KLIMATDEBATT. Intervjun med miljöekonomen Koko Warner ingick i Svenska Dagbladets intervjuserie ”klimathjärnor”. Där har klimatreportern Peter Alestig valt ut fem personer att intervjua om påstått klimathot och dess likaså påstådda följder. Teget Tornvall kommenterar intervjuserien.
Text: Tege Tornvall (uppdaterad kl 22:27), nätverket Klimatsans
Först intervjuades ekonomen Friederike Otto. Hon vill få oss att tro att varmare atmosfär vållar fler extrema väderhändelser som stormar, torka, översvämningar och andra naturkatastrofer, men varmare klimat ger mindre temperaturskillnader och därmed också mindre och svagare vindar. Varmare hav dunstar ut mer vattenånga, som blir moln och nederbörd.
Sedan följde fysikern Hans Joachim Schellnhuber. Han var tidigare chef för Potsdam-Institutet utanför Berlin och hävdar obevisade teser om hotande ”tröskeleffekter” av mer koldioxid i atmosfären, men den enda klart bevisade effekten av mer värme och koldioxid är mer växtlighet och grödor. Det gynnar skördar och liv.
Seriens tredje intervju gällde miljöekonomen Koko Warner. Hon spekulerar om hur påstått CO2-driven global uppvärmning skulle kunna påverka mänskligheten. Hon påstår att 1-3 miljarder människor kan tvingas fly från sina hem från extrem värme, torka, översvämningar och stigande hav. Hon vet eller erkänner inte att
- Jorden tidigare varit flera grader varmare med rikare växt- och djurliv och flera gånger högre CO2-halter,
- långa istiders kalla hav har tagit upp nästan all koldioxid ur haven,
- varma hav gasar ut koldioxid och
- mer värme och koldioxid gynnar växtlighet och grödor.
Den fjärde intervjun gäller glaciärforskaren Jason Box. Han studerar främst Grönlands glaciärer. Dessa ligger på kustbergens utsida och kan sedan tusentals år glida ut i havet. Box menar att människan genom att bränna kolhaltiga bränslen får landisarna på Grönland och Antarktis att smälta så att de höjer havens nivå med 21 meter, men uppe på isarna på över två kilometers höjd är årsmedeltemperaturen 20-30 minusgrader på Grönland och mer än 50 minusgrader på Antarktis. Landisarna växer av kyla och snöfall. Återvändande forskare finner sina läger täckta av snö och is.
Kylan i Arktis och Antarktis bildar också havsis, som växer vintertid och minskar sommartid sedan tusentals år. Vulkanisk aktivitet under haven öster om Grönland och väster om Antarktis värmer vattnet så att glaciärer kan glida ut i havet och bilda isberg sommartid.
Grönlands samlade ismassa motsvarar 7 meters havsnivå. Ismasssan i Antarktis motsvarar 58 meter. Men eftersom isarna innanför kusterna växer, kan de inte höja havsnivån. Var Jason Box får 21 meters höjning ifrån är alltså en gåta.
Den femte och sista intervju var med havs- och atmosfärforskaren Corinne le Quéré. Hon studerar påstådd klimateffekt av mer koldioxid i atmosfären. Det gör hon i datormodeller av den sk kolcykeln, som skall visa var kol finns och hur det fördelas mellan mark, hav, atmosfär och växtlighet, men kolcykeln omfattar inte ursprungligt kol i Jordens inre. En del kom genom enorma vulkanutbrott i Jordens ungdom ut som koldioxid och dominerade länge atmosfären. Allt Jordens tidigare och nuvarande liv kommer från detta kol.
Kol är därmed Livets bas, och koldioxid är Livets gas. Men för dem som larmar om hotande global uppvärmning är kol och koldioxid i stället Livets fiende. Det hänger inte ihop.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans
