NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
P C Jersild diskuterade ofta religionen ur en skeptikers synvinkel under sina år som kolumnist i Dagens Nyheter. Efter en begränsande uppväxt som prästson har författaren länge hoppats på en rejäl uppgörelse med det kristna oket. I samband med nyutgåvan av Ingemar Hedenius bok ”Tro och vetande” talade Jersild ut i Dagens Nyheter under februari 2010. Här framskymtar besvikelse över att motståndet varit blekt.
Text: Robert Hahn
Gudsbilden är så urvattnad idag, klagar han, att det knappt finns någon att argumentera mot. Annat var det på Hedenius tid! Jersild erkänner att han tvingas acceptera substitut av typ Hans Ruin men söker samtidigt provocera fram en debatt genom att ställa en rak fråga – vad är det egentligen ni tror på?
Jag skall försöka svara. Medan vetenskap bygger på systematiska observationer och filosofi på rationellt tänkande så grundas andligt tänkande på känsla och inre övertygelser. Det är minst av allt någon intellektuell process. Att vara förälskad är ett exempel på en själslig upplevelse. Den låter sig varken bevisas med vetenskap eller förklaras bort med rationella argument. Den bara är och måste upplevas för att förstås.
Just detta förenar religionerna. När känsla och personlig övertygelse tillåts omfatta existentiella frågor – vem jag är, varifrån jag kommer och vart är jag på väg – så ger alla stora religioner i princip samma svar. Människans sanna väsen, själen eller medvetandet, är en andlig kvalitet som tillfälligt tagit boning i en fysisk kropp. Själen överlever döden och når därefter förening med högre andliga väsen i en tillvaro utanför vår världs materiella dimensioner. Därutöver behandlas frågan om hur man bör leva sitt liv. Detaljer kan skilja sig mellan kulturer men bärande teman är ödmjukhet, att inte skada andra och vördnad för ett större sammanhang utanför våra fysiska begränsningar. Religionernas innersta kärna kan jag knappast kalla urvattnad.
Då Jersild menar att tron på övernaturliga krafter och förklaringar förenar alla religioner tar han vetenskapsmannens begränsade utgångspunkt. Det bör man inte göra. Då kan en djup förälskelse reduceras till både vidskepelse och villfarelse. Just oförmågan att byta utgångspunkt är Jersilds och många andras problem. Med en sådan brist blir andligt tänkande obegripligt. Ett annat vanligt felsteg är att blanda ihop vetenskap och förnuft. Då skapas vetenskapstro vars inneboende problematik vore ett bra ämne för Jersilds debattlusta.
Jag är sedan 20 år medicinsk forskare inom högskolan som på fritiden intresserat mig för andligt tänkande och andliga förklaringsmodeller. Ständigt hör jag entusiaster för vetenskapen högljutt hävda att något annat synsätt än deras inte får förekomma, ja inte ens yppas. Andliga böcker kallas för vetenskapsfusk om en högskoleutbildad skrivit dem. Akademiker borde veta bättre! Så arbetar Hedenius lärljungar idag. Jag håller med Hans Ruin om att deras enögda synsätt gjort tankevärlden mer enkelspårig.
PC Jersild tycker att andligt tänkande sätter gränser för sanningssökandet. Jag menar att det snarast expanderar tankeinnehållet genom att erbjuda alternativa infallsvinklar. Vissa frågor besvaras bäst med vetenskap medan andra bara kan nås med känsla och inre övertygelse. Vetenskapliga, rationella och andliga synsätt kan stundom belysa samma fråga från olika håll. Trots att resonemanget brukar bli riktigt intressant ryms dylika synteser knappast i Hedenius filosofi.
Liksom Hedenius vill Jersild helst diskutera om religionens dogmer. Han vill veta vad som är sant i objektiv, rationell bemärkelse. Han kunde lika gärna fråga tonåringen om förälskelsen är på riktigt. Den skulle bara kunna utstå en ”objektiv” prövning av dem som själva någon gång vågat ta steget in i samma känslovärld. Så svårt är det att applicera logik på något som bygger på helt andra förutsättningar.
Text: Robert Hahn
Hej, vill bara inflika med att vi är många som definerar oss som ateister när det kommer till Abrahamismen men generellt är agnostiker eller skeptiker.
