Skandinaviska invandrare kom till Grönland på 900-talet och lämnade ön i mitten av 1400-talet. Danskar och norrmän från riket Danmark-Norge återupptog kontakten med ön under 1600-talet och hävdade därför överhöghet över världens största ö. Den blev 1814 Danmarks territorium, när det dansk-norska riket splittrades genom att Sverige tog Norge.
I april 1941 ockuperades ön av USA pga tyskarnas ockupation av Danmark. Den skyddades militärt fram till att Danmark efter det tyska nederlaget återfick ön. USA kunde behålla viss militär närvaro.
Grönlands koloniala status upphörde 1953 och fick 1979 efter en folkomröstning egen lokal förvaltning. Grönlänningar hade blivit medborgare i EEC (Europeiska gemensamma marknaden) samtidigt med Danmark (1973), trots att en stark majoritet i Grönland var emot det. Grönland utträdde därför 1985 pga EUs fiskeripolitik.
Efter folkomröstning 2008 bildades en självständig grönländsk regering, medan Danmark bibehöll ansvaret för landets säkerhets- och utrikes politik.
Europas intresse för Grönland
Huvudskälet till Europas engagemang idag, när USA önskar ta över ön, är självfallet att denna tillhör Danmark och därmed är en del av EUs solidariska ansvar för sin medlemsstater. Suveräniteten över sitt territorium tas allvarligt.
De strategiska övervägandena för NATO exklusive USA och EU sammanfaller. Man vet idag, att Grönland är viktigt för skyddet av USA och för att skydda sjöfarten över Atlanten. Eftersom ön ligger nära övergången mellan Arktiska och Atlantiska Oceanerna spelar den en viktig roll för att skära av den ryska flottan från inträdet till Atlanten.
Segern i slaget om Atlanten 1943 var en vändpunkt under andra världskriget, eftersom det räddade England och säkrade möjligheten för de allierade att invadera Europa från väst.
Europas beroende av Atlanten som transportled har ökat jämfört med tidigare. Vikten av att i ett krig någorlunda bevara USA är en klar prioritet. Europa/europeiska NATO och EU har idag ingen utarbetad arktisk strategi, men har nu allmänt upptäckt, att man verkligen har ett klart intresse av, att Grönland snabbt utvecklas till ett väl försvarat område till stöd för NATO.
Främst sju nationer inklusive Grönland har någon gräns mot arktiska vatten. Dessa nationer har liksom Storbritannien ett direkt och klart intresse av, att Grönland inte kommer under inflytande av Ryssland och Kina. Sverige är ett undantag, men i första hand vårt flygvapen samt potentiellt stöd till Norge och Finland gör oss till en del av gruppen.
USA:s intrress för Grönland
Den närmsta vägen för Ryssland och Kina att med långdistansrobotar slå mot USA är att passera över Arktis. Bland annat utvecklingen av hypersoniska robotar gör det allt viktigare med långt framskjutna radaranläggningar, som kan kartlägga missilbanor och genomföra motåtgärder.
USAs så kallade Golden Dome, som är ett försök att bygga ett skydd mot bland annat interkontinentala robotar blir betydligt effektivare, om Grönland är en del av systemet.
Grönlands fundamentala roll även för transporter av vapen och trupper, krigsmaterial och förnödenheter för NATO-medlemmarna över Atlanten berördes ovan.
Europeiska NATO skulle kunna bidra till Grönlands och Västs försvar med arktiskt tränade marktrupper och flottenheter. Detta kräver dock en gemensam arktisk strategi, som då gäller USA, NATO (och EU). NATO skulle kunna vara integrerat med Kanadas och Alaskas (USA), vars arktiska kustlinjer tillsammans är flera gånger längre än Grönlands. Huruvida det är möjligt och lämpligt att ha en enhetlig västerländsk arktisk strategi är okänt.
Grönland har också blivit viktigare för USA, eftersom dess förtroende för Kanada minskat, och förbindelserna mellan länderna kraftigt försämrats. Kanada försöker minska sitt stora ekonomiska beroende av USA bland annat för att dess ekonomi är försvagad på grund av ”the Green Scam” (numera ingen tung industri, avindustrialisering mm).
Landet ser därför Kina som en viktig ekonomisk samarbetspartner, vilken ironiskt nog ska stärka dess självständighet gentemot USA. Kanada börjar därför bli en del av Kinas intressesfär, vilket är en mardröm för Väst.
Detta gäller särskilt som USAs sydgräns vetter mot Mexiko, vars regering sägs vara kraftigt influerad i viktiga avseenden av knarkkartellerna, som direkt samarbetar med Kina. Kartellerna utgör ett sådant hot, som kan leda till direkta amerikanska militära operationer i Mexiko.
USA:s attityd till Europa
Trump-administrationens inställning till Europa har formats främst av efterkrigstidens ekonomiska och militära erfarenheter inom NATO samt dagens europeiska politik med dess positiva inställning till politisk globalism och motstånd mot nationalism, dess klimatideologi och felaktiga energipolitik, massinvandringen och dess inställning till rättigheter som yttrandefrihet med mera.
För att stötta det förstörda Europa efter kriget inledde USA ett ekonomiskt stöd samt ytterst förmånliga tullvillkor för europeiska länder utan att kräva ömsesidighet. Efter att Europa återhämtat sig, bibehölls dock de förmånliga amerikanska tullarna, medan Europa införde både monetära och icke-monetära handelshinder. USA satte inte makt bakom sina krav på förändring, tills Trump förra året tvingade Europa att gå med på att eliminera sina tullar.
