkluderar allt ifrån mer specifika och exakta läkemedel till olika neuromoduleringsanordningar:
- Stimulering med magnetism och svag elektrisk ström på huvudets yta genom transkraniell stimulering.
- Stimulering av perifera nerver, till exempel vagusnervstimulering.
- Djuphjärnstimulering (DBS), med implanterade mikroelektroder.
Genredigering och nanoteknik: Forskning pågår om genredigering för att modifiera hjärnans genom i realtid och nanoskala-teknik för att skapa icke-kirurgiska sätt att introducera sensorer och sändande elektroder i hjärnan.
DARPA:s N³-program: Giordano nämner det pågående projektet vid DARPA, som är en amerikansk federal myndighet under USA:s försvarsdepartement som utvecklar teknologi för militära ändamål. Målet är att kunna introducera stora uppsättningar av avkännande och sändande elektroder i hjärnan utan neurokirurgi, vilket kan möjliggöra tankeläsning och sinneskontroll.
Neuroteknik och cyberteknologi samt etiska utmaningar
Neuralink (startat av Elon Musk) är ett neuroteknologiföretag som fokuserar på att bygga hjärn-maskingränssnitt (BMI) för direkt kommunikation mellan hjärnan och digitala enheter.
Giordano påpekar att Neuralink inte representerar något teknologiskt nytt, och att företaget på många sätt ligger flera storleksordningar under de mest sofistikerade kliniskt använda hjärnimplantat som finns tillgängliga idag. Han betonar dock tre saker som är annorlunda:
- Neuralink bedriver icke-medicinsk marknadsföring inte främst för att behandla specifika störningar, utan som ett sätt att ”förbättra” mänskligheten, vilket Giordani kallar en överdrift.
- Neurolink är ett mycket kommersiellt företag som har potential att skapa proprietära kliniker.
- Neuralink kan leda till en internationell marknad för neuromed-turism, där kliniker etableras i mer tillåtande jurisdiktioner.
Det finns en risk att neurovetenskapliga verktyg används för att definiera vad som är normalt eller patologiskt, vilket kan få enormt sociopolitiskt värde och leda till politisering av patologier.
Vem Bestämmer vad som är ”gott”? Användningen av neurovetenskap för ”förbättring” väcker frågor om vems definition av ”gott” som ska användas och om det finns en universell standard, vilket Giordani menar att det inte gör.
Giordano diskuterar neurokorrigeringar och informerat samtycke samt möjligheten att använda neuroteknik för ”neurokorrigeringar” inom fängelsesystemet. Frågan är om samtycket är äkta eller tvångsmässigt och om samhället har beredskap och resurser att hantera konsekvenserna om något går fel.
I kulturer som är mer kollektivistiska är begreppet individuellt informerat samtycke inte lika framträdande, eftersom det som är bra för kollektivet anses vara bra för individen. Detta kan påskynda forskning och utveckling.
Neurononsens
Det som oroar Giordani mest är att icke-statliga aktörer kan få tag på teknik och ritningar att användas på oförutsägbara, destruktiva sätt. Han skiljer mellan science fiction och vetenskapliga fakta och han uppmanar oss att undvika ”neurononsens” och fokusera på de verkliga kapaciteterna som vetenskapen och tekniken besitter, inklusive deras utveckling under de kommande fem åren.
Giordano menar att det är nödvändigt med en internationell diskussion för att definiera gränser och hantera de komplexa frågor, som uppstår när tekniken blir global och kulturspecifika etiska normer krockar.
Giordano menar att vi redan har tänt säkringen. Nu måste vi bestämma om vi ska använda denna ”förbränning” för att sprida ljus och värme och inte låta neurovetenskapen bli explosiv och destruktiv. Han anser att det är nödvändigt att nu vidga diskussionen för att navigera i denna ”nya modiga värld” som neurovetenskapen skapar.
Vad händer inom svensk neurovetenskaplig forskning ?
Tankesmedjan Kreaprenör har sedan 2010 följt den snabba utvecklingen inom neurovetenskap, vilket står att läsa om på vår hemsida Kreaprenör.
Som tillägg till professor James Giordanos genomgång ovan är det viktigt att förstå att Sverige sedan länge legat långt framme inom detta forskningsområde, där världen tävlar om att vara först med att kopiera den mänskliga hjärnan.
Vad vi länge hävdat är att detta inte får ske på människors bekostnad. Idag är många utan informerat samtycke ofrivilliga försökskaniner i detta teknologiska världsmästerskap.
Uppsala universitet
Giordano samarbetar med Uppsala universitet i ämnet neuroetik, ett ämne som just beskriver vad som ska tillåtas och vad som inte ska tillåtas med tekniken. Denna länk till ”Hacka inte min kropp” bevisar att det vi länge påtalat om oetisk forskning är en realitet.
Här en annan länk från Uppsala universitet ”Drömmen om automatiserad neurobiologisk krigsföring” som visar vad forskningen håller på med.
Det finns också ett växande stöd för att genetisk information kan påverka hjärnans bearbetningsförmåga och därmed potentiellt användas för att förbättra initialiseringen och kalibreringen av artificiella neurala nätverk (ANN) i hjärn-datorgränssnitt (BCI).
Genetiska variationer påverkar neurofysiologiska egenskaper som myelinisering, neurotransmission, och synaptisk plasticitet. Dessa i sin tur påverkar hur snabbt och effektivt hjärnan bearbetar information. Till exempel har vissa gener kopplats till ökad neural plasticitet, vilket kan underlätta snabbare anpassning till nya stimuli, en viktig faktor för BCI-användning.
Kalibrering av BCI-system är ofta tidskrävande (20–30 minuter eller mer) och kräver användarspecifik träning. Forskning från Lunds universitet visar att kalibreringsalgoritmer för EEG-baserade BCI:er är centrala för realtidsanvändning, men fortfarande utmanande att generalisera mellan individer.
ANN-initialisering med genetisk input är teoretiskt en annan idé att använda genetisk information för att förutsäga hjärnans signalmönster eller bearbetningsprofil för att förinställa parametrar i ett neuralt nätverk.
En studie föreslår att genetiskt förbättra BCI-integration genom att optimera neural kompatibilitet, plasticitet och signalbearbetning. En sådan strategi skulle kunna minska behovet av lång kalibrering genom att förladda en individanpassad ANN-modell baserat på genetiska biomarkörer.
Att använda genetisk information för att styra BCI-konfiguration väcker betydande etiska frågor kring integritet, samtycke och potentiell diskriminering.
Text: Mikael Eleman, projektledare i tankesmedjan Kreaprenörs projekt om hjärnans frihet
