”Den fundamentala grunden för vår verklighet och hur ett imperium skapas handlar om att kapa vårt medvetande och transformera det till ett koncept som bygger detta imperium”. Det skriver Erik Forsman i denna kulturanalys.
För att förstå detta måste vi närma oss verklighetens natur och struktur. Det första vi behöver förstå, vilket är väldigt svårt, är att vår värld är en projektion, en kollektiv fantasi eller hallucination. För att förstå denna idé måste vi gå tillbaka till Platons grottliknelse.
Vi sitter i grotta och det är mörkt. Vi är fjättrade tillsammans. Det handlar om 8,2 miljarder människor. Vi sitter på golvet och kan inte resa oss. Till och med våra halsar är fjättrade, så vi kan inte vända oss om och se världen runt omkring oss. Vi sitter ner och stirrar på en vägg.
Bakom oss finns en stor eld och där finns härskarna. Vi vet inte vilka de är eller om de ens existerar. De använder dockor och deras skuggor kastas på väggen. Vi tittar alla fascinerat på skuggspelet eftersom vi tidigare bara sett en tom vägg. Vi tror att dessa är verkliga eftersom vi inte vet bättre.
Vi ger dem namn genom att skapa ett språk för att kunna berätta historier om dessa skuggor. Detta blir vår kollektiva verklighet, ett kollektivt medvetande som dock är en hallucination.
Låt oss se hur imperier är strukturerade genom att förstå vissa grundläggande egenskaper. Det vi behöver komma ihåg är att det som skapar vår verklighet, vår fantasi och uppfattning är ingen annan än vi själva. Med andra ord är rikedomen i samhället vårt kollektiva medvetande, nämligen mängden tankar samt åt vilket håll vi riktar vår uppmärksamhet.
Här är det viktigt att förstå vad uppmärksamheten egentligen är för något. En bra metafor för uppmärksamhet är själens inre strålkastare, som man kan göra många olika saker med. Man kan sätta en kikare eller till och med en stjärnkikare och se långt bort, eller det omvända, en lupp eller ett mikroskop och studera det lilla, men det är en sak man inte kan göra, och det är att rikta själens inre strålkastare åt två olika håll samtidigt.
Visst, vi kan diska och lyssna på radio samtidigt, men inte lyssna på två föreläsningar eller läsa två böcker samtidigt eller lyssna och tala med två olika människor på en gång. För att bygga grunden till ett imperium behöver man kapa själva styrreläet som bestämmer åt vilket håll uppmärksamheten (själens inre strålkastare) skall riktas mot.
Denna kapning är absolut av grundläggande betydelse, för utan detta privilegium, faller imperiebygge ihop av sig själv innan det ens har påbörjats. Låter detta sig inte göras (vilket måste göras) finns det ytterligare ett alternativ och det är att skada eller förstöra hela funktionen, för själva styr-reläet som bestämmer åt vilken håll uppmärksamheten skall riktas, får aldrig styras av individens egen fria vilja.
Låt oss ta ett exempel: ska det skapas något som är attraktivt på en marknad, måste vi lägga ner hela vår själ i det. Vi måste samla hela vårt fokus så att det blir enkelt, tydligt och vackert som det bara går för att kunna sälja in det vi skapat på en marknad.
Gör vi detta utan fullt fokus kommer det självklart inte att bli särskilt bra och därför mindre värdefullt på marknaden. Det är vår medvetna uppmärksamhet som både är och skapar rikedom i den här världen. Det är egentligen vad kapital är: att vi lagrar vårt medvetande och förvandlar det till rikedom. Detta är ett fundamentalt viktigt koncept som du måste förstå om du vill förstå verklighetens natur.
”Vår” verklighet (som egentligen inte är vår egen) är strukturerad för att utvinna vårt medvetande för att skapa rikedom för eliten, åt dessa människor, men inte åt oss själva.
