Jan Pilotti har gjort uträkningar och kan påvisa möjlighet till sex dimensioner av rum och tid, vilket pekar mot att medvetandet kan beskrivas i flera dimensioner och inte är bundet till hjärnan.
Text: Kersti Wistrand
I denna intervju berättar Jan Pilotti om sin upptäckt att Albert Einstein har gjort ett stort misstag vilket även Einsteins lärare, matematikprofessorn Minkowski, kunde ha upptäckt, men inte hann på grund av sin död vid 44 års ålder.
Jag är på besök hos läkaren och fysikern Jan Pilotti och hans familj för att intervjua honom kring hans tankar om Einsteins geniala misstag och de vetenskapliga artiklar han har skrivit kring detta.
Det har gått fyrtio år sedan vi samarbetade som redaktörer till den tvärvetenskapliga antologin ”Medvetandet och döden – en antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga upplevelser” (N&K, 1982) [1], den första svenska vetenskapliga boken kring nära-döden-upplevelser. Det ska bli intressant att höra om Jan Pilottis utveckling som forskare och var han står idag.
I arla morgonstund är han uppe, spelar harpa, mediterar och plockar hösthallon i trädgården där han också utför thai-chi. Efter frukosten är det dags för en intervju.
Jan, du har inte alltid mediterat och varit öppen för den andliga världen. En gång i tiden, på 60-talet, arbetade du politiskt inom kommunistiska grupper och ville rätta till orättvisorna i världen. Vad hände?
Jan Pilotti berättar:
”När jag började mina akademiska studier i matematik och teoretisk fysik 1967 var jag helt övertygad om att den naturvetenskapliga, materialistiska världsbilden var helt självklar: det enda som finns är materia och vi är bara våra kroppar och vår hjärna. Jag arbetade politiskt inom marxistiska grupper på den tiden och en andlig värld och livet efter döden är sådant som Karl Marx kallade ”Folkets opium”.
Jag blev emellertid tvungen att ändra mig och det började 1971 genom en upptäckt jag gjorde när jag studerade Einsteins relativitetsteori. Jag har senast skrivit om detta i konferensrapporten”Spacetime 1909 – 2019” med underrubriken ”peer-reviewed papers presented at Hermann Minkowski Meeting på Found of Spacetime Physics”. [2]
”Antologin bygger på föreläsningar från en konferens som hölls i Bulgarien 2019 och där jag deltog som talare.”
Konferensen arrangerades av Minkowski-institutet och hölls till 110-årsminnet av matematikern Hermann Minkowskis sista artikel 1909. Den hette just ”Space and Time”.
Jan berättar om Minkowski och Minkowski-institutet.
Hermann Minkowski (1864-1909) var matematikprofessor och lärare till Albert Einstein.
När Einstein kom ut med sin relativitetsteori 1905 blev Minkowski chockad eftersom han höll på med samma sak. Två år senare skrev Minkowski om den fyr-dimensionella rumtiden, något som blivit känt under begreppet ”Minkowski spacetime” där tid och rum inte är separerade utan ingår i en fyrdimensionell rumtid.
”Tyvärr dog Minkowski i blindtarmsinflammation 1909, innan han fyllt 45 år och hann inte slutföra sin forskning”, säger Jan.
Minkowski-institutet – ett fristående internationellt forskningsinstitut bestående av fysiker
I 1900-talets början gjordes två revolutionerande upptäckter inom fysiken: Einsteins relativitetsteori samt kvantmekaniken, men sedan dess har ingen ny större upptäckt gjorts. Flera fysiker har frågat varför man står och stampar.
För att ta itu med detta har en del internationella forskare, varav de flesta professorer i fysik och några i filosofi, bildat ett forskningsinstitut, vars namn är ”The Institute for Foundational Studies: Hermann Minkowski”.
Dess medlemmar använder en forskningsstrategi som identifierar, syntetiserar och utvecklar de framgångsrika metoderna bakom de största upptäckterna i fysik. I denna mening är Minkowski-institutet utan motsvarighet inom fysiken.
Minkowski-institutet bärs upp av den grupp som startade det samt femton affilierade, dvs. anknutna utan lön. Jan Pilotti är som ende svensk invald i denna grupp.
En strategi för gruppen är att finna fysikaliska resultat som kunde ha upptäckts långt tidigare. Jag visar i mitt kapitel att Minkowski skulle ha kunnat upptäcka detta jag och några andra fysiker oberoende av varandra forskat fram under 1960- och 70-talen.
Konferensen i Bulgarien 2019 ligger till grund för antologin och Jan Pilottis kapitel med rubriken ”How Minkowski could have discovered Superluminal Lorentz Transformations and six Dimensional Spacetime” anknyter till Minkowskis forskning, men går mycket längre.
”Kanske skulle Minkowski ha lagt fram liknande teorier som jag om han hade överlevt blindtarmsinflammationen”, säger Jan.
Jag bläddrar igenom Jans kapitel och frapperas av alla avancerade matematiska formler, som är rena kinesiskan för mig.
Jan Pilotti: om överljushastighet, sex dimensioner och Einsteins misstag
Kan du börja från början och berätta om dina upptäckter och vad du har kommit fram till? ber jag Jan Pilotti och han börjar berätta:
Jan:
”De flesta har säkert hört talas om att Einstein sagt att inget kan gå fortare än ljuset, eftersom detta ständigt upprepas både i populärvetenskapliga och vetenskapliga sammanhang utan minsta reservation och därmed framställs som en absolut oomkullrunkelig dogm i vetenskapen.”
Men hur kom han fram till det?
”Jag tror de flesta som tagit körkort minns talesättet ”man ska inte ha elefanter i baksätet”. Energin som en kropp har ökar nämligen enligt Newtons fysik med kvadraten på hastigheten. Om hastigheten t.ex. fördubblas, fyrdubblas energin och de skador som kan uppstå. Men i Newtons fysik fanns ingen gräns för hur mycket man kunde öka hastigheten. Och innan Einsteins berömda artikel 1905 var det också flera framstående fysiker som skrev om elektroner med överljushastighet.
Men i den speciella relativitetsteorin Einstein härledde kunde han visa att det gick åt allt mer energi att öka hastigheten hos en elektron och att det skulle gå åt oändlig energi för att nå upp till ljushastigheten för en elektron.”
Einstein skrev:
“Velocities greater than that of light … have no possibility of existence” [3] – ”Hastigheter större än ljusets … har ingen möjlighet att existera.”
”Märkligt nog tog det nästan 60 år innan tre fysiker [4] i den välrenommerade ”American Journal of Physics” klargjorde att det Einstein visat endast var att det skulle gå åt oändlig energi att accelerera en materiell kropp till ljushastigheten.
Men acceleration, att succesivt öka hastigheten, är emellertid inte det enda sättet att få hög fart, vilket ljuset självt tydligt visar. Ljus startar inte med låg hastighet som ökar utan föds med ljushastigheten i flygande start.
Alltså kan Einstein och hans teori inte utesluta att det finns något som från början har en hastighet större än ljusets. Detta missade Einstein, Born, Pauli m.fl. [2]. Det spekulerades att detta kunde vara partiklar, takyoner (från grekiskans taky=snabb).”
Experiment med takyoner
Jan Pilotti fortsätter att berätta:
”Det gjordes även experiment för att hitta takyonerna, vilket man kanske inte tror idag då nästan alla utan någon som helst kritik upprepar att inget kan gå fortare än ljuset. De första experimenten i världen gjordes i början på 1960-talet av tre svenska fysiker Torsten Alväger, Jan Blomqvist och Peter Erman på Nobelinstitutet för fysik i Stockholm (1963), men de kunde inte påvisa några takyoner.
Som ung student läste jag Alvägers artikel ”Om överljushastighet” [5] om detta i Kosmos,Fysikersamfundets Årsbok 1970, och blev lite undrande över hur dessa forskare använde Einsteins formel. De satte in överljushastighet och fick då kvadratroten ur negativa tal.
Testa i en miniräknare att skriva kvadratroten ur -1 som formel. Antingen får du ”error” eller ”inte ett tal” som resultat, såvida det inte är en mycket avancerad vetenskaplig kalkylator.