Personligen befinner jag mig i opposition till den organiserade religionen med politiska ambitioner. Fast min syn på andlighet är densamma som sexualitet dvs en icke-fråga, det är upp till var och en, men som antagit överdrivna proportioner.
Problemet med den organiserade religionen handlar ju snarare om den kollektivistiska synen och altrusimen som förminskar eller helt raderar ut individen, vilket känns igen i dom andra stora altruistiska ideologierna Kommunism, socialism, fascism, nazism osv och inom många religioner/trossamfund saknas än idag den nödutgång vi kallar valfrihet.
(missförstå mig rätt, jag säger inte att religion är nazism)
Sedan att delar av Humanisterna inte ser att dom själva upprepar det mönster dom vill ”korrigera” hos andra blir bara tragiskt.
//Människan är dömd till frihet..
Om VoF: Det är universitetens och massmedias uppgift att förklara både för sig själva och andra att VoF inte ingår i det svenska akademiska systemet. Allt för många tror det. I själva verket är ju VoF en kamporganisation för att sprida vetenskapstro. De tar sig dessutom betydligt större friheter än vad man normalt gör som akademiker. Massmedia kunde t.ex. sluta med att publicera den här löjliga förvillarutmärkelsen vid nyår. Den är otidsenlig och förnedrande och påminner om idén att sätta dumstruten på skolbarn. Vanligt folk får rösta om vem som skall ”vinna” men för att korrekt bedöma vad som är vetenskapligt och inte måste man vara specialkunnig.
Om skolan: det vore intressant med en valfri kurs som går ut på att studera grundvalarna för andlighet och andligt tänkande. Den undervisning som jag fick om andlighet gick bara ut på att trumma in vilka sedvänjor och riter man har i de gamla världsreligionerna. Något djupare filosofiskt resonemang handlade det aldrig om.
Jag känner mej hedrad att få göra ett meningsutbyte med dej. Som lekman inom vetenskap har man inte mycket att komma med, men du orkar ändå svara 🙂
Det är den grundläggande frågan jag kan förstå. En mobbingsituation, som gränsar till ett fall om mänskliga rättigheter ungefär. Vem vågar ta i den frågan av de som tycker rättvisa skall råda i ett demokratiskt samhälle? Jag tror det är ett brott man begår, och skulle gärna se det prövas…
Tack och trevlig helg!
Jag läste länken om avgränsningen mellan vetenskap och andlig kunskapsbildning. Tycker det var helt uttömande och klar över hur förhållningssättet skall vara. Det bör inte leda till några missuppfattningar. Men VoF bygger tydligen sin ställning på förutfattade meningar, och förvarar det ihärdigt och egoistiskt utan vilja att se klart. När jag skriver att man med andlig tro blir helare människa menar jag förståss ur eget perspektiv, jag själv känner mej helare än jag var förut. Vem uppskattar inte när människor uppträder med en större helhetssyn vare sig det beror på tro eller inte? Tro eller inte tro. Ingen skall förbjuda någon annan vad man skall arbeta med om man råkar ha en tro. Klippt ur sida om mänskliga rättigheter.
”
I regeringsformen, som är svensk grundlag, föreskrivs att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
”
Tack för ett intressant meningsutbyte, Ruben! Nu har vi dock kommit en bra bit bort från PC Jersild. Vi skall dock inte förglömma att han är en stor supporter av VoF. I Dagens Nyheter skrev han 2005 att VoFs bok ”Vetenskap eller villfarelse” är så viktig att den borde införas som obligatorisk läsning i skolorna och även på journalistutbildningen. Ändå innehåller boken oetiska påhopp av den typ som jag beskrivit i min blogg ”Sven Ove Hanssons etiska dilemma”. Boken innehåller också en del andra falska och etiskt diskutabla anklagelser som jag återkommer till i en senare blogg.