Historiskt sett har det funnits olika mekanismer som man kan använda för att utvinna och lagra rikedom. Tänk religion.Tänk pyramider, för pyramider i Egypten fungerade genom att folk fokuserade sin uppmärksamhet på vad pyramiden symboliserade och det motiverade dem att dyrka templet.
Det är att rikta allas uppmärksamhet till en punkt som är en form av kollektivt kapital. En annan form av kapital är idén om berättelser som till exempel Homeros berättelser som är den grekiska civilisationens fader eftersom han skrev Iliaden och Odysséen, som kan fokusera människors uppmärksamhet och driva dem till att göra stora heroiska saker. Sedan har vi förstås Bibeln i dagens värld.
I dagens moderna värld är den huvudsakliga mekanismen för att utvinna och lagra rikedom den amerikanska dollarn, men det finns en annan kraft som skapas för att ersätta den amerikanska dollarn, och detta är den artificiella intelligensen.
Det pågår en kamp om mänsklighetens själ just nu, för det mänskliga medvetandet står just nu mellan den amerikanska dollarn som vi kallar den gamla världsordningen och den artificiella intelligens som är den nya världsordningen. Ha detta i åtanke. Detta är det första du måste förstå.
Det andra som du behöver förstå är att dessa människor, som vi inte vet vilka de är, som alltid funnits (kanske inte från alla första början?) som fått många namn genom historien som Lucifer, ljusbäraren, som säger sig befria oss från Skaparens fångenskap i Edens lustgård genom att befria oss från att leva i gemenskap med Skaparen (jag skriver Skaparen inte gud, då gud är människans falska koncept av Skaparen, skapad av Lucifer, detta då jag i grunden är kabbalist) och mytologin är nedlusad med dylika metaforer men i grunden handlar det om att fånga människans själ och utvinna kapital för att bygga imperium – samla makt som alltid i bakgrunden.
Vad vi vet är att dessa människor eller krafter inte tvingar oss att göra någonting. Det finns inte tillräckligt många av dem. Sättet de behåller makten på är genom manipulation och bedrägeri – som är Lucifer signum. Vi vet detta eftersom vi känner till Platons allegori om grottan.
En dag i grottan, av någon anledning, bestämmer sig en människa som säger till sig själv: vet du vad; jag känner att detta inte är den verkliga världen. Jag känner att det finns något utanför den här grottan. Så denna börjar leka med kedjorna och inser att det här inte är verkliga kedjor; det är istället precis som rep som går att knyta upp: ”Jag kan bli av med dem och kedjan runt min hals”.
Vår fiktiva hjälte (vill inte skriva hen, inte heller hon, så läsaren får ursäkta om jag skriver hen) vet inte varför hen gör det här, men hen gör det och när det väl är gjort kommer denne ut i solen och känner sig blind av allt ljus efter att ha vistats i mörkret hela sitt liv. Upplevelsen är både smärtsam och omtumlande, men alldeles underbar och fantastisk. Nu inser vår hjälte att det finns något utanför matrixen och återvänder till grottan för att berätta. Vad händer då?
Reaktionen är förbluffande – de bryr sig inte, vill inget veta trots att att denna förklarar att grottan är en falsk värld som vi skapar själva i vårt medvetande och här kommer vi till själva essensen, att det är inte makten som stoppar eller tystar vår hjälte utan dennes medmänniskor – det är inte eliten som stoppar, de behöver de inte göra.
Vi tror att eliten använder den armé de har till sitt förfogande eller så tror vi att de besitter hemlig magi, eller så tror vi att de är onda, men deras egentliga makt vilar på vår tro, på deras makt. De själva har ingen makt förutom att manipulera oss. Detta är något man behöver förstå.
Det tredje man behöver förstå är att även om detta är en falsk värld, vet folk inte om det. De tror att det är den verkliga världen de lever i. Faktum är att de tror att det är så mycket att de är villiga att dö och döda för dem.
