Vi har denna sommar mötts av föreningen Vetenskap och folkbildnings (VoFs) kampanj mot homeopati. Astronauten Fugelsang intog en 10 gånger för stor dos homeopatiskt sömnmedel och meddelade att han därmed borde ha dött om preparatet har någon som helst effekt.
Fugelsangs “självmordsförsök” ägde rum under Almedalsveckan. Astronauten tog 10 gånger rekommenderad dos av ett homeopatiskt sömnmedel. Han sluddrade dock en hel del under TV-intervjun strax efter detta intag, vilket skapade en del glada skratt. Om man tar ett sömnmedel och i förväg går ut i media med att den är verkningslös är det en psykologisk omöjlighet att ändra sig i TV och erkänna att man faktiskt är påverkad. Det borde alla ha förstått. Så det gjorde inte astronauten heller.
Hur påverkad man är kan också vara svårt att avgöra. Alkoholpåverkade kan ju också känna sig i fin form och må toppen fast man sluddrar och knappt kan styra en bil ens. Det krävs speciella tester för att avgöra frågan. Det har jag genom åren gjort några tusen gånger åt polisen vid misstänkt rattonykterhet. Man följer där ett strikt protokoll. Ett sådant test borde Fugelsang ha underkastat sig också. Nu misstänker ju många att Fugelsang verkligen var påverkad fastän han inte ville erkänna det, eller inte själv hade förmåga att avgöra saken.
Ett uselt försök om man skall tala vetenskapligt språk. Dessutom är juridiken tveksam. Försöket organiserades ju av VoF och homeopatiska preparat är under någon form av registrering för terapi. Det borde då förmodligen ha underkastas etisk prövning vid domstol. Så måste sker med all forskning enligt en lag som är imperativ sedan 7-8 år tillbaka.
Eller är det helt OK att organisera försök där man stoppar i försökspersoner alternativmedicin i doser som vida överstiger de rekommenderade bara för att man själv tror att det är verkningslöst? Det vore intressant att få frågan prövad. Lagstiftningen och regelverket framgår på denna länk. Framför allt gäller regeln att alla försök som avses att publiceras skall etikprövas.
Dör man av en överdos på 10 gånger?
VoFs och Fugelsangs försök förutsätter att den som intar en 10 gånger rekommenderad dos sömnmedel kommer att dö. Det är ett antagande som så att säga ligger inbäddat i det här försöket. Men så behöver det inte alls vara för moderna sömnmedel. Om du tar en sådan överdos av morfin dör du helt säkert, och med sömnmedel som numera är förbjudna (typ barbiturater) så kan du vara illa ute. De har nämligen en liten s.k. terapeutisk bredd.
Men sömnmedlet Circadin har tagits i doser över 100 gånger den rekommenderade utan att biverkningar uppstått. Kanske dåsighet, gissar FASS, men inget mer. Äter du 10 gånger rekommenderad dos av det ökända preparatet Stesolid så blir du främst rejält trött och dåsig, men du dör knappast. Det preparatet har också en stor teraputisk bredd. Generellt gäller att den som är stark och vältränad (typ astronaut eller kroppsbyggare) tål mer innan trötthet uppstår. Den som är äldre, svag och sjuklig tål mindre. Intar man alkohol samtidigt tål man alltid mindre. Så variationen i effekt vid överdosering är väldigt stor.
VoF aktiva på mina gamla sajter
Under kampanjen har VoF dammsugit mina sajter och rekommenderat en speciell artikel ”Skall vi slå ihjäl homeopatin idag?” från oktober 2010. Man har också skrivit om mig på bl.a. sajten Dagens kvacksalveri och påstå att jag skulle försvara kvacksalveri. Detta är ett bra exempel på att VoF kan inte ta en diskussion i vetenskapliga frågor utan att sätta etiketter på folk och påstå att dom är för eller emot något. Väx ifrån det, please!
Insändare till min förra nedlagda sajt har försökt locka av mig uttalanden om jag kan rekommendera homeopati och en massa annat. Jag sysslar inte med homeopati och saknar egen erfarenhet av den. Jag kan lika lite rekommendera den som jag kan rekommendera en viss sorts cellgifts- eller strålbehandling för behandling av cancer. De som är specialister på området måste avgöra det. Och det anser VoF att vem som helst kan vara, bara man tänker med samma logik som kompisarna i VoF gör. Utbildning, kritisk tänkande och akademisk erfarenhet av medicinska frågor behövs inte. Att jag snuddat vid ämnet homeopati har enbart att göra med mitt intresse för föreningen VoF, deras argumentation, drivkrafter och ideal. Det är ämnen jag diskuterat flera gånger i mina bloggar.
Dan Larhammars insändare
VoF har denna sommar fått Svenska Dagbladet (SvD) att lyssna till sin argumentation. Kampanjen mot homeopati började visserligen med att antroposofins edsvurne fiende, barnläkaren Mats Reimer, publicerade en artikel på DN Debatt. Men VoFs insändare i SvD, som främst var signerade Dan Larhammar, var så väl matchade med Fugelsangs uppvisning i TV att jag tror Larhammar hittat på spektaklet. Av alla de som skrev insändaren har ingen medicinsk utbildning, men Larhammar farmaceut och bör därför ha kunskap om överdoseringsfrågor.
Ändå byggde försöket på en populistisk myt, nämligen att man dör av en 10 gånger rekommenderad dos lugnande medicin. Ändå var det upplagt så att man absolut inte dra några slutsatser eftersom någon klinisk neurologisk undersökning av hur påverkad Fugelsang inte organiserades. Osäkerhet uppstod genom att Fugelsang helt klart inte var alert vid intervjun i TV. Vid etikprövningar måste man alltid ha med en power-analys då det anses att man måste ha en grupp försökspersoner för att kunna dra några slutsatser alls. Och det gäller särskilt för lugnande medel som har stor variation i sitt effektspektrum. En del personer blir faktiskt exciterade (aktiverade) av Stesolid istället för trötta. Det är ett annat aber i sammanhanget.
Larhammar & Co anför två starka argument för att kalla homeopati ”bluffmedicin”. Det ena är att vi med dagens biologiska och medicinska vetande inte förstår hur en eventuell effekt utövas. Det är ett argument som är korrekt. Det andra argumentet gäller att medicinsk forskning visar att homeopati är helt verkningslöst, vilket f.n. är mer diskutabelt. Larhammar hänvisar till två ”sammanfattningar av hela forskningsläget”” som sägs ha visat att det är så. Det gäller an artikel en Edzard Ernst från 2002 och en artikel i Lancet från 2005. Hovsamt nog hoppade Larhammar över den enda meta-analys där man inte laborererat och trixat med data, den av K. Linde från Lancet 1997, och som ger stöd åt homeopatin.
I morgon skall jag granska och jämföra alla tre artiklarna. Men den bloggen placeras under rubriken ”Vetenskap”.
