NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
NewsVoice publicerar ett öppet brev, signerat av Irans president Masoud Pezeshkian och tillägnat det amerikanska folket. Pezeshkian framhåller Irans historiska fredliga inställning och betonar självförsvar mot amerikanska aggressioner.
”Till folket i Amerikas förenta stater och till alla som, mitt i en flod av förvrängningar och påhittade berättelser, fortsätter att söka sanningen och strävar efter ett bättre liv:
Iran – med just detta namn, denna karaktär och denna identitet – är en av de äldsta sammanhängande civilisationerna i mänsklighetens historia. Trots sina historiska och geografiska fördelar vid olika tidpunkter har Iran aldrig, i sin moderna historia, valt vägen mot aggression, expansion, kolonialism eller dominans.
Även efter att ha uthärdat ockupation, invasion och ihållande påtryckningar från världsmakter – och trots att landet har militär överlägsenhet gentemot många av sina grannar – har Iran aldrig inlett ett krig.
Ändå har landet beslutsamt och modigt slagit tillbaka mot dem som har angripit det. Det iranska folket hyser ingen fiendskap mot andra nationer, inklusive folken i Amerika, Europa eller grannländerna.
Även inför upprepade utländska ingripanden och påtryckningar genom sin stolta historia har iranierna konsekvent gjort en tydlig åtskillnad mellan regeringar och de folk de styr. Detta är en djupt rotad princip i den iranska kulturen och det kollektiva medvetandet – inte en tillfällig politisk hållning.
Av denna anledning stämmer det varken med den historiska verkligheten eller med dagens observerbara fakta att framställa Iran som ett hot.
En sådan uppfattning är ett resultat av de mäktigas politiska och ekonomiska nycker – behovet av att skapa en fiende för att rättfärdiga påtryckningar, upprätthålla militär dominans, stödja vapenindustrin och kontrollera strategiska marknader. I en sådan miljö, om ett hot inte existerar, uppfinns det.
Inom samma ramverk har USA koncentrerat det största antalet av sina styrkor, baser och militära resurser runt Iran – ett land som, åtminstone sedan USA:s grundande, aldrig har inlett ett krig. De senaste amerikanska aggressionerna som utgått från just dessa baser har visat hur hotfull en sådan militär närvaro verkligen är.
Naturligtvis skulle inget land som ställs inför sådana förhållanden avstå från att stärka sin försvarsförmåga. Det Iran har gjort – och fortsätter att göra – är en väl avvägd reaktion grundad i legitimt självförsvar, och på intet sätt ett inledande av krig eller aggression.
Förhållandet mellan Iran och USA var ursprungligen inte fientligt, och de tidiga kontakterna mellan det iranska och det amerikanska folket präglades inte av fientlighet eller spänningar. Vändpunkten var dock statskuppen 1953 – en olaglig amerikansk intervention som syftade till att förhindra nationaliseringen av Irans egna resurser.
Denna kupp störde Irans demokratiska process, återinförde diktaturen och sådde ett djupt misstroende bland iranierna mot USA:s politik. Denna misstro fördjupades ytterligare genom USA:s stöd till shahens regim, dess stöd till Saddam Hussein under det påtvingade kriget på 1980-talet, införandet av de längsta och mest omfattande sanktionerna i modern historia och slutligen, två gånger mitt under förhandlingar, en oprovocerad militär aggression mot Iran.
Ändå har alla dessa påtryckningar misslyckats med att försvaga Iran. Tvärtom har landet blivit starkare på många områden: läskunnigheten har tredubblats – från ungefär 30 % före den islamiska revolutionen till över 90 % idag; den högre utbildningen har expanderat dramatiskt; betydande framsteg har gjorts inom modern teknik; hälso- och sjukvården har förbättrats; och infrastrukturen har utvecklats i en takt och skala som är ojämförlig med det förflutna. Detta är mätbara, observerbara realiteter som står oberoende av påhittade berättelser.
Samtidigt får man inte underskatta de destruktiva och omänskliga konsekvenserna av sanktioner, krig och aggression för det motståndskraftiga iranska folkets liv. Fortsatta militära angrepp och de senaste bombningarna påverkar människors liv, attityder och perspektiv på ett genomgripande sätt.
Detta återspeglar en grundläggande mänsklig sanning: när krig orsakar oåterkallelig skada på liv, hem, städer och framtid, kommer människor inte att förhålla sig likgiltiga gentemot de ansvariga.
Detta väcker en grundläggande fråga: Vilka av det amerikanska folkets intressen tjänas egentligen av detta krig? Fanns det något objektivt hot från Iran som kunde rättfärdiga ett sådant beteende?
Tjänar massakern på oskyldiga barn, förstörelsen av läkemedelsanläggningar för cancerbehandling eller skrytet om att bomba ett land ”tillbaka till stenåldern” något annat syfte än att ytterligare skada USA:s globala anseende?
Iran strävade efter förhandlingar, nådde en överenskommelse och fullgjorde alla sina åtaganden. Beslutet att dra sig ur det avtalet, eskalera mot konfrontation och inleda två aggressionshandlingar mitt under förhandlingarna var destruktiva val som gjordes av den amerikanska regeringen – val som tjänade en utländsk aggressors vanföreställningar.
Att attackera Irans livsviktiga infrastruktur – inklusive energi- och industrianläggningar – riktar sig direkt mot det iranska folket. Förutom att utgöra ett krigsbrott får sådana handlingar konsekvenser som sträcker sig långt utanför Irans gränser. De skapar instabilitet, ökar de mänskliga och ekonomiska kostnaderna och upprätthåller cykler av spänningar, vilket sår frön av bitterhet som kommer att bestå i åratal.
Detta är inte en demonstration av styrka; det är ett tecken på strategisk förvirring och en oförmåga att uppnå en hållbar lösning.
-
- Är det inte också så att USA har gått in i denna aggression som en ställföreträdare för Israel, påverkad och manipulerad av regimen?
- Är det inte sant att Israel, genom att skapa ett iranskt hot, försöker avleda världens uppmärksamhet från sina brott mot palestinierna?
- Är det inte uppenbart att Israel nu siktar på att bekämpa Iran till den sista amerikanska soldaten och den sista amerikanska skattebetalarens dollar – och därmed lägger bördan av sina vanföreställningar på Iran, regionen och USA självt i jakten på olagliga intressen?
Är ”America First” verkligen en av den amerikanska regeringens prioriteringar idag?
Jag uppmanar er att se bortom desinformationsmaskineriet – en integrerad del av denna aggression – och istället tala med dem som har besökt Iran. Observera de många framgångsrika iranska invandrare – utbildade i Iran – som nu undervisar och bedriver forskning vid världens mest prestigefyllda universitet, eller bidrar till de mest avancerade teknikföretagen i väst. Stämmer dessa realiteter överens med de förvrängningar ni får höra om Iran och dess folk?
Idag står världen vid ett vägskäl. Att fortsätta på konfrontationens väg är mer kostsamt och meningslöst än någonsin tidigare. Valet mellan konfrontation och engagemang är både verkligt och betydelsefullt; dess utfall kommer att forma framtiden för kommande generationer. Under sin tusenåriga stolta historia har Iran överlevt många angripare. Allt som återstår av dem är fläckade namn i historien, medan Iran består – motståndskraftigt, värdigt och stolt.”
