Talmud Immanuel – Kapitel 2-5

Kapitel 2

De vise männen från österlandet 

1. Då Immanuel var född i stallet i Betlehem i härbärgeti de judiska landet vid tiden för Herodes Antipas Tetrach av Galliléen och Peréen, se, då kom visemännen från österlandet och sade:
2. ”Var finns judas nyfödde vishetens konung”? Vi har sett ett starkt ljus på himmelen och hört en röst som sade:
3. Följ ljusets svanestrimma, ty judarnas vishetskonung är född, den som skall föra med sig stort vetande.
4. Därför har vi kommit för att tillbedja den nyfödde vishets konungen.
5. Han skall äga Guds vetande och vara en son till himmelsonen Gabriel.
6. Hans vetande skall vara utan gräns och hans makt skall råda över människornas sinnen för att de skall få kunskap och tjäna ”Skapelsen”.
7. Då Herodes Antipas hörde detta blev han förskräckt och hela Jerusalem med honom, ty de fruktade, att det nyfödda barnet skulle kunna utöva frukansvärd makt.
8. Herodes Antipas lät församla alla överstepräster och skriftlärda bland folket och hörde sig för hos dem var denne Immanuel skulle vara född.
9. Och de sade till honom: I Betlehem i det judiska landet, ty det står skrivet genom profeten Micha:
10. Och du Betlehem i det judiska landet, ingalunda är du den minsta bland Judas städer, ty från dig skall komma vishetens konung, som för med sig stort vetande till folket Israel för att de skall få kunskap och tjäna Skapelsen.
11. Då kallade Herodes Antipas i hemlighet de vise männen och tog noga reda på när det starka ljuset med det långa släpet hade synts på himmelen.
12. och visade dem mot Betlehem och sade: Bege er dit och forska ivrigt efter det lilla barnet och när ni finner det, så låt mig få veta det, så att också jag kan komma och tillbedja”.
13. När de nu hade hört Herodes Antipas, gav de sig iväg. Och se, ljuset med den långa svansen efter, som de hade sett i österlandet, löpte före dem med ett starkt vinande ljud tills det kom att stanna i Betlehem rakt över stallet.
14. Då det såg detta blev de mycket glada
15. och de gick in i stallet och fann det lilla barnet med dess moder Maria och Joseph. Och de föll ned och tillbad det och frambar sina gåvor, som var guld, rökelse och myrra.
16. Men åter ljöd rösten från ljuset högt ovan den sade dem att de inte skulle återvända till Herodes Antipas, ty han hyste onda planer mot barnet
17. Och de tog en annan väg tillbaka till sitt land.
18. Men då de tre vise männen hade gett sig av,se, då uppenbarade sig himmelsonen Gabriel för Joseph och sade:
19. ”Stå upp och tag barnet och dess moder Maria med dig och fly till Egyptiernas land och stanna där tills jag säger till. Herodes Antipas tänker nämligen söka efter barnet och döda det eftersom han fruktar att den nyfödde kan komma att utöva fruktansvärd makt.
20. Medan du uppehåller dig i Egypten skall jag sända mitt ombud till Herodes Antipas för att upplysa honom om sanningen”.
21. Och Joseph stod upp och tog det lilla barnet och dess moder med sig i natten och avvek under himmelsonen Gabriels ledning in i det sig nedsänkande ljuset, som flydde med dem till Egyptiernas land,
22. och de stannade där till Herodes Antipas ändrade sin inställning och kom över sin rädsla.
23. Då Herodes Antipas nu insåg att han inte behöve hysa någon rädsla för gossebarnet och att man hade talat sant och vist till honom, kände han sig inte längre hotad i sitt land och han lovade därför himmelsonen Gabriels utsände att han inte vidare skulle förfölja Maria och Joseph och Immanuel.
24. Men då Herodes Antipas och hans följe hade kommit på andra tankar,se, då infann sig åter himmelsonen Gabriel hos Joseph i Egyptiernas land och han sade:
25. ”Stå upp och tag det lilla barnet och dess moder Maria med dig och drag in i Israels land; de har nu ändrat sitt tänkesätt, alla de, som traktade efter barnets liv”.
26. Och Joseph stod upp, tog det lilla barnet och dess moder Maria och gick på nytt in i ljuset, som återkommit, och som förde dem till Israel.
27. Himmelsonen Gabriel förde dem tillbaka in i galileiskt land,
28. där slog de sig ner i den stad, som heter Nasareth på det att det skulle bli uppfyllt, som var sagt genom profeterna: Immanuel skall kallas Nazaréen”.

