Analys av Dan Ahlmark: Trump och media – Del 2

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.
publicerad 6 september 2025
- av Dan Ahlmark
Trump och media
Trump i media | Skärmdumpar från engelskspråkiga pressen

Medias intensiva trumeld mot Trump under både valkampanjen och hans första period gav nog vänstern ett intryck av, att han hade en svag position och därför en bristande förmåga att behålla en väljarmajoritet efter valet.

Trump och media – Del 1

De flesta med kända namn stöttade Hillory Clinton som presidentkandidat, och hon erhöll därför under kampanjen stöd från en avsevärd del av amerikanskt näringsliv och naturligtvis från de allra flesta multinationella företag.

Kritik mot Trump för hans brist på en automatisk fiendskap till ryssarna var dock ingen nämnvärd del av debatten före valet, men detta ändrades genom underrättelsesektorns hemlighetsstämplade rapport i januari 2017, alldeles innan Trump formellt blev president. Den gav anklagelserna en grund och innebar publicitetsmässigt ett svårt problem för Trump.

Redan 2017 och följande år framkom dock i amerikanska alternativa media en hel del information, som klart beskrev, att och hur Hillary Clinton organiserat och finansierat det falska ryska material, som togs fram 2016 och var grunden till påståendet, att Trump hjälptes till presidentposten av Putin.

Det hade också kommit fram material om hur cheferna för FBI och CIA på olika sätt partiskt stöttat bluffen om ryskt stöd till Trump, samt samarbetet med Clinton från anställda på justitiedepartementet.

Konventionella media stöttade genomgående demokraternas version av anklagelserna mot Trump och senare exempelvis Riksrättsåtalen mot presidenten och andra anklagelser. Hur Obama var involverad och varför och hur CIA och underrättelse sektorn kunde hävda, att ryssarna påverkat det amerikanska valet, var dock fortfarande oklart.

Det var först i år (2025) som bevisen om Clintons men främst Obamas ledande roll i konspirationen och vad som orsakade Underrättelseorganens bluff om ryssarnas inblandning i valet avslöjades klart och ovedersägligt ((1) och (2)).

Det helt ensidiga ställningstagandet för alla demokratiska påståenden och uttalanden och all kritik riktad mot Trump och republikanerna var ändå inte oväntad. Självfallet hade pressen ända från Kennedyeran politiskt varit djupt partisk, och behandlingen av George Bush II, samt presidentkandidaterna Mc Cain och Romney bekräftade detta i början av 2000-talet.

Den totala enigheten och intensiteten i avståndstagandet från republikanerna och villigheten att alltid och oavsett område angripa Trumps politik var ändå överraskande.

Strukturutvecklingen inom mediasektorn var en orsak till förändringen, eftersom många mindre tidningar hade försvunnit, och större tidningar med demokratiska ägare dominerade överallt och samverkade allt bättre. Radikaliseringen inom landets undervisnings-, hela kultur- och vissa andra sektorer stöttade detta.

Under 2015 – 2020 hade heller ännu inte bloggosfären inkl fria radio/TV kanaler alls nått det omfång och den styrka den hade 2024, när den Trumpvänliga delen av media i inflytande och slagkraft till väsentlig del kompenserade den konventionella pressens och de tre stora TV-kanalernas konstanta attacker mot Trump.

Villigheten hos media att motta och publicera alla ”läckor” från underrättelsesektorn, justitiedepartemetet, FBI och olika delar av administrationen under 2017-2020 störde och besvärade den nya administrationen.

Självfallet visste tidningarna och elektroniska media, att dessa hemliga och ofta illegala informationer inte var spontana beslut av enstaka befattningshavare i den federala förvaltningen, utan istället resultatet av ett antal starkt övertygade demokrateter inriktade på att tillsammans så mycket som möjligt skada en politisk motståndare.

Anklagelser mot Trump med hjälp av allt, vilket verkade stödja påståendena om Russian Hoax, publicerades utan analys och kritik, och rabiata demokratiska politiker såsom Adam Schiff (3), som hartnär byggde sin karriär på förtal och lögner om presidenten, saknade aldrig en mikrofon eller TV-ruta att framföra sina anklagelser.

Att Muellers utredning lades ner i början av 2019, vilken erkände, att det inte fanns tillräckligt material, som stödde påståendena om ryskt stöd av Trump, avslutade inte alls den odiskutabla partiskheten i media. Den var oförändrad under valkampanjen 2020, och 2021 drevs hetsen mot den f d presidenten upp genom lögnerna om ett uppror vid Capitolium och Trumps påstådda stöd av ett sådant.

