Christian Pavón och T. Sassersson från NewsVoice träffade Sergej Beljajev, Rysslands ambassadör i Sverige, för en icke-fientlig intervju om internationella relationer, NATO, krig, handelssamarbete som BRICS och hur man kan övervinna fiendskap för att normalisera diplomatiska relationer.
Transkription
Christian Pavón: Tack så mycket, herr ambassadör för att vi fick göra den här intervjun. Vår avsikt är att göra en så opartisk och icke partisk bild av Ryssland som möjligt, eftersom vi tycker att i vår tid har många svenska medier och andra etablerade medier i västvärlden alltid en fixerad agenda.
Sergej Beljajev: Jag är mycket glad över att få hälsa er välkomna till den ryska ambassaden. Vi är öppna för alla diskussioner och även för pressen, och det ska bli ett sant nöje för mig att få svara på era frågor och tala till er publik.
Christian Pavón: Har ni haft några meningsfulla diskussioner med svenska regeringsföreträdare eller svenska högt uppsatta tjänstemän?
Sergej Beljajev: För att säga sanningen hade jag ett mycket bra samtal med Hans Majestät Konungen när jag gav honom mina kreditivbrev, men i dag har vi inga politiska kontakter mellan Ryssland och Sverige, det är ett val från svensk sida. Vad mig beträffar är jag öppen för diskussioner och min inställning är att det är bättre att utbyta åsikter och att samtala, att förstå varandras ståndpunkter.
Christian Pavón: Tror du att det kommer att förändras i framtiden, att svenska politiker kanske kommer att ändra sin inställning?
Sergej Beljajev: Tja, det beror på vilken framtid vi talar om, för om vi minns att relationerna mellan Ryssland och Sverige har haft en fantastisk historia som varat i mer än tusen år och under denna tidsperiod hade vi olika perioder då vi hade kontakt och ibland ingen kontakt, vi var till och med i mycket stark motsättning till varandra, vr har krigen mellan Ryssland och Sverige, men under de senaste mer än två århundradena har det varit en tid av fredligt samarbete och civila relationer mellan våra länder, och jag är säker på att det kommer att finnas en tid då vi återställer kontakten och samarbeten.
Christian Pavón: Och det för oss lite vidare till nästa fråga. Ser du någon tendens i det svenska politiska spektrumet att förstå Ryssland eller är det, som man kallar det, ett dödläge, är detta väldigt svårt att förbättra, tror du?
Sergej Beljajev: Jo, det finns naturligtvis en mainstream och denna så kallade allmänna attityd är nu väldigt mycket emot Ryssland och det beror naturligtvis på propagandan och attityderna hos den politiska eliten och hos massmedia. Man kan se att vad som än händer i världen, vad som än händer i vår baltiska region, så är den första tesen att det är Ryssland som är skyldigt. Och vi kan se den här frågan i exemplet med kabelolyckorna i Östersjön.
Den första reaktionen är att när en kabel skadas så är det en rysk sabotageoperation eller något liknande. Och det hamnar i rubrikerna. Sedan kommer man på att det inte alls var Ryssland, utan några andra aktörer som deltog.
Det var inte ett sabotage, utan en olycka som händer i havet. Men ingen kommer att publicera en artikel som säger att, ja, hörni, vi hade fel. Det var inte Ryssland, så för många människor är det fortfarande en attityd att Ryssland gör alla dåliga saker.
Christian Pavón: Ja, det är berättandet, och jag googlade om olyckor vid sjökablar, hur ofta det händer inträffar. Och det inträffar ganska ofta, och mycket ofta för att vara exakt, så det är lite intressant att de bestämde sig för att det var Ryssland, och sedan upptäckte de att det inte var det, det var en olycka, och som du sa, det var mycket liten presstäckning av det.
Sergej Beljajev: Ja, och naturligtvis påverkar en sådan attityd den allmänna opinionen, och vanliga människor i nordeuropeiska länder är som vi vet välutbildade. Det är länder där människor verkligen gillar att läsa tidningar och tror på vad de lär sig från till exempel TV och så vidare och så vidare. Så det är ganska förståeligt.