Dessutom godkändes en tullnivå på 15 % för USA bl a för att eliminera verkan för de icke-monetära handelshindren. Europas ständiga motstånd mot ömsesidighet tolkas av Trump, som att Europa hänsynslöst under åren hållit fast vid och exploaterat USAs generositet och motsatt sig jämbördig behandling.
Nu har balans dock införts, vilket bl a medfört en ökad amerikansk varu- och tjänsteexport.
Efter Sovjetunionens fall skar de europeiska länderna ner sina försvarsbudgets till så låga nivåer, att man kunde tala om en avrustning. När man åter började uppfatta Ryssland som ett hot, fann man sig oförmögna att kunna försvara sig.
I Sverige innebar detta inledningsvis, att man vid en rysk attack bara kunde försvara ett mindre antal områden under några veckor. Förra året tvingade Trump NATOs nationer att i framtiden ägna fem 5 % av GDP till försvarsutgifter, varav 3,5 % till direkta militära utgifter och 1,5 % till försvars- och säkerhetsrelaterade utgifter.
Man kan säga att under de sista 35 åren de europeiska länderna i stort helt litat på den avskräckande förmågan hos USAs stridskrafter utom och inom Europa. Att dessa belastat det amerikanska folket, har europeerna inte brytt sig om. Detta har väckt Triumps kraftiga missnöje.
När han dessutom i sitt anförande den 21 januari 2026 på WEF-konferensen i Davos som första president uttryckte tvivel på, att Europa skulle rycka ut till Amerikas hjälp, om landet blev anfallet, förstår man djupet av amerikansk ackumulerad misstro mot Europa.
Att tvivla på artikel 5 i NATO stadgan, som är helt grundläggande för tron på den kollektiva säkerhet NATO står för, är allvarligt. Europa kan ännu inte trovärdigt uppfylla sina åtaganden enligt stadgan.
Eftersom Europa alltså ännu inte kan försvara sina egna länder, är allt tal om att dessa ensamma skulle kunna försvara Grönland löjeväckande. I bästa fall kan europeiska stridskrafter efter pågående upprustning så småningom ge ett bidrag.
Pågående förhandligar
Snart efter Trumps tal kom information om, att förhandlingar redan skett beträffande de amerikanska kraven gällande Grönland. Beskedet var, att man preliminärt redan nått enighet gällande viktiga punkter, och förhandlingarna fortsatte.
Med beskedet att USA inte avsåg att använda våld, syntes den omedelbara krisen vara avvärjd. Så förhandlingarna kommer nog inledningsvis att medföra, att USA får suveränitet över ett antal landområden på Grönland, där antingen militära baser ska upprättas dels för syftet att försvara Grönland eller (vid kusten) stödja marin stridsverksamhet på Nordatlanten, och – viktigare – vara delar av Global Dome.
Suveränitet är ett av flera sätt att undvika juridiska konflikter avseende t ex miljölagstiftning, där dansk/grönländsk lagstiftning skiljer sig från amerikansk. Att mineralrättigheter uppenbarligen avses vara en del av fördraget är mindre viktigt.
Fortsatta förhandlingar kommer sannolikt medföra en för USA godtagbar lösning. Ledande militärer i Europas stora stater har troligen samma åsikt som Trump, att Grönland bör så snabbt som möjligt skyddas, och på ett sätt Danmark inte klarar. Europa har inte resurser att idag realisera en rent europeisk Grönlands- eller arktisk strategi, som dessutom inte finns.
Därför är det logiskt att överlämna uppdraget till USA och hoppas att Danmark inte ställer till bekymmer, som besvärar EU. Så en förhandlingslösning kan förväntas, vilken förhoppningsfullt ger USA baser, militär rörelsefrihet på Grönland och möjlighet att där skapa Golden Dome’s mest västra spaningsstationer och troligen avfyringsplatser för en del av de robotar, som utgör domens sköld.
Frågan är dock, om Trump är nöjd med detta annat än som en interimslösning. Läget i senaten, där den republikanska majoriteten är mycket liten, och ett antal republikaner är skeptiska till presidentens Grönlandsutspel, gör detta sannolikt till den n u bästa lösningen.
Det ursprungliga amerikanska förslaget om omedelbart övertagande, och där även en militär insats nämndes, kan ses en inledande förhandlingsmetod enligt ”Art of the Deal”, och kanske har denna mycket uppmärksammade ansats redan fullgjort sin funktion?
Trumps övertygelse om, att Europa i flera viktiga avseenden betett sig otacksamt och värre än andra stater, deras oförmåga att själva försvara Grönland samt att hotet från missiler över Arktis hotar just USA och inte Europa, kan göra honom villig att senare driva frågan om suveränitet vidare.
Grönland tillämpar home-rule, och befolkningen är liten. Om man kan erbjuda varje vuxen grönländare 1miljon dollar var (totalsumman blir bara ca 4 % av årets försvarsbudget) samt fri sjukvård, vore det inte omöjligt att få den grönländska opinionen och regeringen att stödja amerikansk politik. Det skulle lösa problemet med Danmarks motstånd.
Text och analys: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand (Vaknaupp.dinstudio.se). Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