Kapitel 3

Johannes döparen

1. Vid den tiden kom Johannes Döparen och predikade på Jordans stränder vid öknens rand.
2. Johannes Döparen predikade dopet efter Guds gamla bud, varigenom vägen till vetande skulle beredas.
3. och att Guds bud skulle följas eftersom Han vore den ende härskaren över detta människosläkte.
4. men över Honom skulle stå Skapelsen, födelsen av världar, universa och livsväsenden
5. att den könlösa Skapelsen skulle vara alla jemligheters hemlighet, döden och livet, ljuset och mörkret, varandet och icke varandet
6. och att Gud, Herren, Härskaren över detta människosläkte och de fjärran hitresta, himmelsönerna, skulle frukta och ära Skapelsen
7. Och ut till Johannes Döparen gick hela den judiska landet och allt folk i Jerusalem och bekände sig till kunskapen om Guds bud, och lät sig döpas av honom i Jordan.
8. Men han, Johannes, bar en klädnad av kamelhår och en lädergördel runt höfterna, hans föda var gräshoppor och vildhonung.
9. När han döpte mycket av folket, kom också många fariséer och sadducéer till honom och de förödmjukade honom med illvilligt tal.
10. Men Johannes Döparen sade: ”Ni huggormars avföda, vem har då ingivit er att ni skulle undkomma den tillstundande vreden när era falska läror är genomskådade?
11. Se til att ni gör bättring som ger ordentlig frukt och lär ut sanningen.,
12. vikav från er olycksbringande falska lära, som ni utövar i högmod och av maktbegär och snikenhet.
13. Tro bara inte, att ni kan säga bland er själva: ”Vi har Abraham till fader”
14. Jag säger er: ”Gud förmår med sitt vetande och sin kraft uppväcka barn av Abraham ur dessa stenar, tu han känner Skapelsens hemlighet”.
15. Redan är yxan lagd mot trädets rötter. Därför blir varje träd, som inte bär frukt avhugget och kastat i elden.
16. Ni huggormars avföda, inom två gånger tusen år kommer ni och ert högmod och av maktbegär och penninghunger, att förintas och staffas för lögnen,
17. när människosläktet börjar veta och skilja agnarna från kornen
18. när man skrattar åt era falska läror och människosläktet finner sanningen,
19. när människosläktet bygger de sjungande ljusen och eldvagnarna, med vilka också människorna kan fara ut i världsrymden, så att Gud och hans följe himmelsönerna, gör det,
20. de, som undervisar oss om visheten och kunskapen hos Skapelsen
21. de, som rådde oss att hörsamma naturlagen och att leva efter den.
22. O ni avfällingar, ni huggormars avföda, vik från denna plats, ty ni är orena och fördömda i era falska läror.
23. Vik från denna plats, ty min vilja räcker bara till för att döpa er med avtten till bot och bättring: men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag duger inte till att ta ev honom skorna, denne kommer att döpa er med andens budskap och med sanningens eld.
24. Och hab har sin kastskyffel i handen, han skall sopa sin loge och samla vetet i sitt magasin, men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes,
25. ty lögnen motstår aldrig sanningen, som förintar den onda i sin eld”
26. Men som Johannes så talade, se, vid den tiden kom Immanuel från Galliléen till Jordan till Johannes, så att han kunde låta döpa sig av honom,
27. men Johannes förmanade honom och sade:” Väl skulle jag behöva bli döpt av dig, ty du är kunnigare än jag, och du kommer till mig?”
28. Men Immanuel svarade honom och sade:”Låt det nu ske, ty vi är skyldiga att uppfylla all rättfärdighet, eftersom vi båda är jordiska söner”.
29. Då tillät Johannes detta och döpte honom.
30. Och då Immanuel var döpt, steg han straxt ut Jordans vatten. Och se, då föll ett metalliskt ljus från himmelen och störtade över Jordan.
31. Och så föll de alla på ansiktet och begravde det i sanden, under det att en röst talade från det metalliska ljuset:
32. ”Detta är min älskades son, till vilken jag har ett gott behag. Han kommer att vara Konung över Sanningen, som skall lyfta detta människosläkte till kunskap”
33. Och se, efter dessa ord begav sig Immanuel in i det metalliska ljuset, som under eld och rök steg in i himmelen och gled bort över det livlösa havet, så att också sjungandet från det metalliska ljuset snart tystnade.
34. Därefter blev Immanuel ej mer synlig under fyrtio dagar och fyrtio nätter.