När den här människan som har sett himlen, som har sett sanningen, som har kommit tillbaka för att berätta för alla att dessa kedjor inte är verkliga, att vi alla kan bryta oss loss och fly bort, vad händer då? Jo, de andra kommer att döda honom.
Det är grunden i Jesusmyten, men sagt med andra ord i ett annat sammanhang – med andra ord, verkligheten vi lever i är en hallucination skapad av oss själva som vi förälskar oss i. Vi är så fästa vid det psykologiskt och känslomässigt att om någon säger att den är fejk, dödar vi den för dess vittnesmål.
Det är dessa tre saker vi måste komma ihåg när vi utforskar vår värld eftersom vår värld inte är något annat än en annan form av Platons grotta. Makten behöver allas vår uppmärksamhet, allas vår kraft för att skapa imperium. De behöver träna oss redan från början.
Låt oss nu penetrera vår tids imperium, det vill säga USA, för dess struktur är i botten likadan som den alltid varit, i alla imperium: imperiet är i princip bara militären, men militären själva varken kan eller kanske inte ens vill kontrollera den här världen, eftersom de bara är en armé och en armé ensam bygger inget imperium, det är bara ett verktyg i verktygslådan.
Så vad de gör istället är att de tillåter skapandet av en finansiell ordning, en global finansiell ordning som sedan konstruerar de spel vi själva spelar, så konstruerar vi den verkligheten vi sedan lever i.
Den globala finansordningen – vad är global finansordning? Högst upp finns något som kallas Bank of International Settlements i Schweiz, centralbankernas centralbank. Nedanför dem finns Världsbanken, IMF, Internationella valutafonden som kontrollerar reglerna för den globala finansordningen.
Sedan under dem finns något som kallas potentiella banker: Federal Reserve i USA, Bank of China, i Kina och i England, Bank of England osv. Tillsammans skapar de den globala finansordningen, men detta förklarar inte vad den globala finansordningen egentligen är eller gör, och det är enbart att använda den amerikanska dollarn som en huvudmekanism för förmögenhetsutvinning och förmögenhetslagring.
Ett annat sätt att förstå dessa människor är att tänka på dem som spelets mästare. De ovanför oss konstruerar spelet samt kontrollerar reglerna för spelet medan vi spelar det. De är spelets mästare. När spelet har skapats med reglerna och incitamenten kan vi spela spelet och det här spelet kallas den globala ekonomin.
När Kina handlar med USA, när vi åker iväg på semester, när vi handlar på Ikea deltar vi alla i ett spel som skapats av den finansiella ordningen. Syftet med den globala ekonomin är att alla ska spela så mycket som möjligt, så att rikedom kan överföras från världen till USA.
Detta genom två mekanismer: den första är den amerikanska dollarn. Var gång vi använder den amerikanska dollarn betalar du faktiskt skatt till USA eftersom USA har makten att trycka så många amerikanska dollar de vill. Det andra sättet de gör detta på är genom något som kallas prishierarki – ett sorts prisspel.
Den globala ekonomin är uppdelad i nivåer. I botten resurser (råvaror) anses vara de billigaste även om de i verkligheten borde vara de dyraste? Resurser är alltid begränsade. De är ändliga resurser. Länder som står för resurser kan vara Ryssland, Mellanöstern och Afrika. Ovanför resurser finns naturligtvis tillverkning. Länder som står för tillverkning kan vara Kina och Asien i stort.
Ovanför denna nivå finns kunskapsekonomi. Länder som lever på denna nivå är framför allt Europa, men även Kanada. Den högsta nivån är finansnivån. I princip spelar spelmästare i den yttersta finansiella nivån och det är förstås USA. Vi kan här se att detta fungerar som ”prismål”. På plats kan vi dela upp världen efter specialiteter.
Låt oss sammanfatta: resurser – Ryssland, Mellanöstern och Saudiarabien osv.
