Är Kina ett hot? När världspolitiken hårdnar delas analysen i två tydliga läger. Skillnaden mellan John Mearsheimer och Jeffrey Sachs syn på Kinas politiska ambitioner illustrerar detta med ovanlig skärpa.
Text: Leif Elinder, barnläkare (MD) med yrkeserfarenhet från Sverige, Australien och Nya Zeeland

John Mearsheimer, offensiv realist, menar att stormakter i ett anarkiskt internationellt system ofrånkomligen strävar efter regional hegemoni. När Kina växer ekonomiskt och militärt är det därför, enligt honom, strukturellt förutbestämt att landet kommer att försöka dominera Asien. USA kommer då att svara med inneslutning.
Rivalitet är inte ett val, utan en konsekvens av systemets logik.

Jeffrey Sachs ser samma utveckling men drar en annan slutsats. Han menar att Kinas uppgång inte behöver tolkas som ett expansionsprojekt, utan som en naturlig del av en multipolär värld. Hotbilden riskerar att bli självuppfyllande: om USA behandlar Kina som en fiende, ökar sannolikheten att Kina agerar som en.
Här går skiljelinjen.
Är maktkonflikt oundviklig – eller formas den av våra föreställningar?
Mearsheimers styrka är realismens kyliga klarhet. Han påminner oss om att stormakter historiskt sällan frivilligt accepterar jämbördiga rivaler. Sachs styrka är att han vägrar acceptera konflikt som öde. Han betonar interdependens, handel, klimatfrågan och diplomati som rationella incitament för samarbete.
För europeiska och svenska beslutsfattare är detta mer än teori. Om Mearsheimer har rätt är militär uppbyggnad och blockbildning logiska svar. Om Sachs har rätt riskerar samma politik att bli gnistan i en onödig stormaktskonfrontation.
FIRE-perspektivet kräver att vi håller två tankar i huvudet samtidigt:
- Maktpolitik existerar.
- Hotnarrativ kan skapa den konflikt de påstår sig förutse.
Demokrati – informerad folkvilja – förutsätter att medborgare får höra båda perspektiven. I dag dominerar ofta den ena tolkningen: Kina som oundvikligt hot. Men om vi inte öppet diskuterar alternativa analyser reduceras debatten till mobilisering.
Som ett FIRE-axiom måste vi lägga till: “I may be wrong”. Intellektuell ödmjukhet är inte svaghet. Den är en säkerhetsventil mot massformation och geopolitisk panik.
Att reflexmässigt utmåla Kina som existentiellt hot kan bli det första steget mot just den konfrontation vi säger oss vilja undvika. Frågan är inte bara om Mearsheimer eller Sachs har mest rätt. Frågan är om vi vågar tänka själva innan historien tvingar oss att göra det.
Text: Leif Elinder, barnläkare (MD) med yrkeserfarenhet från Sverige, Australien och Nya Zeeland
NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys.

