Alastair Crooke som är en före detta brittisk diplomat med lång erfarenhet från MI6 och EU:s utrikespolitik, visar hur de våldsamma protestgrupper som nyligen agerade inne i Iran inte uppstod som en spontana folkliga rörelser.
De var tränade, organiserade och understödda av västerländska NGO-strukturer och underrättelsetjänster, med ett tydligt syfte: att skapa kaos och bana väg för extern intervention. (Iran Defeated Insurrection) Missnöjet i Iran var verkligt. Manipulationen var systematisk.
Professor Noam Chomsky har sammanfattat den moraliska kärnan i detta dilemma:
”Framgång i kampen för mänskliga rättigheter står och faller på trovärdighet. En handlings etiska relevans beror på dess sannolika konsekvens. En moralisk uppmaning blir meningsfull först då den leder till en meningsfull handling. Allt annat blir bara tomma ord. Vår primära plikt är därför att i första hand anmärka på våra egna ledare och eliter – de vi är nära förbundna med, de vi kan påverka, och vars handlingar vi är ansvariga för.”
Mord som utrikespolitik
USA och Israel har under årtionden förfinat en regimskiftesdoktrin där politiskt mord blivit ett normaliserat verktyg. När diplomati misslyckas återstår likvidering. General Qassem Soleimanis avrättning var inte ett undantag utan ett budskap: ledarskap kan elimineras. Samma logik har tillämpats i Gaza, Libanon, Syrien och Irak. Ledare, forskare, militärer och civila mål mördas för att skapa vakuum, rädsla och kaos. Detta är dekapiteringsstrategi: kapa toppen och hoppas att kroppen kollapsar. Iran kollapsade inte. Det anpassade sig.
Falsk flagg – imperiets favoritverktyg
När opinionen inte räcker till skapas händelser. Falskflagg-operationer – attentat, provokationer och ”okända gärningsmän” – används för att rättfärdiga eskalering. Våld tillskrivs ”regimen”, men utförs av tränade nätverk med externa kopplingar. Narrativ, bilder och hashtags levereras färdigpaketerade till västerländska medier inom minuter.
Detta är inte journalistik. Det är informationskrig.
Protester som vapen
USA och Israel stödjer inte folkliga rörelser – de kidnappar dem. Legitima sociala krav förvandlas till geopolitisk ammunition. NGO-strukturer, exilgrupper, underrättelsetjänster och digitala psyops-enheter arbetar i tandem för att styra riktning, radikalisera uttryck och provocera fram våldsamma svar. Allt för att kunna peka och säga: ”Se! Regimen är brutal!” Detta är iscensatt kaos, inte solidaritet.
Drömmen om vasallstatenSlutmålet är aldrig demokrati. Slutmålet är lydnad. Idealstaten i regionen är inte suverän eller folkligt förankrad, utan en vasall. Precis som under Shahen av Persien – installerad, skyddad och beväpnad så länge han tjänade västliga intressen, och övergiven när han blev politiskt förbrukad.
Historien upprepar sig. Metoden är densamma. Endast retoriken byts ut. Iran svarade – och avskräckningen återställdes Crookes analys skär igenom propagandan: Iran besegrade upproret inte genom masslakt, utan genom att isolera de våldsamma elementen, återta kontroll över narrativet och visa att staten inte längre är lika sårbar för hybridkrig. Avskräckningen återställdes – militärt och psykologiskt.
Västs största rädsla
Det som skrämmer Washington och Tel Aviv är inte Irans regering. Det är Irans självständighet. Ett land som inte kan kuppas. Inte kan dekapiteras. Inte kan reduceras till vasallstatus. Och därför fortsätter lögnerna, morden, sanktionerna och de iscensatta ”upproren”.
Frågan är inte om detta är demokrati. Frågan är hur länge världen accepterar att kalla imperial kontroll för frihet.
Text: Leif Elinder, samhällsdebattör (läs mer av Elinder)
Källa: Alastair Crooke: ”Iran Defeated Insurrection” (video)