Kvadratroten ur -1=i är ett mycket intressant tal i matematiken fast lite krångligt i fysiken. Men de svenska fysikerna ovan hade ett smart sätt att lösa detta: tachyoner kan aldrig gå långsammare än ljuset och kan därför inte vägas.
De kan då ha en massa med talet i och man får då en energi som skulle kunna mätas, men de hittade inga takyoner.”
”Jag prövade emellertid ett annat sätt, att söka efter en transformation till system som gick fortare än ljuset. Och med hjälp av ett förbisett plus-minus-tecken, ±, i min lärobok av Wolfgang Rindler[6] kunde jag i januari 1971 hitta formler som bara gällde för hastigheter större än ljusets, då man först räknade med en rums- och en tids-dimension, som man ofta gör som en förenkling.
Förutom vår materiella värld som är långsammare än ljuset och ljusvärlden visade matematiken på en möjlig värld bortom ljuset.”
”Jag kan försäkra att denna upptäckt skakade om min dåvarande övertygelse om att den naturvetenskapliga materialistiska världsbilden var självklar. Men det räckte inte med det.
För att kunna använda minustecknet även på de tre rumsdimensionerna ”längd, bredd och höjd” visade matematiken att man måste ha lika många tidslikande dimensioner, nämligen tre för att slippa dessa knepiga i – tal. [7]
Detta var innan strängteorin var känd, så jag fick inget stöd av mina lärare. Därför publicerades ingenting av denna upptäckt. Jag upptäckte långt senare att flera andra fysiker hade funnit samma resultat och publicerat dem oberoende av varandra.[8]
Jag berättade om denna upptäckt bl.a. för en av mina lärare i teoretisk fysik doc. Bertel Laurent. Han sa att jag måste ha räknat fel, eftersom det fanns andra härledningar av Lorentztransformationen som inte gav detta ± val, men vilket kan ses på min hemsida var mina enkla räkningar korrekta, och det visste jag.
Bertel sa också att ljushastigheten är en märklig gräns för när det gäller andra gränser som t.ex. den absoluta nollpunkten för temperatur -273,16 grader Celsius, kan vi komma hur nära som helt men aldrig nå gränsen. Men gränsen ljushastigheten nås, just av ljuset.
Jag minns inte om Bertel själv sa det med det väcker onekligen tanken att det då borde finnas något på andra sidan denna gräns som också kan nå den gränsen.
Jag tittade sedan i den artikel Bertel nämnt. Jag kommer nu inte ihåg vilken artikel det var men jag minns att jag kunde se att man i den artikeln gjort ett antagande som redan från start uteslöt överljushastigheter.
Långt senare har jag i detalj [2] gått igenom många härledningar där Einstein, Pauli m.fl. framstående fysiker missat överljushastighet och visar att man gjort felaktiga antagande eller glömt en matematisk möjlighet. Så man kan säga att Bertel satte mig på spåret fast det tog över 40 år innan jag kom tillbaka till det.
Denna min upptäckt av en matematisk möjlighet av sex dimensioner ledde sedan, via en mystisk upplevelse på ett sommarläger med Förbundet Kommunist, till utövande av meditation, läkarstudier och kontakt med litteraturen om nära-döden-upplevelser samt därefter till fördjupad forskning om medvetandet och den modell jag nu arbetar med. [9]”
Efterföljande diskussion
Är dimensioner samma sak som medvetandenivåer?
Om jag gör en sammanfattning så har du alltså kommit fram till att det åtminstone finns sex dimensioner i tillvaron. Kan det finnas fler? undrar jag.
Jan:
”Det är inte uteslutet att det finns fler än sex dimensioner, men dessa sex är de jag kommit fram till matematiskt. Och det viktiga är att det finns flera tidsdimensioner (tre tidsdimensioner). Det är det som gör att det kan förklara medvetandet. [9]
Man talar ju om olika dimensioner inom nära-döden-upplevelserna? frågar jag. -Kan dimension i den här meningen översättas med medvetandenivå? Tibetanska språket har t.ex. benämningar för ett tjugotal medvetandenivåer?