Christian Pavón: Vad tror du är de rätta sätten att främja bättre relationer mellan Sverige och Ryssland? För jag tror att när man tittar på etablerade medier och regeringen så har de en ganska bestämd uppfattning om att Ryssland alltid är den skyldige, och de försöker alltid skapa en bild av Ryssland som ett dåligt land, men de säger aldrig att man inte ska ta med deras perspektiv, ditt perspektiv, i bilden. Så vad tror du, som ambassadör i Sverige, är det bästa sättet att främja bättre relationer mellan Sverige och Ryssland?
Sergej Beljajev: Jo, att ha kontakter, för ur min synvinkel är det så att ju bättre vi känner varandra, desto bättre förstår vi varandra. Vi kan ha mycket olika åsikter i vissa frågor, om politik, om värderingar, om andra frågor, men vi bör respektera varandra och försöka förstå andra nationers sätt att tänka, andras logik.
I dag har vi en situation där det inte finns några politiska kontakter, men samtidigt finns det inte heller några kontakter mellan människor. Det finns inga kulturella utbyten. Det finns inga idrottsevenemang, eftersom ni vet att Sverige är ett av de länder som mycket starkt motsätter sig att ryska idrottsmän deltar i internationella evenemang. Det finns inget ekonomiskt samarbete.
Turismen är på en mycket låg nivå. Det finns till och med en stor brist i relationerna mellan de civila samhällena, eftersom det under många år, till och med under det kalla kriget, [trots det] fanns ganska stora utbyten inom kulturområdet, inom idrottsområdet, mellan ungdomsorganisationer, mellan icke-statliga organisationer, mellan städer. Nu har alla dessa kontakter kollapsat.
Är det möjligt att tala om t.ex. balett utan att ta hänsyn till Ryssland? Är det möjligt att tala om klassisk musik, om opera utan att ta hänsyn till Rysslands teatrar? Är det möjligt att tala om, tja, ishockey?
Jag var barn på 1970-talet och bodde i Kanada där min far arbetade på den sovjetiska ambassaden. Men jag minns hur ryska fattiga, ursäkta mig, sovjetiska hockeylag kom till Kanada och kanadensare åkte till Sovjetunionen för att spela. Och det var en stor händelse både för Sovjetunionen och för Kanada eftersom det var två fantastiska lag. Och det var verkligen intressant. I dag har vi inte det här.
Du vet, ju bättre människorna har möjlighet att ha kontakt med vanliga människor. Nu talar jag inte om diplomater och politiker, utan om kontakter mellan människor. Ju fler kontakter man har, desto mer information får man om hur människor lever i ett annat land. Vanligtvis blir ens inställning till det landet bättre, eftersom man ser att till exempel Ryssland inte är en plats som man bör vara rädd för.
Jag skulle vilja säga att kontakter, ömsesidig förståelse, ömsesidig respekt och ömsesidigt förtroende är nyckelpunkterna om vi talar om förbindelserna, inte bara mellan länderna utan också mellan folken.
Man bör inte tro att han eller hon är bättre bara för att, ja, han eller hon representerar ett visst värdesystem. Vi måste förstå att människor är olika. Vi respekterar svenska traditioner, det svenska samhället.
Vi respekterar hur svenska människor förstår sin omvärld, men samtidigt har ryssar en lite annorlunda inställning till värderingar och till, ja, livstraditioner. Även inom Ryssland ser vi olika regioner. I Kaukasus, till exempel, har tjetjenerna ett helt annat sätt att leva än människor i Moskva. Om vi ser på den muslimska befolkningen i Ryssland, till exempel i Tatarstan, så har de sitt eget sätt att leva.