Jag tror att de riktigt skickliga forskarna genomskådar VoF. De känner vetenskapens begränsningar och vet att den står starkt på sitt område. Inte minst universiteten är en garant för det. Mobbning av oliktänkande behövs inte för att bevara dess status. PC Jersild var dock ingen speciellt duktig forskare. Han sysslade bara med det under en synnerligen begränsad tid av sin karriär. Däremot är han, genom sin uppväxt, fientlig till religion. Just han är en person som kan lockas av VoFs retorik och sympatisera med den. Jag tycker mig också se att det främst är halvbra forskare och akademiker i marginalen som deltar i dess verksamhet. Inga ”topp-namn” finns med. Därtill kommer förstås en allmänhet som lyssnar till VoFs mobbning som om den vore vetenskapens röst.
Tack för svar. Jag är inte insatt i vetenskapens arbetssätt och kultur, men tycker jag förstår när något inte ligger rätt till. Skönt höra från din syn, som är verkligt insatt i vetenskap att jag ändå tolkar grundfelen i VoF:s propaganda. Varför man är så rädd för andlighet, är för mej en gåta ändå. Det måste ligga en mytisk missuppfattning i grunden. Som att helare människor blir mindre trovärdiga. Jag har sett dokumentärer om kristna och troende stora forskare. Jag undrar om inte någon nyligen var Nobel pristagare ?
Jag tittade på wikipedia och såg en uppskattning om hur många som var anhängare av olika relegioner i världen. Kristendom 2,1 miljarder, Islam 1.3 miljarder, Hinduism 870 miljoner, Kinesisk folktro 404 miljoner, Buddhism 378 miljoner t.ex. Det är ju förståss grova uppskattningar men kan ändå visa på hur många som möjligtvis tror på någon form av en andlig värld. http://sv.wikipedia.org/wiki/Religion
Så man tycker det finns en viss grund för att försöka förstå att det finns något man kan behöva åtminstone respektera om man inte delar uppfattningen.
Vänliga hälsningar!
Det är inte fel att ha en förening som påtalar och försöker förhindra missbruk av vetenskap. Det görs nog påståenden lite här och var ”i vetenskapens namn” som saknar täckning. Jag ser ofta påståenden i reklam där jag undrar om det verkligen är sant. Sådant bör påtalas och avslöjas.
Men som du själv skriver, Ruben, så visar uppropet vid bildandet av föreningen VoF att det egentligen inte alls är sådant man vill syssla med. Man vill ”vinna mark” åt vetenskapliga synsätt och vetenskapstro på andras bekostnad, vilket alltså avser de läror och synsätt man upplever som konkurrenter. VoF vill arbeta mer som ett politiskt parti och ser arbetet som en strid. Det man säger behöver inte vara sant, bara folk tror så och påståendet ”fungerar”. Grundaren Sven Ove Hansson beskriver själv meningsmotståndare som ”ogräs”.
I det här arbetet missbrukar VoF vetenskapens namn. Vetenskap är en knippe objektiva arbetsmetoder och dess resultat, som till sin natur är reduktionistiska (=kan inte säga allt). Den spelar därför inte på samma arena som läror som vill ge människans helhet och som ger ledtrådar om hur man bör leva sitt liv. De senare bygger på helt andra förutsättningar. Man kan inte, som VoF, skapa en helhet av enbart vetenskap. Den som gör så är vetenskapstroende, vilket också är en trosuppfattning som bygger på en lång rad antaganden. Vetenskapstro har samma svagheter och brister som andra trosuppfattningar. Ett genomgående tema i VoFs verksamhet är att man vill sprida vetenskapstro under förevändningen att det är vetenskap. Det är ett fult knep som förmodligen inte genomskådas av andra än professionella vetenskapsmän.
Mer om avgränsningen mellan vetenskap och andlig kunskapsbildning kan du läsa på denna länk.
Jag tror det är en desperat försvarsmekanism från VoF. Jag var in på deras sida och såg.
”
En vetenskaplig förening mot astrologi, scientologi och flygande tefat? Ja, men framför allt en förening för folkbildning om vetenskaplig metod och för att vi ska använda vetenskapen i frågor där den kan vara oss till hjälp. Under våren 1982 skickade tio personer ut ett upprop för att bilda en förening för vetenskap och folkbildning. I uppropet varnades för tendenser till ökad vetenskapsfientlighet i samhället. ”Pseudovetenskapliga och mysticistiska riktningar verkar på en del håll mötas med ökad respekt.”
”
Inte så fel i sig, men att vara emot???? Det som inte finns kan man inte vara emot.
Behöver man agera något och varför?
Enligt mitt sätt att se hur världen uppfattar sakerna så är Kristendom mysticism och kanske möts med ökad respekt nu för tiden.
Man skapar en förening för att vara mot bl.a. kristendom, därför det hotar vetenskapen om man skall vara krass?
Det finns lite av ”Kejsarens nya kläder” i det hela. Enligt mitt sätt att se, så inser jag igen att en verklig sanning kan aldrig skadas, men det kan de illusioner man vill värna om.
Misstänker man att det man vill tro på inte är så säkert men man måste värna om det ändå, så bygger man upp fläskiga försvar som föreningar… och i värsta fall krigshärar… vapen… o.d.
Enligt vad jag förstått, så kan sanningen aldrig rubbas och behöver inga försvar.
Undrar vad VoF drivs av?
Är det egna pengar/intressen?
Är det en klubb som är emot de som berättar öppet och sett en andlig dimension?
Om man är emot över halva världens innevånare, så tar man sig vatten över huvet tycker jag. Då försöker man driva en egen ankdamm utan förankring i världens verklighet. Pronto!
Hej igen, Ruben!
VoF är en mobbargrupp som utger sig för att värna om vetenskapen. I själva verket värnar de inte alls om vetenskapen. VoF ett istället problem för svensk vetenskap.
Du frågar vad VoF drivs av. Jo, det ger en känsla av makt att med sin organisation bakom ryggen så lätt kunna skada och klämma åt (läs: tysta ner!) personer vars åsikter eller trosuppfattning man inte själv sympatiserar med. Men utan att gömma sig bakom en tunn fasad av vetenskaplighet, och därmed missbruka vetenskapens goda namn och rykte, hade det aldrig fungerat. Då hade mobbarna stått nakna.
En tragisk konsekvens av detta är att det mänskliga tänkandet begränsas. Det blir mer utarmat då VoF inte vill att man skall tänka på något annat sätt än det vetenskapliga. Ingen vågar något annat, i alla fall inte om man jobbar inom den akademiska världen. Det intellektuella klimatet blir på så vis mindre nyanserat.
Tack för svaret. Intressant eller lite tråkigt höra att det finns tid och kraft med det på ett universitet, öknamn och diverse dunkel propaganda? Har man tid engagera sig?
Det verkar vara en desperat propaganda från VoF. Vad vill man skydda? Så många troende vetenskapsmän som ändå finns i världen, bör synsättet VoF ställer sig bakom länge ha varit i utdöende, eller bedriver de en egen liten ankdamm 🙂
Tack för upplysande och intressanta texter!
Hej Ruben!
Du har lagt märke till vad jag också tänkt fler gånger. På 1500-talet jagade den katolska kyrkan vetenskapsmän för att de tänkte annorlunda. De tänkte inte på ett sätt som stämde överens med kyrkans världsbild. Idag är det tvärtom. Idag är det vetenskapsmän, eller personer som på ett primitivt sätt vill värna om vetenskapens idéer, som förföljer dem som är intresserade av andliga tänkesätt.
Idag bränns man visserligen inte på bål längre – mänskligheten har trots allt blivit humanare – men de andliga tänkarnas karriärer och möjligheter att få bra jobb förstörs. För en vetenskapsman är det i dagsläget en katastrof att bli anklagad för att vara ovetenskaplig eller pseudovetenskaplig. Påståendet sprider sig snabbt, riktigt eller ej, och möjlighet till upprättelse finns inte. Negativa artiklar hamnar på Internet och listas högt på Google för evigt. I mitt fall har Sven Ove Hanssons öknamn på mig ”Spiritismprofessor på Karolinska institutet” skinit upp på första sidan på Google när man sökt på mitt namn under de senaste 7 åren. Han har där av illvillighet kopplat ihop mitt intresse för andlig filosofi med både min yrkesverksamhet och min arbetsplats. Han implicerar också att jag skulle inneha en professur i spiritism istället för i anestesi- och intensivvård. Hansson har fört ut sina påståenden om mig i VoFs tidning och i en vida spridd populärvetenskaplig bok, ”Vetenskap eller villfarelse”, som bl.a. använts på Hanssons kurser på universitetet där bara hans förtrogna fått framträda. Den har t o m använts på läkarutbildningen i Uppsala och även på en rad andra universitetsorter.
