Vi har inte har råd att tappa våra begåvningar i ett skolsystem utan pedagogisk kompass. Skolan måste effektiviseras så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att räkna med igen.
De allra flesta borde vara ense om att skolan ska vara en plats som förmedlar kunskap, väcker nyfikenhet till att lära mer, uppmuntrar till kritiskt tänkande samt ger eleverna de bästa förutsättningarna att bli väl rustade till den vuxenvärld som väntar dem.
Ett genomgående mantra från de flesta inom hela utbildningskedjan är: ”Vi måste få mer resurser!”. Resurser är lika med pengar och det verkar som om resursäskandet är frälsningen på skolans alla problem. Skolorna har inte lidit någon resursbrist det senaste halvseklet utan det brister i hur alla dessa resurser används. Det finns nämligen ingen tydlig strategi för vad skolan skall producera och hur skolgången skall genomföras.
Idag går nästan alla resurser till elever som av olika anledningar har det svårt med inlärningen, har psykologiska problem, samt till den grupp av elever som har uppförandeproblem. Det finns ingen plan eller uttalade resurser för den grupp av elever som är högpresterande och behöver utmaningar som tillgodoser en hög begåvningsnivå. Det är inte bara ett svek mot dessa elever som inte får en chans att testas och utmanas till sin fulla potential, det är också en dålig nationell strategi på längre sikt.
Vi i partiet Ambition Sverige vill återuppta uppbyggandet av kunskapssamhället som vi tror är mycket viktigt i den internationella konkurrensen. Vi anser att en återgång till en uppdelning i allmän och särskild kurs i ett flertal kärnämnen i både grundskolan och på gymnasiet är en enkel och relativt billig väg att gå. Det skulle ge undervisande lärare en bättre möjlighet att nå avsevärt fler elever på den kunskapsmässiga nivå som de befinner sig – både högre upp och längre ned på skalan.
Denna nivågruppering skulle också innebära att behovet av olika ”specialister” inom skolan i form av specialpedagoger och speciallärare skulle frigöras så att deras resurser kom till användning för att undervisa exempelvis grupperna i allmän kurs. Idag ger dessa i stor utsträckning ’expertråd och handledning’ till undervisande lärare när de istället borde förmedla sin ’specialkunskap’ direkt till eleverna.
Vi tror också på en återgång till att använda läroböcker i mycket större utsträckning. Alla elever skall få ut en egen lärobok i sina huvudämnen, böcker som de ansvarar för och får behålla efter läsårets slut. Det system som följs idag med en blandning av läroböcker, lösbladssystem och digitala hjälpmedel tror vi gör det betydligt svårare för eleverna att få en överblick över vad man skall lära sig och vart man hittar den samlade informationen i varje ämne.
Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid KI, har länge forskat om barns utveckling och lärande. Han är orolig för hur digitaliseringen påverkar unga människors kognitiva förmåga. Han förespråkar att elever ska ha en traditionell lärobok i alla ämnen.
Studiero är också en stor bristvara i dagens skola och det drabbar både den högpresterande gruppen av elever likväl den grupp som har svårt med inlärning. De elever som fråntar andra elever rätten till en lugn studiemiljö skall erbjudas obs-klass. I obs-klassen stannar eleven till den dagen han eller hon kan vara i vanlig klass utan att störa undervisningen. Elever som är i skolan av rätt anledning skall inte berövas sin rätt till en lugn undervisnings- och inlärningsmiljö.
De elever som efter sin tid i obs-klass ändå inte ser sig tvungna att följa skolans regelverk tilldelas en varning (som ett gult kort i fotboll) därefter ett rött kort, som precis som i fotboll innebär att endast de som följer reglerna får vara kvar på planen. Härpå följer en avstängning i mellan 1-10 skoldagar. Om detta upprepas en andra gång så åligger det vårdnadshavarna att hålla sitt barn/sin ungdom hemma till denne eller denna har lärt sig att acceptera och följa skolans regelbok.
Sverige är ett litet land och måste därför värna extra om de begåvningar och talanger vi har för att kunna vara konkurrenskraftiga som kunskapsnation gentemot andra länder. Så ser det tyvärr inte ut idag. Av de 90 000 elever med problematisk skolfrånvaro finns garanterat en stor procentsats av elever som inte anser att skolan erbjuder en stimulerande undervisning. Utbildning ska både ställa krav och på riktigt utmana alla elever utifrån deras förmåga. Gör utbildningen ingetdera är det lätt att både elever och lärare tappar sin motivation.
Att sex stycken ansedda högre utbildningar som juridik-, journalistik-, lärar-, läkar-, ingenjörs- och ekonomutbildningarnas undervisande lärare slår larm om studenternas svaga förkunskaper är ett tydligt bevis på att vi har en grund- och gymnasieskola som har gått vilse.
Det svenska skolsystemet måste stramas upp och effektiviseras från grunden så att vi utbildar våra elever i kunskap som gör Sverige till en kunskapsnation att på allvar räkna med igen.
Text: Percy Andersson, Mikael Lindgren och Thomas Åkerberg, Ambition Sverige – Utbildning
Referenser
- Uppsala Nya Tidning: Svårt locka lärarstudenter – och att behålla dem
- Affärsvärlden: Universiteten om juriststudenter: ”Allt svårare att ta till sig stora textmängder”
- Läkartidningen: Stor oro över läkarstudenters fallande resultat
- Publikt: Studenters förkunskaper faller
- Epoch Times (TT): Larmet: Ekonomistudenter kan inte räkna
- Journalisten: JMK pausar journalistutbildningen – ”Vi är förda bakom ljuset”