Samma sak gäller för nästan alla människor, för man kan inte förvänta sig att till exempel människor i Mellanöstern eller Afrika kommer att agera och leva på samma sätt som vi gör, i till exempel Ryssland. Och vi ska inte tvinga dem att leva som vi. De har rätt att välja sitt eget sätt, att ha sin egen kultur, sina egna traditioner.
Och om vi förstår detta, om vi förstår att alla människor har rätt att vara sig själva, så ger det oss en mycket god grund för samarbete och förståelse.
För vi kan se många bra saker i norra Europa och i den skandinaviska livsstilen. I det svenska samhället som en gång i tiden var ett samhälle med ett gemensamt välstånd.
När vi till exempel utarbetade lagar i vårt land granskade vi mycket noggrant skogslagarna i Sverige och Finland, eftersom dessa länder har stora traditioner inom skogsbruk. Och när vi stiftade våra nya lagar om skogsindustrin tog vi med oss många värdefulla idéer och erfarenheter från de nordiska länderna. Det är helt naturligt.
Christian Pavón: Då kommer vi in på ett mer internationellt tema och vad är dina tankar om BRICS och framtiden för den alliansen?
Sergej Beljajev: BRICS är en mycket intressant organisation. Den grundades år 2009 och den växer, som ni vet.
Vad betyder det BRICS? Det är ett samarbete mellan länder, Brasilien, Indien, Kina, Ryssland och Sydafrika. Det var början på organisationen. Nu har vi i denna organisation ytterligare sex länder. Förra året gick fem länder, Egypten, Iran, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Etiopien med i BRICS. Och i början av detta år blev Indonesien också medlem i denna grupp.
Och det finns många länder som inte bara vill samarbeta med BRICS utan som vill vara med [som aktivt deltagade land]. Och nu finns det en ny kandidat och nu har vi flera kandidater till BRICS. Det är Vitryssland, Bolivia, Kazakstan, Kuba, Malaysia, Thailand, Uganda och Uzbekistan.
Nu har vi en situation där G7-länderna står för cirka 30 procent av världsproduktionen och BRICS-länderna för cirka 37 procent. Så mer än G7. Det är mycket viktigt att samarbetet mellan BRICS-länderna syftar till att förbättra levnadsstandarden för vår befolkning. Så vi höjer verkligen livsnivån för våra människor.
Så BRICS har flera dimensioner. Det är politik och säkerhet. Det är ekonomi och finans. Det är kulturvetenskap, mänskliga kontakter och låt oss ta ett exempel, den vetenskapliga dimensionen för att bekämpa farliga sjukdomar. Det finns en särskild medicinsk tidskrift som publiceras av BRICS-länderna där läkare, vetenskapsmän, forskare och studenter kan föreslå sina egna nya idéer. Så det är en mycket bra kommunikationskälla.
Så det betyder att samarbetet inom BRICS-länderna går djupt in i det dagliga livet i våra länder, och naturligtvis, ju fler länder som samarbetar med varandra, desto bättre blir våra relationer, desto bättre känner vi varandra och desto mer kan vi uppnå med våra gemensamma krafter.
Christian Pavón: Tror du att BRICS kommer att bidra till att mildra sanktionerna från västvärlden? Tror du att det är ett bra verktyg för dessa länder att stå enade, så att säga?
Sergej Beljajev: Ja, det är klart att när länderna är enade kan de bättre hantera olika problem. Men du vet, sanktioner är en fråga, internationellt samarbete en annan, för till exempel Iran lever sedan många år under sanktioner.
Ryssland är också bekant med sanktioner. Vi hade många sanktioner även under sovjettiden. Och vi har en erfarenhet av när till exempel Förenta staterna införde sanktioner mot Sovjetunionen, eftersom det judiska folket inte tilläts resa från Sovjetunionen till Israel.
Vanligtvis tänker inte människor på detta, men vårt land, kallades det Sovjetunionen, eller den Ryska federationen nuförtiden, har en stor erfarenhet av att leva under restriktioner. Men samtidigt har vi vår egen inre marknad. Vi har vår egen industri som fått ännu större möjligheter nu när europeiska företag lämnat Ryssland, och vi har levt under sanktioner. Sedan har vi ett fantastiskt samarbete med Asien, Afrika, sent i Amerika.
