DEBATT. Det var en bindande överenskommelse. Läkemedelsbolaget skulle inte föra ut preparatet Concerta till den patientgrupp det precis underkänts för. Som ”belöning” för det gick berörda myndigheter med på att läkemedelsbolaget Janssen inte behövde berätta om de skador som bevisats i bolagets samlade studier av preparatet.
Text: Janne Larsson, skribent | Foto: Recovery.org
Det var en rimlig överenskommelse. Patientsäkerhetslagen säger att patienter har rätt till att få riktig information om biverkningar och effekter av olika behandlingar. Men om nu inga patienter skulle få preparatet begick man förstås inga brott mot informationskravet och inget bedrägeri hade skett.
Problemet var bara att läkemedelsbolaget inte följde sin del av överenskommelsen. I stället förde man ut preparatet i Sverige till den patientgrupp det just underkänts för, till ett samlat försäljningsvärde av 550 miljoner kronor på tre och ett halvt år. Mer än en halv miljard!
Och Läkemedelsverket, den myndighet som gjorde överenskommelsen med läkemedelsbolaget, gjorde ingenting trots att man kände till bolagets bedrägeri och de brott mot patientsäkerhetslagen som varje dag skedde, som en följd av bedrägeriet.
I stället lät Läkemedelsverket och den myndighet som subventionerar ”säkra och effektiva läkemedel”, TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket), några av landets starkaste förespråkare för det underkända preparatet bestämma över riktlinjer och subventioner.
Det som inte kan ske i Sverige eller i andra ”öppna samhällen”, det som vi med avsmak ser hända i korrumperade diktaturer, har bevisligen skett också här, om än i andra former. Helt utan åtgärder.