ANALYS. Sveriges BNP per capita minskar eller utvecklas sämre varje gång borgarna tar makten. Det visar en analys av Sveriges politiska styre från 1950 tills idag. Socialdemokraternas styre framstår däremot som en historia om högre tillväxt och stabila statsfinanser.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | Bild: Regeringen Fredrik Reinfeldt den 5 oktober 2010. Foto: Frankie Fouganthin. Licens: CC BY 3.0, Wikimedia Commons
Financial Times skapar myter
Moderaterna har etablerat sig i den allmänna opinionen som det parti som är bäst på att ta hand om landets ekonomi. Financial Times rankade 2011 Anders Borg som bästa finansminister i Europa och hyllade den svenska ekonomin för dess unika tillväxttakt jämfört med övriga europeiska ekonomier. När socialdemokraterna vann valet 2014 berömde Financial Times Fredrik Reinfeldt för den höga tillväxten under hans statsministertid och hävdade att Sverige efter Reinfeldt hamnar i en osäker situation.
År 2018 målade Ulf Kristersson upp en mörk bild av svensk ekonomi i tidningen Financial Times. Han hävdade att Sverige är i en kris som är lika allvarlig som på 90-talet – då marginalräntan låg på 500 procent och Sveriges BNP minskade tre år i följd. Att måla upp en svart bild av Sverige i en tidning som alla stora internationella investerare läser kräver en närmare analys av hur ekonomin har utvecklats under Löfvéns respektive Reinfeldts styre.
Flera frågor kan ställas angående vilken bild av Sverige som skall föras fram i Financial Times eller i andra internationella sammanhang?
- Var Borgs och Reinfeldts insatser för svensk ekonomi verkligen så unika?
- Har Sverige gått mot osäkerhet när Socialdemokraterna vann valet år 2014?
- Hur har Sveriges ekonomi utvecklats under Stefan Löfvens styre?
Ett sätt att besvara dessa frågor är att analysera hur svensk ekonomi och statsfinanserna utvecklats under perioden med socialdemokratiskt styre jämfört med de två tidigare mandatperioderna med de borgliga vid makten.
Fem gånger högre tillväxt under Löfvens styre än Reinfeldts styre
Bruttonationalprodukten, BNP per capita, är ett mått på ett lands produktion med hänsyn till befolkningsutvecklingen. Under alliansregeringen 2007-2014 växte BNP per capita med 0,3 procent i genomsnitt. Under Löfvens regering 2015-2018 växte BNP per capita 1,67 procent i genomsnitt, vilket är fyra gånger högre än under Reinfeldts regering.
| Perioden med alliansen (2006-2014) | Perioden med socialdemokraterna (2014-2018) | |
| Genomsittlig årlig BNP tillväxt per capita | 0,3 % | 1,67 % |
Källa: Eurostat
Dessa siffror står i bjärt kontrast till den bild som förmedlas av Financial Times och som okritiskt upprepas i svensk massmedia. Detsamma gäller statsfinanserna.
Starkare statsfinanser under Löfvens styre än Reinfeldts styre
Den borgerliga regeringen 2006-2014 lämnade stora budgetunderskott och kaotiska statsfinanser efter sig. Budgetunderskotten uppgick till minus 24,9 miljarder år 2012, minus 130,9 miljarder 2013 och minus 72,2 år 2014. Initialt handlade Löfvens mandatperiod 2014-2018 om att vända det budgetunderskott Alliansen lämnade efter sig till ett budgetöverskott. Under Löfvens regering har budgetunderskotten vänts till budgetöverskott och budgetsaldot uppgick till + 80 miljarder kronor i slutet av mandatperioden.
| 2011 | 2012 | 2013 | 2014 | |
| Statbudgetens saldo under Reinfeldts styre i miljarder kronor |
+67,8 |
-24,9 |
-130,9 |
-72,2 |
| Statsbudgetens saldo under Löfvens styre i miljarder kronor | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 |
| -32,6 | + 85,3 | + 61,8 | + 80 |
Källa: Ekonomistyrningsverket
Tillväxten är systematiskt högre med socialdemokratiskt styre än borgerligt styre
Analyserar vi Sveriges politiska historia mellan 1950 och 2018 upptäcker vi ett genomgående mönster: nämligen att tillväxten systematiskt högre under socialdemokratiskt styre än borgerligt styre. Från Tage Erlanders tid ända fram till Stefan Löfven går det inte att hitta en enda borgerlig regering vars styre har resulterat i högre tillväxt jämfört med socialdemokratiskt styre. Som högst låg tillväxten per capita på 0,8 under Fälldins styre och som lägst på minus 0,25 procent också under Fälldins styre.
| Styre | Period | Årlig genomsnittlig BNP tillväxt per capita |
| Tage Erlander | 1950-1969 | 4,3 % |
| Olof Palme | 1969-1976 | 3,2 % |
| Thorbjörn Fälldin | 1976-1978 | Minus 0,25 % |
| Thorbjörn Fälldin | 1979-1982 | 0,8 % |
| Olof Palme | 1982-1986 | 2,8 % |
| Ingvar Carlsson | 1986-1991 | 1,6 % |
| Carl Bildt | 1991-1994 | Minus 0,28 % |
| Ingvar Carlsson | 1994-1996 | 3,5 % |
| Göran Persson | 1996-2006 | 3,5 % |
| Fredrik Reinfeldt | 2006-2014 | 0,3 % |
| Stefan Löfven | 2014-2018 | 1,6 |
Källa: Eurostat och Ekonomifakta
När det gäller socialdemokraterna var tillväxt per capita som högst under Erlander, 4,3 procent och som lägst under Stefan Löfven, 1,6 procent.
Inga enkla samband mellan tillväxt och skattesänkningar
Hur kan man förklara att tillväxten per capita systematiskt är högre under socialdemokratiskt styre än borgerligt styre? Borgerligas politik har sin huvudutgångspunkt i att sänkta skatter automatiskt leder till högre tillväxt till följd av att människor arbetar mer. Men håller denna teori? Ett sätt att besvara denna fråga är att jämföra antalet arbetade timmar i privat sektor under borgerligt och socialdemokratiskt styre.
När vi mäter antalet arbetade timmar i privat sektor upptäcker vi att detta antal är högre när socialdemokraterna är vid makten och när det totala skattetrycket är högre.
| 2006 – 20014 | 20014 – 2018 | |
|
Årligt antal arbetade timmar i miljontal i privat sektor, 15-74 år.
|
100,3 | 107,68 |
Källa SCB och ekonomifakta
Tabellen ovan visar det årliga genomsnittliga antalet arbetade timmar i privat sektor var mer än 7 miljoner timmar högre under socialdemokraternas styre mellan 2014 och 2018. Detta trots att det totala skattetrycket har ökat med 1,1 procent av BNP.
Tittar vi på investeringar som andel av BNP kan vi konstatera att dessa uppgick till 22,66 procent under borgarnas mandat 2010-2014 då skattetrycket sänktes med totalt 70 miljarder.
Under socialdemokraternas mandatperiod 2014-2014 uppgick investeringarna i svensk ekonomi till 24,4 procent av BNP trots att det totala skattetrycket blev högre.
| 2010-2014 | 20014 – 2018 | |
| Investeringar som andel av BNP
|
22,66 % | 24,4 % |
| Totala skattetryck som andel av BNP | 42,9 % | 44 % |
Källa: Ekonomifakta
Rika samhällen är också jämlika
Att Sverige inte ska ha onödigt höga skatter i förhållande till konkurrentländerna är en utgångspunkt som alla kan enas om, men tron att bara skattesänkningar skulle göra en nation rikare är borgarnas ödesdigra misstag genom historien. Rika samhällen är också jämlika samhällen.
Ginikoefficient eller jämlikhetsindex låg på 0,27 år 2005. Efter flera år av ensidiga skattesänkningar ökade klyftorna och jämlikhetsindexet gick upp till 0,33 år 2013. År 2018 i slutet av socialdemokraternas mandatperiod var det nere på 0,28.
Jämför vi ett antal rika med mindre rika länder kan vi upptäcka att dessa också är jämlika samhällen. Jämlikhet och tillväxt tycks också gå hand i hand även om det är flera andra faktorer som påverkar den ekonomiska utvecklingen.
| BNP per capita i USA dollar 2019 | Ginikoefficient (Jämlikhetsindex) 2019 | |
| Norge | 63 760 | 0,26 |
| Island | 57 763 | 0,24 |
| Finland | 48 562 | 0,25 |
| Nederländerna | 56 769 | 0,27 |
| Danmark | 56 154 | 0,28 |
| Österrike | 56 273 | 0,28 |
| Sverige | 53 161 | 0,28 |
| Storbritannien | 46 256 | 0,32 |
| Portugal | 34 076 | 0,34 |
| Turkiet | 29 139 | 0,42 |
Jämlikhetsindex och BNP per capita. Källa: Ekonomifakta
Alla partier bör kämpa för ett jämlikt och rikt Sverige
En politiskt farlig och destruktiv tradition håller på att ta plats i Sverige: nämligen att svartmåla Sverige som ett taktiskt spel för maktövertagande. Detta riskerar att ge omvärlden en vilseledande bild av Sverige och skrämma bort nationella och internationella investerare. Det behövs därför ett förnyat politiskt samtal och en demokratisk dialog som fokuserar på vad som är bra i Sverige och vad som kan bli bättre. En utgångspunkt där alla kan enas är: ett rikare och jämlikare Sverige.
Internationell forskning är tydlig på en punkt: jämlikhet är en grundförutsättning inte bara för att det är rättvist, men för att det gör samhället tryggare, hälsosammare och lyckligare. Ojämlikhet ökar ohälsan, analfabetismen, brottsligheten och våldet.
Partierna måste därför sluta svartmåla samhället som havererande för att i stället diskutera de områden som finns kvar att utveckla eller förbättra. Partiernas program och valmanifest ska inte svartmåla Sverige som taktikspel för att ta över makten. Man ska kunna objektivt redovisa sina misstag och berömma sin motståndare för framgångsrikt genomförda reformer och bra gjorda insatser. Partierna borde lyfta fram vad som den sittande regeringen har åstadkommit och hur detta kan bli bättre.
De borde sätta upp en vision om vilket Sverige de vill ha och vad de vill göra för att Sverige ska bli ännu bättre. Valet ska handla om tävling mellan framtidsvisioner i stället för svartmålade bilder av Sverige.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare