Karl Wang som bor i Kina bjuder på insikter om livet i Kina och landets utvecklingsnivå som säkert förvånar många. I denna krönika berättar Wang om Kinas tågsystem ur ett historiskt perspektiv.
Kinas höghastighetståg är berömda. De som tror att Kinas järnvägar är färdigbyggda har fel. Just nu bygger Kina en ny järnvägsstation i Chongqing, en stad med 32 miljoner innevånare, den fjärde järnvägsstationen för höghastighetståg i staden.
Järnvägen har alltid sedan länge spelat en roll i Kinas samhälle. Låt oss rulla tillbaka tiden till Kulturrevolutionen. En dam jag känner väl, född under Kulturrevolutionen, hade sin släkt i Chengdu, medan fadern och moderna arbetade på ett av Kinas största universitet i Shapingba i Chongqing.
Det är ungefär 30 mil mellan städerna. När hon och hennes bror som barn skulle åka och hälsa på släktingar i Chengdu började de vid soluppgången att laga frukost och packa en matsäck. Sedan gick de till järnvägsstationen och kom fram lagom till att hinna med kvällståget.
Det fanns en buss, men den kostade en krona, och modern tyckte det var dyrt. Hennes månadslön på universitetet var 40 kronor. Fadern, en av Kinas mest berömda språkakademiker, hade skickats ut på landet för ”omskolning”.
En av mina bästa minnen från en tågresa var när jag tog tåget från Chongqing till Peking för närmare omkring 20 år sedan. Det tog tre (3) dagar då, tåget rullade dag och natt med korta stopp. Man åt och sov ombord. Det bildades verkliga gemenskaper i vagnarna.
Man diskuterade, läste böcker och tidningar, och visade fotografier för varandra. Smarta telefoner fanns inte ännu. Allt medan ungarna for som torra skinn och gjorde sitt bästa för att ställa världen på högkant. Varje vagn hade egen tågvärd.
De nya höghastighetstågen i Kina, nu i serieproduktion, kör i 600 km/tim. Med nuvarande höghastighetståg tar det 6 timmar till Peking, vilket direkt konkurrerar med flyget. Järnvägsstationerna liknar nu mer flygplatser än järnvägsstationer.
Själv har jag alltid ratat flyget till förmån för tåget, trots att jag själv är pilot, affärsflygare, men inte trafikflygare.
Den nyaste järnvägsstationen, Chongqing East, byggs just nu på 1,22 miljoner kvadratmeter, eller 170 svenska fotbollsplaner. Stationen är nära tre kilometer lång. Den får 15 plattformar. 29 järnvägar leder dit,och kan hantera 15,000 resande samtidigt. Den klarar 60 miljoner passagerare årligen, sex gånger Sveriges befolkning, eller halva Sveriges befolkning per månad.
Andra megaprojekt
Ändå är detta är ett litet projekt i Kina. Större andra och historiska projekt är till exempel de Kinesiska Murarna (det finns flera), Pekings underjordiska stad, Stora Kanalen, som tog närmare 1000 år att fullborda.
Vattenprojektet Syd-Nord, Stora Dammen i Yangtze har en hiss för stora fartyg på upp till 3000 ton, för att inte nämna Kinas innovativa samhällssystem – utan politiska partier, den innovativa äldreomsorgen och lika innovativa hälsosystem, för att inte nämna de kreativa och avancerade teknologierna.
Dagens Kina började med 90% analfabetism, 90% fattigdom, och en medellivslängd på 30 år. Idag är analfabetismen nära nog utrotad, fattigdomen är borta, och medellivslängden omkring 80 år.
Kina har aldrig stannat utan fortsätter friskt framåt och det fortsätter på den vägen till denna dag. Kina byggde en 57 våningar skyskrapa på 19 dagar. Man rev och byggde om Sanyan bro i Peking, en fyrfilig motorvägsbro med ett en klöverblads vägsystem, på 43 timmar. I Wuhan byggde man ett sjukhus med 4000 rum på tio dagar.
Så vad är då hemligheten till framgångarna? ”Diktatur” skulle många säga, men Kina har en innovativ direktdemokrati, och politiker och tjänstemän bokstavligen fruktar folkmakten. Vi får återkomma om det i kommande artiklar.
Text: Karl Wang
Även om jag ogillar enpartistaten och dess kontrollbehov (stort land dessutom) så är det alltid önskvärt med berättelser om länder man vet för lite om. Särskilt då också ärliga perspektiv som både pekar ut goda som mindre goda inkl dåliga realiteter och utvecklingsriktningar. Detsamna vill vi se från t.ex Ryssland. Ett av de större problemen med dessa länder är att man inte får kritisera politiken (för hårt) etc. Särskilt nu när världen blivit mer spänd och aggressiv (USA). Tyvärr är väst på väg åt fel håll sett från demokratisk synvinkel.
Thorleif skriver: 23 november 2023
Kina är inte en ”enpartistat”. Kina har inte ens ett politiskt system med politiska partier. Kina har nio folkrörelser som tyvärr har blivit kallade ”partier”, men det är inte politiska partier i västerländsk mening eller funktion. Inom varenda folkrörelse ryms politiska åsikter från höger till vänster. Dessa ”partier” är istället hur folkstyret fungerar. Man röstar inte på ”partier” i Kina, man röstar på personer, och avlägsnar dom om dom inte anses sköta jobbet. En annan radikal skillnad är att man inte kritiserar i Kina. Man enas istället om vad som behöver fixas, och så fixar man problemet. I Kina kritiserar man inte politiken, man styr den. Det är så folkstyret fungerar. Det kommer aldrig till en nivå där kritik behövs.
Jag måste säga att det där tänkandet i Kina är helt väsensskilt från det västerländska typiska dominans-, konkurrens- och konfliktartade beteendet inom politiken.
När du beskriver det som du gör undrar jag spontant vad tusan vi sysslat med de senaste 500 åren i Europa och Väst.
Torbjörn Sassersson red. skriver: 23 november 2023
Precis. Västs system, inte bara politiskt, är baserat på motsättningar, att skapa konflikt, att ”äta eller ätas”, slå ut andra och förstöra för andra. Konkurrens brukade vara att vara bättre och smartare, nu har det i väst mer blivit att förstöra och skada en konkurrent. USA kunde inte konkurrera med Kina, så man fabricerade och spred falska rykten om förtryck, koncentrationsläger, förföljelser, folkmord, osv och att införa sanktioner för att skada Kina till sin egen fördel. Det har misslyckats.
Kinas framgångar bygger på att finna samarbete och gemensamma framsteg. I västländer som Sverige är media, kommentarer och bloggar fyllda med ”kritik”. Allt är kritiskt och negativt, allt är fel och dåligt, men inga lösningar. I Kina är dom fyllda med idéer, förslag, innovation och uppmuntran att göra det bättre. Om något är perfekt, då är ju det bara bevis på att det kan förbättras. Kritiken är överkörd. Man går direkt till de innovativa lösningarna. Man samarbetar och håller ihop. Sverige och ”väst” är motsatsen.
En intressant video. https://www.youtube.com/watch?v=gub38Cd4E0g&ab_channel=TED
Föreläsaren Keiyu Jin kom från fattiga förhållanden i Peking, inte tillräckligt med mat, elektricitet bara ibland, kom som utbytesstudent till USA, nu PhD från Harvard, professor i ekonomi och forskare i London. Hon är Kina personifierad idag. Jag känner hundratals personer som henne.
Reality Checker skriver: 23 november 2023
”konceptet “Folkstyre”, Jag har det på min ”action list”, men tid! tid! och mer tid! Det är viktigt att komma ihåg att ”folkstyre” är inget finurligt system man kan införa en gång, och sedan fungera det. Det är ett ständigt föränderlig dynamisk relation mellan de som fattar besluten och de som berörs av besluten och styr och påverkar besluten.
Det är just här som ”demokratierna” faller, man uppfinner ett teoretiskt politiskt system som gjuts i stål och betong och saknar förutsättningar att anpassa sig. När den amerikanska konstitution skrev 1789 fanns inga mobiler, ingen rundradio, inga trafikflygplan, inget internet, inga bilar, osv. Ändå försöker man fortfarande tillämpa den och sätter på ”plåster” av ”amendments” för att få det att fungera.
Kinas fördel är att man kunde börja med ett blankt papper omkring 1970, och sedan med experiment bygga och ständig förändra och bygga om ett nytt samhälle på ständigt föränderliga grunder. Kinas har ett centralt politiskt ramverk som tillåter stora rörelser lokalt, och ekonomin är decentraliserad. Ett familjeföretag kan ändra riktning över ett veckoslut. BlackRock behöver åratal, om det ens är möjligt. Teknologin i Kina har dramatiskt förändrat hela samhället, som ständigt anpassar sig.
Karl W
Ser med intresse fram mot att ta del av den “demokratiska process” du kallar “folkstyre via 9 rörelser”!
Reservation: Att under en era av framgångar från Himmelska Fridens torg och protesterna till WTO och USAs beslut 2002 att Kina valdes till Most Favoured Nation är det inte så konstigt att den enorma tillväxten (vårt arbetskraftsarbitrage) gynnar samarbete mellan alla ideologiska ståndpunkter, dvs när näranog alla får det märkbart bättre. Jmf det svenska SAPs maktinnehav och nära samarbete med näringslivets största företag under 30 år från 1945 särskilt. Alla gynnades tack vare kloka samarbeten. Efter den epoken kom splittringen (svag tillväxt) och oförmågan att samarbeta och den har bara växt och visat att makten betyder mer än folkets väl och ve.
Välfärden är partiernas maktinstrument och med den t.ex en okontrollerad skuldsättning.
Är Kina där snart? Inte alls men givetvis blir det problem efter en lång tillväxtcykel men inte mer om Kina kan fortsätta upprätthålla god handel utan krig med väst samt transformera sig mer mot en konsumtionsinriktad tillväxt (fas 2).
De enda som tjänar på krig nu är MIC och vissa politiker-grupper.
Så här var lite av, så sent som på 50-tal, i Sverige. Även här var resandet ett litet äventyr. En resa med ångtåg på inlandsbanan var ett litet äventyr med övernattning i vanlig sittkupe’. Att åka till Cph med färjeöverfart var trevligt. Och, el-loken var byggda för snöstorm!
En vinter for jag med tåg från Barcelona till Sverige och en storm hade blåst bort luftledningarna på Rivieran. Den sorglöse fransosen tar fram ångloken och tågen går efter tidtabell.
Den gamla devisen, “det var bättre förr” äger sin sanning.
Till vems glädje måste allting gå så fort?
Tar Karls skriverier med en liten nypa salt men det är ändå intressant med andra perspektiv.
På handelshögskolan vid universitetet i YiWu är en förutsättning för examen att alla studenter ska etablera och framgångsrikt driva ett eget företag. Dessa kan bara vara onlinebutiker som säljer alla slags produkter, men de är alla lönsamma. Lokala studenter är också ofta tillräckligt flytande i många språk för att fungera som agenter för de miljontals utländska köpare som kommer till staden varje år, hjälpa dem att navigera i systemet, fungera som översättare, hitta tillfredsställande produkter, förhandla om priser och villkor. Vissa av dessa barn tjänar så mycket som 100 000 USD på ett år medan de fortfarande går i skolan. Vi ser inte detta på Harvard eller Western, och vi ser inte heller studentparkeringar som är fulla av BMW och Ferraris.
https://www.bluemoonofshanghai.com/politics/chinas-yiwu-business-models-youve-never-even-heard-of-december-15-2019/
Sture B skriver: 22 november 2023
”Nypa salt”, varför då??? Information kom i nyhetsflödet och fakta är tagna därifrån. Jag arbetade tidigare i Chongqing men utveckling av elektriska fordon, så jag kan staden rätt bra, och det är bara att åka ut till bygget och se och uppleva det med egna ögon vad som pågår. Närmaste samhälle heter Changshengqiao och ligger i Nanping. En artikel finns här
https://inf.news/en/travel/c1aca116333abc738369baed6be232e4.html
Nästan alla av dessa historiska samhällen är nu ”sanerade” och ombyggda, liksom tidigare i Sverige.
Om du vill besöka elektroniskt, öppna Google sat och slå in positionen 29° 28.993’N 106° 39.926’E
Jag tar allt och alla med en nypa salt. Men jag tycker ju det är intressant med ett insiderperspektiv lite annorlunda än det vi blir matade med här hemma.
Det vore intressant att veta hur du KarlW bedömer Larry Romanoff’s beskrivning av det kinesiska meritokratiska urvalssystemet
https://www.bluemoonofshanghai.com/politics/how-does-china-evaluate-and-choose-its-leaders-understanding-chinas-university-system/
Stämmer det?
(Jag ställde även samma fråga under artikeln om digitala identiteter men jag vet inte om det märks)
Om den beskrivningen stämmer så är deras urvalssystem överlägset vårt.
Urvalssystem – Nja! Främst handlar det om skolsystemet. Och i synnerhet läroplanerna. I Kina utexamineras 100 ggr fler kvalificerade matematiker än i resten av världen. Även Sydkorea, Japan satsar på matematik. Med detta får de bl a mängder med kvalificerade ingenjörer.