Påståendena omfattar bl.a. att jag måste ha fått en bristande forskarutbildning som medverkat till att ge ut andliga böcker (se ”Vetenskap eller villfarelse” s. 288). Hansson menar också att en andlig text skall anses vara ett försök att skriva vetenskap om författaren är vetenskapsman till yrket. Är författaren anställd på universitetet så implicerar Hansson genom kapiteltiteln och i bokens ingress att verksamheten dessutom skall anses ha skett på universitetet.
Dessa påståenden ställer till mer problem och skapar fler negativa cirklar än vad Hansson och VoF någonsin anar. Så länge Google-sökningen rankas högt (sidan 1) omöjliggörs bättre karriärer i vetenskapsorganisationer, som inte vill dras med kontroversiella personer. I princip alla som anställer kvalificerad personal gör en Google-sökning på kandidaterna för att se vad de har för med sig i bagaget. Det är faktiskt väldigt lätt att skada eller helt förstöra en forskande akademikers karriär. Anledningen är att hans renommé som god vetenskapsman är hans allra viktigaste tillgång. Att den är obefläckad är dessutom helt nödvändigt om man skall få viktigare förtroendeuppdrag och kunna avancera.
Då uppstår frågan – har Hansson rätt? På inkvisitionens tid hade man i alla fall en försvarsadvokat och faktiskt (har det visat sig i efterhand) ganska god möjlighet att bli frikänd. Vilka anklagelser som helst dög inte. Men någon försvarsadvokat finns inte idag. På den punkten är det faktiskt sämre idag än på 1500-talet.
Hej Robert!
Jag har läst alla böckerna ni skrivit och blev väldigt fängslad. Tycker de ger många svar på både livs frågor och andliga frågor. Är själv sökare och har ingen religiös tillhörighet. Vad jag sett sedan 60-talet är att vetenskap har blivit det som ersatt religioner. Den har nästan samma ”myndighetskraft” som religionen hade en gång. Nu är det återigen nästan likadant, men nu är det representanter för vetenskapen som är prästerskapet och skall tala om hur folk skall tänka 🙂 Det förefaller vara samma förhållande att vetenskapsmannen är prästen som kan straffa eller sätta sig över människor om de tänker fel. Det är vad jag tycker om den saken. Jag är glad att du ger din syn på det så att det kanske någon gång blir normaliserat att man respekterar varandra oavsett om man nu tror på andlighet eller inte. Det borde vara lika naturligt samtala om andliga ämnen som rent naturvetenskapliga osv.
Jag kommer att fortsätta läsa med stort intresse.
Tack för en intressant och tänkvärd blogg så här långt 🙂
I sökandet efter ”sanningen” kan jag inte förstå att det skulle vara meningsfullt att införa några som helst begränsningar. Att begränsa tankar, att begränsa upplevelser bottnar i rädsla och begränsar bara nyfikenhet och kreativitet. En objektiv sanning torde dessutom förutsätta en objektiv verklighet – är det någon som på fullt allvar fortfarande tror att en sådan existerar, eller åtminstone är möjlig att studera som subjektiv varelse? Hur många instrument vi än har så måste någon förr eller senare bedöma ”fakta” om processen ska vara meningsfull. Blandar vi sedan in lite kvantteori i resonemangen så… blir det ännu mer intressant! Vetenskap – Kvantteori – andlighet… vi lever i ett spännande tidevarv.
Jag kommer följa din blogg med intresse!
Hej Therese!
Tack för ditt inlägg!
Jag tycker inte heller att det skall finnas några begränsningar. Nu har de vetenskapliga metoderna, som vi idag förlitar oss nästan helt på för skapandet av den moderna världsbilden, tyvärr rätt stora begränsningar. Det förstår man inte minst om man börjar jobba med det själv, vilket jag gjort under hela mitt liv. Vetenskapen kan t.ex. sällan svara på frågan ”varför”. De svaren fyller vi i själva därför att vi tror oss se samband och meningsfullhet eller avsaknad därav. Det är ett problem som diskuterats alldeles för lite.
Robert,
Håller fullständigt med dig. Jag är född med frågan ”Varför?”:) Och även om jag inte är religiös i betydelsen anhängare av en särskild religion eller kyrka, så är den andliga aspekten av livet ett måste för att få svar på mina frågor. Vetenskapen och vetenskaplig metod har självklart bidragit till stora mänskliga framgångar men för mig har den aldrig varit ”sann” i det avseendet att den kan ge svaret på de stora frågorna. Är vi andliga varelser med en fysisk upplevelse eller fysiska varelser med en andlig upplevelse – försök att besvara det med vetenskaplig metodik! Vetenskapstroende säger ”bevisa att gud finns”. Jag säger ”bevisa att vi finns”. 😉
Jag tycker det räcker träffa en enda religiös fanatiker, för att inse något är fel. När min alkoholiserade morbror sökte alternativ tröst (till flaskan) hos Jehovas Vittne, stod han inte att känna igen. Han var ändå inte välkommen in i gemenskapen, men han försvarade de bokstavstrogna teserna, som det gällde hans liv. Tror sökande efter en Rättvis Gud och den Stora mänskliga Kärleken enbart utgår från det gamla vanliga: egennytta, själviskhet; självupptagenhet, självcentrering, egocentricitet; självgodhet och en stor portion egenkärlek. Mycket få hängivna utövare/galningar praktiserar; osjälviskhet, oegennytta, människokärlek och kärlek till sin nästa. ”Framgångsteologi” är av naturliga orsaker, allra populärast. Ändå tror många på ett högre väsen till husbehov och i de flesta fall, som en allra sista utväg. Som en skyddsåtgärd och för att vara helgarderad och på den ”säkra” sidan. Människan är för smart för att godta och inse naturens gång och sin egen förgänglighet. Vi vill mer..
Det finns knasbollar även inom vetenskapen. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om missbruk av vår teknologi. Jag råder dig att försöka sätta dig in i andligt tänkande på ett mer seriöst sätt och inte låta dig skrämmas av dåliga exempel.
Liknelsen mellan religion och kärlek är träffande. precis som människor som blivit kära totalt tappar religiösa fattningen och beter sig totalt irrationellt. Artikeln i övrigt är ett bra exempel på det.
Att vara kär kan utifrån sett tyckas vara irrationellt, särskilt för den som aldrig varit kär själv. Men känslan upplevs som helt sann och kan heller inte bortförklaras. Ändå är den varken byggd på vetenskap eller rationellt tänkande. Det finns alltså sanningar av en annan sort är de vetenskapliga. De bygger på personlig övertygelse och styrs av känsla i motsats till förnuft.
Mats W tycker nog inte att vi behöver sådana, de kan störa sikten för de vetenskapliga sanningarna. Men det vi i efterhand vanligen är stolta över är dock när vi tilläts oss att ledas av känslan istället för av förnuftet. Vilken kärleksrelation som helst kan förstöras av rationella tankar av typen ”vad skall mamma tycka?” ”Hur går det med ekonomin?”. Ibland måste man dock tillåta sig att styras av känslan för att undvika att bli en trist maskin.
jag måste säga att jag tycker mkt om Karl-Erik Edris blogg och artiklar, denna om vetenskap och religion kanske är i din smak?
http://andligutveckling.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=9e284dd8-8fea-4c02-84a5-23d4d160ae29&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup&ThreadListPage=1
den går också att hitta hos Edris tankar (bloggen)
Hej Mariann!
Tack för tipset! Jag har titta lite på denna hemsida och den tycks vara utomordentlig innehållsrik.
Jag vill här säga att de flesta jag träffat på med aversion mot andligt tänkande, såsom PC Jersild, faktiskt också har en trosuppfattning, och det är vetenskapstron. De utsträcker teknikens och vetenskapens slutsatser utanför de ramar som de är skapade för och applicerar vetenskapens regler på allt möjligt – såsom t.ex. att det som inte kan bevisas med vetenskapliga metoder inte finns. De har en trosuppfattning men vill sällan erkänna att det är så.
”De har en trosuppfattning men vill sällan erkänna att det är så.”
Precis!
Vad roligt att du fann sidorna innehållsrika. 🙂
Jag kommer bokmärka din blogg och kika in då och då.