Ordet ”dimension” som vi använder i allmänt tal är inte den samma som fysikens dimensioner där det finns tydliga matematiska definitioner med beskrivningar av hur många oberoende riktningar man kan röra sig i. ”Medvetandenivåer” är inte matematiska. Jag menar trots allt att dessa matematiska definitioner kan vara en bättre ram att beskriva medvetandet och upplevelser som NDU. [9]”
Nära-döden-upplevare säger ofta om sina upplevelser: ”Det var verkligare än verkligheten” och ”Det finns inte ord för att beskriva vad jag upplevde”. NDU-erna talar starkt för att det finns fler dimensioner i matematisk bemärkelse och att hjärnan inte skapar medvetandet (det sista är lite mer att arbeta på, men jag vågar ändå säga det).
Man kan jämföra det med plattländarna som bara har två dimensioner. Hur skulle det vara för dem att liksom vi uppleva världen med tre dimensioner?[9]
Vad anser du om kvantfysikern Wolfgang Paulis teorier?
Jan:
”Pauli missade överljushastigheten precis på samma sätt som Einstein. Därför har jag inte närmare intresserat mig för honom även om hans samarbete med Jung om synkronicitet är intressant. I rumtiden existerar alla händelser precis samtidigt vilket nog berör synkronicitet.”
Vilken praktisk betydelse får dina forskningsresultat för samhället?
Jan citerar hjärnforskaren och Nobelpristagaren Roger Sperry:
”Sociala värden beror direkt eller indirekt på om vi t.ex. tror att medvetandet är dödligt, odödligt, reinkarnerat eller kosmiskt och om vi uppfattar medvetandet som lokaliserat och bundet till hjärnan eller väsentligen universellt, osv” [10]
Och jag menar att återberättade nära-döden-upplevelser samt min egen forskning visar att vi inte är våra hjärnor utan det finns ett stort medvetande som alla våra individuella medvetandet är en del av.
Detta utrycks tydligt i Anita Moorjanis NDU:
”Jag insåg att hela universum är levande och genomsyrat av medvetande, som omfattade allt levande och naturen. Allting är del av en oändlig Helhet. … Vi är alla aspekter av den enheten – vi är alla Ett. — Jag kände mig också som jag var förenad med alla … Jag kände mig som om vi alla delade samma medvetande”. [11, länk]
Detta tänkesätt innebär i sig en revolution och ett annat sätt att förhålla sig till tillvaron och allt levande, menar jag.
Vill du tillägga något utöver detta?
Jan:
”Ja. Jag vill också ta upp en märklig sak när det gäller de två stora revolutionerna i fysiken, kvantmekaniken och Einsteins relativitetsteori. Den senare var nödvändig för att förklara att ljusets hastighet alltid är samma för olika observatörer och gav en helt ny syn på rum och tid. Den gamla fysiken kunde inte heller förklara hur materiens grundstenar atomerna var stabila och inte föll sönder. Det fick sin förklaring genom kvantmekaniken som gav en radikalt ny syn på den mikroskopiska materian.”
Kvantmekaniken har dock fortfarande allvarliga problem se: Drpilotti.info/fysik.
”Som framgår på min hemsida påstår man att partiklar samtidigt kan finnas på olika ställen och ännu värre att verkligheten inte finns förrän vi tittar efter. Detta accepteras av många som något spännande fast flera av kvantmekanikens grundare som Einstein, Schrödinger, de Broglie hela tiden kritiserade detta.
Ett experimentellt påvisat fenomen som sammanflätning, entanglement, handlar dock om att partiklar på avstånd reagerar samtidigt där just överljushastighet skulle kunna vara en möjlig förklaring.
Talar man om hastigheter större än ljusets blir det pinsamt tyst och här åberopar man Einsteins auktoritet, fastän Einstein bara visade att vår vanliga materia inte kan komma över ljushastigheten. Materien kan alltså inte röra sig fortare än ljuset.
Om vi däremot med matematiska uträkningar kan visa att medvetandet bäst beskrivs i flera dimensioner och även med överljushastighet, innebär det en helt ny syn på medvetandet som inte längre kan förklaras med att det består av vanlig materia. Hjärnmaterialismen är därmed falsk.
Jag tror att denna märkliga diskrepans i hur man vi idag förhåller oss till kvantmekanikens absurditeter respektive möjligheten till överljushastighet är beroende av vår tolkning av medvetandet. Så länge vi sitter fast i att ingenting kan gå fortare än ljuset tolkar vi medvetandet som varande av materiell natur medan möjligheten till överljushastighet slår undan grunden för materialismen.”
Kersti Wistrand
Referenser
[1] Wistrand, K., & Pilotti, J. (Red.) (1982). Medvetandet och döden. En antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga upplevelser. Natur och Kultur. Kan fritt nedladdas kapitelvis från Drpilotti.info.
[2] Slagter, R. J. § Keresztes. Z. (eds) Spacetime 1909–2019. Selected peer-reviewed papers presented at the Second Hermann Minkowski Meeting on the Foundations of Spacetime Physics, dedicated to the 110th anniversary of the publication of Minkowski’s paper “Space and Time,” 13-16 May 2019, Albena, Bulgaria. Minkowski Institute Press 2020
On Amazon you can find info with short presentations on each chapter, contributors and content.
Mitt kapitel “How Minkowski Could Have Discovered Superlunary Lorentz Transformations and six Dimensional Spacetime.” Se mer info
[3] Einstein, A. (1905 tyskt orig./1952/ 2020) Engelska översättningar. On the Electrodynamics of Moving Bodies. I Einstein, A., Lorentz H.A., Weyl, H. and Minkowski, H. The Principle of Relativity. (pp.37–71), Dover 1952 och i V. Petkov, (Ed.). The origin of spacetime physics. (pp.77-102) Minkowski Institute Press Montreal 2020. Som också utöver artiklarna i Dover upplagan innehåller artiklar av bl.a. Poincaré och Lemaître.
[4] Bilaniuk, O. M. P., Deshpande, V. K. & Sudarshan, E. C. G. (1962) ”Meta” Relativity American Journal of Physics 30, 718
[5] Alväger, T. (1970). Om överljushastighet. Kosmos, band 47. (s.103–106). Se även Alväger, T., & Kreisler, M. N. (1968). Quest for Faster-Than-Light Particles Phys. Rev.171 no 5 1357-1361, 1968.
[6] Rindler, W. (1960). Special Relativity. Oliver and Boyd. Relevanta sidor med tillstånd av Rindler finns här.
[7] Pilotti, J. (1971). Unpublished notes in Swedish. English translation. Tachyons and tachyonian systems. Generalization of the special principle of relativity and an idea of six-dimensional space-time.
[8] Cole, E.A.B. (1977). Superluminal Transformations Using Either Complex Space-Time or Real Space-Time Symmetry. Il Nuovo Cimento vol. 40A N.2: pp. 171- 180. Och fler referenser i mitt kapitel [2].
[9] Pilotti, J. (1987). Medvetandet och hjärnan. I N-O. Jacobson, Nytänkande (s. 155–192) Norstedts. Kapitlet kan fritt laddas ned här drpilotti.info.
Pilotti, J. (2015) Conscious spacetime. An outline to experiential monism. In I. Fredriksson, (Ed.). The Mysteries of Consciousness. Essays on Spacetime, Evolution and Well-being. (pp. 21–54). McFarland.
[10] Sperry, R. (1981) Changing Priorities. Ann. Rev. Neurosci., 4; pp. 1-15.
[11] Moorjani, A. (2012). Dying to be me. My journey from cancer, to Near Death to True Healing. Hay House. Finns på svenska, Döden gav mig livet. (2013). Och ny upplaga (2020) på Massolit.
And a more detailed dialogue about consciousness and relation to six-dimensional spacetime in On the best available evidence for the Survival of Human Consciousness after Permanent Bodily Death, an essay I wrote to the Bigelow essay contest
Den fysikaliska bakgrunden populärt lite utförligare i Medveten rumtid Medvetandet bortom hjärnan och snabbare än ljuset 2019: drpilotti.info och matematiskt-fysikaliskt detaljerat i mitt kapitel i [2] och delar av det på denna länk.