I efterhand syns den händelsen vara en av demokraterna styrd aktion med målet att hindra opposition i representanthuset mot hur presidentvalet genomförts och att driva fram ett godkännande av valet, trots sättet hur valet skett.

Svenska medias beteende

Vad innebär detta gällande svenska media? Ja, den överväldigande delen av denna sektor var beträffande den amerikanska inrikespolitiken 2015 och följande år egentligen bara intresserad av åsikterna inom den del av amerikanske press, som stöttade det demokratiska partiet (vilket ju är den helt dominerande delen).

Svenska journalister hade generellt inget intresse av att på allvar granska argumenten framförda av amerikanska alternativa media, som stöttade president Trump eller framfördes under 2017-20 av dennes administration. Men svensk press önskade överhuvudtaget allmänt inte höra på synpunkter, som utmanade det amerikanska etablissemangets partiska information.

Det gällde inte bara valkampanjen utan de flesta politiska initiativ, som den nya administrationen tog under första presidentperioden.

Att vara så uppenbart partisk till det demokratiska partiets förmån och etablissemanget var förödande för svenska medias täckning av amerikansk politik. Huvudförklaringen är naturligtvis, att den amerikanska vänstern driver policies som så gott som alla svenska partier godkänner. Vi har ju inga högerpartier i riksdagen i vårt land.

Självfallet tog svenska journalister med få undantag avstånd från Trumps policies avseende immigration, kulturmarxism, klimatet och motståndet mot globala organisationer, eftersom det gick emot huvudpelare även i svensk politik.

Att inte dessa ståndpunkter skulle vara korrekta var en hädelse. Det innebar, att under den första Trumpperioden en överväldigande del av alla artiklar i Sverige om Trump inkl misstankarna mot honom gällande påstådda kontakter med ryska regeringen i syfte att få valstöd (the Russian Hoax) är gravt felaktiga dvs är nonsens.

Dessutom var de amerikanska källor, som svenska journalister använde ofta de tidigare mest respekterade tidningarna i världen såsom New York Times, Washington Post osv. Att dessa tidningar alltmera under 2000-talet förstört sitt tidigare anseende ville svensk press inte erkänna.

Dessa tidigare högt respekterade tidningar står ju numera konsekvent för fake news gällande amerikansk inrikespolitik. Detsamma gäller de stora TV-kanalerna.

Mediautvecklingen medförde också, att – precis som i Sverige – ingen amerikansk journalist med inriktning mot politik numera kunde hoppas på en karriär – eller ens anställning – om denne inte tillhörde vänstern.

Objektiv och saklig journalism är ju inte längre målet utan syftet är främst indoktrinering. Nedgången generellt i anseende, intäkter och lönsamhet för en betydande del av amerikanska konventionella media är därför mycket välförtjänt och önskvärd.

Man kan säga att en generation av politiska journalister, som i svensk press sedan år 2000 skrivit om amerikansk inrikespolitik, främst följt en vänsterideologi. Att inte objektivt kunna analysera amerikansk politik, som stred emot den som tillämpas i Sverige, är en sak.

Men att vara så ointresserad av sanningen som svenskarnas behandling av Russian Hoax visade, är oacceptabelt och oförlåtligt. Det fanns nämligen material redan under 2017-18, som klart visade att demokraternas kampanj mot Trump inte hade någon saklig grund.

Svenska tidningarnas ledningar och styrelser borde ha känt ett större ansvar för vilseledningen av det svenska folket gällande vad som hände i västvärldens största demokrati. De intog dock samma skamliga faktafientliga attityd som journalisterna och stöttade vilseledningen av det svenska folket.

Man kan naturligtvis säga, att svensk press inte skilde sig från många andra europeiska länders, men det duger inte som försvar. Man sökte på inget sätt sanningen eller tillämpade någon godtagbar nyhetsvärdering utan ljög för svenska lyssnare och tidningsläsare genom att som amerikanska media kontinuerligt stötta det demokratiska partiets lögner om Trump.

 

Trump och media – Del 1

Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav tidigare ut boken ”Vakna upp – Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

  1. Office of the Director of National Intelligence: New Evidence Uncovers Obama-Directed Creation of False Intelligence Report Used to Launch Years-long Coup to Undermine President Trump and the American People
  2. Internewscast Journal: CIA Document Reveals Deception by Intelligence Officials in Russiagate Case
    CIA: Tradecraft Review of the 2016 Intelligence Community Assessment on
    Russian Election Interference
  3. Red State: Kash Patel Declassifies Whistleblower Testimony, Confirming Just How Shifty Adam Schiff Is

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

Ämnen: Trump och media