Så världen är inte begränsad bara till Europa eller USA. Det är så även i framtiden, även om vi talar om en möjlig normalisering av relationerna mellan Ryssland och Europa. Världen förändras.
Christian Pavón: Nästa fråga handlar om, jag måste ställa den här frågan eftersom den ofta ställs av svenska medier, och jag måste lägga fram den. Finns det någon risk för en militär invasion av Sverige från Rysslands sida?
Sergej Beljajev: Tack för den här frågan. Nej, Ryssland har ingen avsikt att anfalla Sverige eller att invadera Sverige. Men risken finns att det kan uppstå en konflikt mellan Ryssland och NATO. Och du vet att NATO betraktar Ryssland som ett huvudsakligt hot och de facto utvecklar sin militära kapacitet mot Ryssland.
Vi kommer inte att motsätta oss NATO eller dess medlemsländer, men vi måste ta hänsyn till detta och naturligtvis bör våra militärer tänka på möjligheterna att upprätthålla säkerheten i vårt land.
Huvudproblemet är att Sverige idag, om än igår, självt beslutat om sin politik, om man ska vara i konflikt eller inte, oavsett om det är politiskt eller militärt, så är ett av de viktigaste och mest avgörande besluten för varje stat.
Nu kommer detta beslut inte bara att fattas av svenska myndigheter, det kommer att fattas av NATO och Sverige som medlemsstat kommer i alla fall att vara med och detta antar jag är ett av de största hoten vi kan se nu i den europeiska dimensionen, inte bara när vi talar om Sverige utan om situationen i norra Europa och Europa också.
Christian Pavón: Jag har också läst från officiella NATO-källor att i händelse av ett krig, inte nödvändigtvis ett direkt krig mellan Sverige och Ryssland eller något annat land, men i ett stort NATO-krig med någon potentiell motståndare kan NATO ta makten att ansvara för den svenska riksdagen. Så vi har gett dem mycket makt som kanske var lite förhastat.
Sergej Beljajev: Det var ju ert beslut.
Christian Pavón: Ja, inte mitt lyckligtvis.
Sergej Beljajev: Ja, jag förstår att det är ditt lands beslut och naturligtvis har varje land, varje nation rätt att fritt och öppet besluta om sin säkerhetspolitik, men samtidigt är det samma sak som i livet, du är fri att göra vad du vill, men samtidigt bör du inte öka din säkerhet på bekostnad av andra och du bör inte förolämpa andra människor eller stater.
Du bör förstå konsekvenserna och du bör förstå att din frihet faktiskt är begränsad i det fall då den skadar andras frihet. Du måste ta hänsyn till alla deltagare, alla aktörer, om du vill att det ska finnas stabilitet annars kommer det att bli en vild värld där den starkares regeler gäller.
Christian Pavón: Tror du att Trump och hans administration kommer att bidra till att underlätta relationerna mellan NATO och andra länder eller kommer de att förvärra dem? Vad är din lite snabba uppföljning här?
Sergej Beljajev: USA är den ledande allierade inom NATO och jag antar att denna situation kommer att fortsätta. Vad gäller dimensionerna av den nya amerikanska administrationens politik beror det återigen på dem, och låt oss se hur det kommer att utvecklas. Som vi kan förstå tar president Trump först och främst hänsyn till sitt eget lands intressen, och till vilka resultat det kommer att leda är en fråga för framtiden.
Relaterat och källor
- Aftonbladet: Rysslands ambassadör om kabelbrotten: ”Vi får skulden för allting”
- Regeringen: Pressträff med Ulf Kristersson och Jens Stoltenberg
- Regeringen: Inbjudan till pressträff om stöd till Ukraina
- NewsVoice: Russian Ambassador: Politicians and People Should have International Dialogue
