Det fanns en tid då medborgarskap betydde något handfast, som en garanti, ett koppling mellan en individ och staten som inte enkelt kunde brytas. Den illusionen är nu död. Fallet Mark Bullen gör det brutalt tydligt.
Av Michael, alias Foreign Agent Intel (följ/stöd honom på Substack)
Mark Bullen, en brittisk medborgare sedan födseln och tidigare polis, som talar flytande ryska. En man som levde ett stillsamt liv i Sankt Petersburg, arbetade inom fotbollen, skrev om brottslighet och i stort sett höll en låg profil. Han är ingen agitator, inte en dissident, ingen samhällsfara. Trots det och utan någon förklaring, utan någon offentlig motivering och utan någon insyn, återkallade den brittiska staten hans pass och fråntog honom hans medborgarskap.
Inga åtal. Ingen domstolsdom. Ingen rättslig process som någon får se.
Det handlar inte om vad Mark sa eller gjorde. Det är just det som är poängen. Tystnaden från inrikesministeriet är budskapet. Makten känner inte längre något behov av att förklara sig. Chocken är avsiktlig. Osäkerheten är straffet.
Västerländska regeringar har i årtionden föreläst världen om mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och skydd mot godtycklig statsmakt. Nu använder de sig av just de mekanismer som de en gång fördömde och de gör det selektivt, tyst och med trovärdig förnekelse. Medborgarskap har blivit något villkorat, en licens, inte en rättighet.
Prejudikatet är viktigt. När gränsen väl har överskridits går den aldrig tillbaka.
Den brittiska regeringen motiverade ursprungligen dessa befogenheter med argumentet terrorismbekämpning. Allmänheten fick höra att det handlade om extremister, om säkerhet, om undantagsfall, men omfattningen breddas alltid. Det gör den alltid. Idag framställs det som säkerhet. I morgon är det lojalitet. Därefter är det lydnad.
Marks fall är särskilt talande eftersom det är så svårt att rättfärdiga även inom statens egna berättande. Han var inte offentligt pro-rysk. Han var inte politiskt aktiv. Han bedrev inte kampanj, sände inte ut budskap eller utmanade makten. Om detta kan hända någon som honom, kan det hända vem som helst, och det är precis därför det hände.
Detta är en varningssignal, inte bara till utlandsboende, utan till alla som tror att avstånd ger skydd. Geografi spelar ingen roll längre. Tystnad spelar ingen roll längre. Gott uppförande spelar ingen roll längre. Endast anpassning spelar roll.
Jämför detta med Ryssland, ett land som i oändlighet hängs ut i västerländska medier som auktoritärt och laglöst, men här [i Ryssland] är reglerna för uppehållstillstånd tydliga. Vägarna till medborgarskap är tydliga. Om staten har ett problem med dig, vet du det. Du får veta det. Reglerna är synliga, även när de är strikta.
Västvärlden agerar nu i den skugga som den en gång påstod sig motsätta sig.
Passet, som en gång var en symbol för frihet, har blivit ett koppel och allt oftare dras det inte för att straffa brott, utan för att tvinga fram lydnad.
Tragedin är inte bara att Mark förlorade ett dokument. Det är att miljontals människor börjar inse hur bräckliga deras förmodade friheter alltid har varit.