Har du läst artikeln som Peter länkade till? Utbildningssystemet är en sak och sen är urvalsprocessen för att arbeta för staten en annan. Äpplen och päron med andra ord.
Sture B skriver: 22 november 2023
Nja – inte helt riktigt. Att utbilda sig till ”politiker”, egentligen tjänsteman och beslutsfattare inom administrationen, är en bana inom utbildningssystemet. Det finns alltså utbildningslinjer för tjänstemän (politiker), ingenjörer, lärare, läkare, notarier i domstolar, osv. alla som leder till olika yrken. Urvalsprocessen till att praktisera ett yrke är baserat på kvalifikationer och erfarenhet.
Okej. Men utbildningslinjen för dessa tjänstemän är väl då rätt hårt styrd uppifrån. Där de i och för sig får lära sig om en massa olika företeelser men det står väl dem knappast fritt att applicera dem.
Men Karl W den stenhårda sållningen för statsförvaltningen var vad jag ansåg intressant och som automatiskt skulle filtrera bort det skräp som styr oss i Europa och USA.
Även om deras utbildning vore begränsande på ngt vis, så skulle sållningen nog automatiskt leda till att människor med förmåga att tänka själv kom igenom
Kinas resultat bekräftar att såna människor måste ligga bakom de snabba framstegen
Sture B skriver: 23 november 2023
Problemet med ditt inlägg är att du utgår från att dom skulle utbildas till att styra, som i en diktatur, istället utbildas dom till att styras. Dom lär sig alltså inte en massa ”företeelser” som skall appliceras, utan att vara följsamma att applicera folkviljan. Det är detta som är nästan omöjligt att få västerlänningar att förstå. Kina är inte styrt uppifrån, utan styrt underifrån. Det är så systemet har byggts.
petergrfstrm skriver: 23 november 2023
Sållningen fungerar precis som sållningen till vilket jobb som helst. Det fordras viss grundläggande utbildning för att ens kandidera. Man anställer inte en överläkare på meriter som pilot eller snickare., utom när det gäller politiska positioner i Sverige. Systemet är meritokratiskt i Kina. Systemet i Sverige är ideologiskt.
petergrfstrm skriver: 22 november 2023
Jag känner till artikeln och jag arbetar på en artikel på ämnet. Den beskriver, trots några fel, bra hur Kinas system fungerar.
I Kina finns egentligen inga ”politiker” som beslutsfattare i samma bemärkelse som i Sverige. Inte heller finns det motsvarande svenska ”politiska partier”.
Det finns egentligen bara tjänstemän. Dessa tjänstemän tillsätts på kvalifikationer, enbart, liknade hur en läkare får licens att praktisera medicin eller piloter i trafikflyget anställs. Alltså en licens att praktisera politik. Viss utbildning är ett krav, andra kvalifikationer meriterar, liksom erfarenhet.
Krav är livserfarenhet i arbetslivet. Minst en akademisk examen, ingenjör är högst kvalificerande. En utbildning till politiker, alltså en akademisk politikerutbildning och examina.
Det skall jämföras med Sverige där ett välsmort munläder, med rätta åsikter, är enda kravet, och inte ens läs och skrivkunnighet fordras.
Jag måste fråga en gång till. Stämmer det som Larry skriver att för sållningen av kandidater till statsförvaltningen bara 0.1% klarar det?
Dvs en av tusen av dem som försöker kvalificera sig?
petergrfstrm skriver: 24 november 2023
Siffran kan stämma, men håll i minnet storleken på Kina med 1.4 miljarder innevånare. Sverige har en centralregering, och 21 lokalregeringar. Alltså ett system med två eller tre nivåer beroende på hur man räknar
Kina har en central regering, 22 provinsregeringar. I Chongqing, 32 miljoner innevånare, där jag tidigare arbetade, har 12 distrikt med egen regering. Jag bodde i NanAn, Södra Distriktet, 12 miljoner innevånare, större än Sverige, som har egen fullskalig regering med egna ministrar, precis som Sveriges centralregering. Under den regeringen finns ett antal lokalregeringar, och under de kommuner, och under kommunerna finns nästa nivå av kommuner. Kommunen där jag bodde hade omkring 7,000 innevånare, med egen väktarstyrka och eget postkontor. Kina har olika namn på dessa men det finns ingen motsvarighet i västerländska språk.
Medan Sverige har två eller tre nivåer har Kina lätt 6 till 7 nivåer av styre. Därmed följer att det finns mycket gott om aspiranter, och lika gott om de som inte kan eller inte vill gå vidare.