KTH godkänner att anställda mobbar

OFFENTLIGT BREV | Stockholm 2011-04-16 | Ännu obesvarat 2011-05-03

Till Personalenheten på KTH
Att: Christina Sternerup,  Lotta Gustavsson,  Lars-Erik Skagersten

Jag skriver detta brev för att fästa er uppmärksamhet på att flera av KTH:s anställda dvs docent Jesper Jerkert (styrelsen VoF), docent Hanno Essén [fd] (ordf VoF) och professor Sven-Ove Hansson (grundare av VoF) har av rektor Peter Gudmundson fått en bisyssla för skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) godkänd (dnr V2010-0475).

VoF delar årligen, och har så gjort allt sedan 1987, ut ”Årets förvillare” till privatpersoner utanför KTH. ”Priset” har kommit att kallas ”förnedringspris”.

Priset annonseras aldrig direkt till ”offret” utan skickas istället till massmedia varpå den drabbade parten kan läsa om utnämningen i pressen och utan att ha kunnat försvara sig innan publiceringen. Effekten av att ha fått detta förnedringspris är allvarliga. Flera har fått sina karriärer förstörda, kollegor har vänt dem ryggen och uppsägningar har blivit följden. De drabbades familjer har blivit lidande. Aftonbladet avslöjade den 23 mars 2011 (art: ”Jag tänkte på att ta mitt liv”) att läkaren Annika Dahlqvist som fick förnedringspriset 2009 övervägde självmord.

Allmänheten vill veta KTH:s etiska policy för mobbning utförd av personer anställda vid KTH, men som är riktad mot personer utanför KTH. Allmänheten vill veta om det finns begränsningar för denna typ mobbning vilken genomförs genom en godkänd bisyssla för föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Om KTH-anställda har en godkänd bisyssla bör den följa någon form av etiska regler, särskilt om den som har bisysslan använder sin anställning på KTH som referens vilket torde innebära att den som har bisysslan då har ett större etiskt ansvar än om denne framträder som privatperson.

Enligt KTH:s nuvarande policy och riktlinjer (http://tinyurl.com/5uavcm4) för mobbning definieras kränkande särbehandling med:

”återkommande negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda på ett kränkande sätt”.

Till kränkande särbehandling räknas vuxenmobbning, diskriminering och trakasserier på grund av olika motiv. KTH exemplifierar kränkande särbehandling såsom: förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare, uppenbart förolämpande beteende, åsidosättande behandling, hot och förnedringar.

KTH redogör även slutligen för konsekvenserna av kränkande särbehandling med att de som drabbas får ofta psykiska reaktioner såsom sömnlöshet, ångest och tex depressioner.

KTH:s riktlinjer grundar sig på AML (1977:1160) och Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse AFS 1993:17.

De KTH anställda som ligger bakom dessa förnedrande handlingar har även i skrivelser från KTH visat att man beskyddar identiteten på en grovt förtalande spökskrivare vid namn Garvarn (Garvarns Blogg) som av Sven-Ove Hansson fått en artikel publicerad i VoF:s tidning Folkvett (brevsvar 2010-12-13). Garvarn attackerar och förtalar bla personal (prof. Adrian Parker) vid Göteborgs universitet.

Utöver det finns dokumentation från Wikipedia som tydligt visar att VoF:s aktivister bedriver en omfattande förnedrande aktivitet mot enskilda personer genom att vandalisera och styra faktaposter om enskilda personer. Listan kan göras lång på olika former av övergrepp. Bland annat har VoF en bevakningslista på internet (VoF Wiki) på webben (http://tinyurl.com/5vusck2) där enskilda personer listas vid namn. Syftet med listan enligt VoF är att bevaka/kontrollera poster på Wikipedia. De drabbade anser sig vara kränkta och förföljda. Denna VoF-verksamhet har ett aktivt eller passivt stöd av flera KTH-anställda vars bisyssla i föreningen VoF alltså godkänts av rektorn vid KTH, Peter Gudmundson.

Dessa KTH-anställda använder sina KTH-titlar när de uttalar sig i media. De använder KTH:s resurser i sin bisyssla. De får lön från KTH när de arbetar med VoF. De arrangerar föredrag i KTH:s lokaler. Undertecknad har fått svar på KTH:s brevpapper från styrelsemedlemmar i VoF som besvarat frågor i VoFs namn. Med andra ord har bisysslan blivit ekvivalent med KTH i någon utsträckning.

Så för att upprepa och precisera denna skrivelses frågeställningar låt mig få punkta upp dem:

• Allmänheten vill veta KTH:s policy för mobbning utförd av personer anställda vid KTH, men som är riktad mot personer utanför KTH. Skiljer sig era etiska regler som gäller mobbning utförd av KTH-anställda riktad mot personer utanför KTH från era etiska regler som gäller intern mobbning på KTH?
• Existerar överhuvudtaget etiska regler för KTH-mobbning av personer utanför KTH?
• Vilka etiska regler gäller för en KTH-anställd som har en godkänd bisyssla och som i sitt utövande av sin bisyssla, som innefattar systematisk mobbning, använder sin KTH-titel?
• Innebär godkännandet av bisysslan ett skydd för de KTH-anställda så att dessa i större omfattning än annars systematiskt kan mobba personer ej anställda vid KTH? Om det ej finns ett beskydd finns istället begränsningar för denna form av bisysslegodkända mobbning?
• Exakt på vilket sätt kan personalenheten förklara hur KTH tillför värde till allmänheten genom att tillåta sina anställda utföra systematisk mobbning av personer inom allmänheten? Hur förklarar ni den etiska aspekten?
• Är KTH Sveriges ledande mobbningsuniversitet?

Ytterligare underlag relevant för denna skrivelse kan vid begäran överlämnas till personalenheten.