NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
I dag tog ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, del av projektet ”Gamers som samhällsresurs”, ett initiativ som undersöker om svenska gamers kan utbildas till drönarpiloter.
På plats finns Faruk Pita, tidigare professionell Counter-Strike-spelare, numera tränare och förbundskapten. Drönare ska flygas. Idéer om samarbete mellan e-sport, drönaranvändning och totalförsvaret ska förevisas.
Det låter som innovation. Det är också en gränsförskjutning.
Att goda datorspelare ofta har just de motoriska och kognitiva egenskaperna som efterfrågas hos en FPV-operatör är ingen hemlighet. Hand-öga-koordination, rumslig orientering, snabba beslut under press och vana vid att styra med handkontroll och headset är färdigheter som redan lyfts fram inom Försvarsmakten.
I Ukraina har billiga FPV-drönare omformat slagfältet
Sverige köper nu attackdrönare, patrullrobotar, kamikazedrönare och bygger upp både militär och civil drönarförmåga. Att staten tittar på en befintlig talangpool är därför logiskt ur ett snävt effektivitetsperspektiv, men logik är inte detsamma som lämplighet.
Skillnaden mellan att skjuta mot pixlar i Counter-Strike och att styra en sprängladdad farkost mot en soldat i fält är inte en teknisk detalj. Det är en moralisk och psykologisk avgrund. Spelet belönar precision, tempo och eliminering. Kriget kräver distinktion, proportionalitet, efterlevnad av humanitär rätt och förmåga att bära konsekvenserna av ett beslut som släcker ett liv.
Att rekrytera svenska gamers utifrån spelkompetens riskerar att sudda ut den skillnaden, inte bara i den enskildes huvud, utan i hur samhället pratar om våldsutövning.
”Jag vill föreslå att vi skapar en ny militär reservstyrka bestående av personer som har särskilda färdigheter inom digitalt spelande, e-sport och drönarflygning. Det handlar inte om att ersätta dagens försvar utan om att komplettera det med en ny, kostnadseffektiv och snabbfotad resurs.” – Gunnar Lundqwist, Gör en militär reservstyrka av gamers och drönarpiloter (2025), nwt.se
Det finns redan belägg för att distansdödande slår tillbaka. Operatörer av obemannade system, även de som sitter långt från fronten, rapporterar moralisk skada, sömnlöshet och posttraumatisk stress. Den som vuxit upp med att krig ser ut som ett gaming-gränssnitt tar inte med sig en färdig etisk kompass bara för att drönaroperatören är duktig på att hålla kursen i ett litet fönster.
Särskilt allvarligt är det när målgruppen är ungdomar. E-sportens elit är ofta i övre tonåren och tidiga tjugoårsåldern.
Att statliga företrädare och en handelshögskola nu utforskar svenska gamers som en resurs för totalförsvarets drönarförmåga, inklusive den militära, innebär att man närmar sig en modell där ungdomars fritidskunskaper systematiskt kartläggs för att bli drönarsoldater.
Det är inte samma sak som värnplikt, där staten tar ett formellt ansvar, ställer krav på mognad och utbildar i rättsregler. Det är mer som en talangjakt.
Svenska gamers kan även användas för civila insatser
Man kan invända att projektet också handlar om civil användning: spaning, räddning, infrastruktur och skydd mot fientliga drönare. Det är ett giltigt motargument.
Totalförsvaret är mer än vapen, men pressmeddelandet talar uttryckligen om både civil och militär drönarförmåga, och det sker i ett läge där Sverige just har tagit steget till attackdrönare. Då duger det inte att gömma den obekväma delen bakom orden ”samhällsresurs” och ”idéer på samarbeten”.
Handelshögskolan är en affärsskola. Center for Security and Resilience låter som ett ställe där man tänker i termer av humankapital, snabbare utbildning och nationell konkurrenskraft. Det är precis den ramen som gör frågan så känslig. Krigets etik ska inte behandlas som ett HR-problem eller ett innovationscase.
Lämpligheten i att aktivt vända sig till ungdomar vars främsta merit är att de är duktiga på att vinna i virtuella krig är inte en teknisk fråga. Det är en fråga om vilket slags samhälle som vill forma sina försvarare och hur lätt det blir att glömma att den som ungdomarna ska skjuta på inte är en annan datorspelare.
Text: Redaktionen