- Tillverkning – Kina, Asien.
- Kunskap – Europa men även Kanada, Nya Zeeland, Australien, (UK) och sist eller överst den finansiella kärnan, USA.
Som vi ser är detta ett system som gynnar USA och dess allierade till nackdel för Kina och Ryssland, men det är så här spelet är strukturerat. Det innebär att om USA inte gillar dig, kan de låta dig stå utanför det här spelet och dessa länder finns faktiskt, och det är naturligtvis Nordkorea och Iran. Dessa länder eller kulturer (om man så vill) får egentligen inte finnas till.
Kina och Ryssland är inte nöjda med detta systemet, men de får åtminstone spela spelet, för ögonblicket. Iran och Nordkorea får inte ens spela det globala ekonomispelet.
Nu kan man förstås inte låta folk tro att hela den här globala ekonomin är strukturerad så att USA kan stjäla resurser från alla andra, så vad man gör är att skapa ytterligare ett lager som kallas regelbaserad nationell ordning – multilaterala organisationer som FN och WTO, olika världsorganisationer, och dessa kallas den regelbaserade internationella ordningen, men den är egentligen kontrollerad av imperiet självt.
Spelet är i princip samma skuggor på väggen, som imperiet skapar, projicerar, för att lura oss att bete oss som imperiet vill att vi ska bete oss, för att få vara med i spelet.
Nu när du har systemet på plats, behöver du indoktrinera människor att tro att systemet är rättvist och bra. Detta görs genom tre mekanismer. Dessa tre mekanismer är förstås utbildning, media och kultur.
Så vad är då utbildning? Skolor, universitet, akademier. Här får man oss att tro att om man går på universitet lära man sig om kunskap, det gör man inte. Ni går på universitet för att bli hjärntvättade – för att få er att tro att systemet är bra och rättvist – genom att tro att man lär sig hur det fungerar, fast man inte alls lär sig se och förstå hur det här systemet egentligen fungerar, utan man lär sig bara spela den regelbaserade naturliga ordningens spel. Det är så imperium kommunicerar till oss – genom utbildning.
Nästa del är media, framför allt amerikanska medier, som alla mer eller mindre citerar slaviskt: CNN, BBC, New York Times osv. Varje gång ni läser en artikel tror ni att ni får nyheter. Ni får inte nyheter. Ni blir istället hjärntvättade till att tro att den här ordningen är rättvis, och lämplig. En fras ni kommer att höra om och om igen är just vad som hotar den regelbaserade naturliga ordningen eller för den delen demokratin. Men det är inte en regelbaserad naturlig ordning. Det är inget annat än Platons grotta. Det är ett bedrägeri.
Sist har vi kultur, vilket är synonymt med Hollywood, tv-program, sitcoms, relationssåpor (Robinson, Farmen), saker som du absorberar, som absorberar dig varje dag. Det finns högkultur eller finkultur och det finns lågkultur. Det här är tre mekanismer som i princip är indoktrinerade av alla och en var, så till den grad att du inte ens kan veta att det här är ett bedrägeri. Du tror att det här är själva verkligheten.
Allt detta finns till för att ytterst skapa värderingar och normer – världen ser bara ut så här, vilket möjliggör skapandet av en juridisk struktur och bryter du mot reglerna, är det inte så att eliten kommer efter dig. De behöver inte göra det, för att alla andra gör det åt dem.
Om du är en av dem som upptäcker att allt detta är ett bedrägeri, ämnat att behålla och stärka samma imperium, och du ger röst åt dem och blir hörd, kommer de att döda dig, men inte eliten utan människorna runt omkring dig. Kanske inte ens bokstavligt, men de ödelägger ditt sociala rykte, stämplar dig, utesluter dig så till den grad att du kanske blir knäckt, för att du krossar deras föreställning, deras fantasi om verkligheten. Du förstör deras fantasi om att detta är ett väldigt effektivt system.