Kapitel 4 

Immanuels Arkanum

1. Och från den dagen vistades Immanuel inte längre bland detta människosläktets människobarn,
2. han avsattes av det metalliska ljuset mellan nord och väst, där vaktänglarna hade tagit emot linor, då de därmed kunde mäta platsen för de utvalda.
3. Immanuel blev upplyft ifrån Jorden, och ingen visste varthän han hade lyfts upp, och heller inte vad som hade vederfarit honom.
4. Så levde han fyrtio dagar och fyrtio nätter mellan vindarna nord och väst, då han mottog vetandets arkanum.
5. Han tillbragdte under tiden sina dagar hos Guds visa helgon och hos vaktänglarna, himmelsönerna,
6. som lärde honom vishet,
7. Guds herravälde över detta människosläkte och sina himmelsöner,
8. Allmakten hos Skapelsen av universa,
9. andens odödlighet genom återfödelsen.
10. Där såg han också de första fäderna, de Heliga från urålders tid, som då var människosläktets fäder, himmelsönerna.
11. Därifrån gick kan mot norr, bort från Jordens ände, där de matalliska ljusen och eldvagnarna störtade från himmelen eller de vinande for uppåt, svepta i rök och eld.
12. Och där såg han något stort och härligt under vid hela Jordens ände.
13. Här såg han himmelportarna öppna, av vilka det fanns tre olika.
14. Stora som ytan av livlösa havet vid Jordan strålade himmelsportarna i det ljusaste solsken,
15. vari strålade hela Israels land, levande och verkligt, människa och djur och allt som där fanns.
16. Så förblev i denna himmelsport inget hemlighet dold, ty solskenet trängde in i minsta vrå i varje hydda och uppenbarade det allra förtroligaste.
17. I den andra himmelsporten hölde sig mäktiga berg, vars toppar också nådde in i himmelen och försvann bland molnen.
18. Ned till långt därunder låg stora mängder djup snö, vid vars gränser ett annat människosläkte med brun hudfärg byggde sina hyddor.
19. Den tredje himmelsporten uppenbarade ett land av ofantliga mått, bergigt, genomdraget av floder, sjöar och hav, där åter ett annat människosläkte bodde.
20. Inte långt ifrån dessa tre himmelsportar var Guds palats uppbyggt, åt Honom, som är härskare över dessa människosläkten och över dem som färdats långt ifrån, himmelssönerna, vaktänglarna.
21. I sitt palats härskade Gud över de tre av Honom frambragta människosläktena och över sitt följe himmelssönerna.
22. Odödlig och uråldrig var han av jättelik växt liksom himmelssönerna.
23. I Guds palats uppenbarade sig för Immanuel två mycket stora män, vars like han aldrig sett på Jorden.
24. Deras       ansikten lyste som solen, deras ögon liknande brinnande facklor, ur deras mun kom fram eld: deras klädnad liknade utbrett skum, och deras armar var som gyllene vingar.
25. De levde i en värld som var deras egen, eftersom denna värld hade dödat dem.
26. Dessa två sjustjärnemän var heliga lärare, tillsammans med två mera småväxta män som talade så att de var Baawimän.
27. De sade: ”Människor har kommit från himmelen till Jorden, och människor har höjts upp från Jorden till himmelen.
28. De från himmelen kommande människorna har stannat länge kvar på Jorden och frambragt de intelligenta människosläktena.
29. Se, de av himmelssönerna frambragta människobarnen var egendomligt olika de gamla jordemänniskorna.
30. De var inte som en jordemänniska utan liknade barnen till himmelens änglar och var annorlunda artade.
31. Deras kropp var vit som snö och rödsom rosen blom och hår och hjässhår var vitt som ull och deras ögon var vackra.
32. Människosläktena kommer nu också att behålla arvet av denna skönhet och föra det vidare,
33. men under loppet av århundraden och årtusenden kommer de att slå siig samman med andra människosläkten från Jorden och himmelen, så att de skapar nya människosläkten och speciella raser, såsom himmelssönernan gjorde med jordemänniskorna.
34. Immanuel, du är en vetande, som fötts ur våra led, av en himmelsson,
35. med ditt vetande kommer du att göra det omöjligt möjligt och utföra ting, som av människosläktena kommer att kallas under.
36. Du känner andens kraft men akta dig för att missbruka den.
37. Ditt visa vetande, som du nått genom oss, skall lända till människosläktets bästa, men vägen dit blir mycket svår, både för dem och för dig.
38. Du skall bli misstolkad och förnekad, ty människosläktena är ännu ovetande och hemfallna åt vidskepelse,
39. de tro, att Gud vore Skapelsen själv, och inte härskaren över himmelssönerna och dessa människosläkten.
40. Jordemänniskorna pådiktar honom Skapelsens Allmakt, och förhärligar honom som Skapelsen själv.
41. Men Gud är människa liksom alla himmelssöner och människosläkten, bara andligen oerhört mycket större än de.
42. Men Skapelsen står alltså omätbart mycket högre än Gud, Herren över himmelssöner och människosläkten, ty Skapelsen är den omätbara hemligheten.
43. Också dig, Immanuel, kommer de att skymfa som Gud och Hans enfödde Son, och även dig jämställer de med den hemlighetsfulla Skapelsen.
44. Men bekymra dig inte om dessa irrläror, ty det kommer att dröja årtusenden innan detta människosläktets barn kommer att kunna förstå sanningen.
45. Det kommer att flyta mycket människoblod för din skull, ditt såväl som otaliga släktleds.
46. Men trots detta må du uppfylla din mission som Vishetskonung, som himmlssonen Gabriels son.
47. I Guds namn blev den lagen stiftad, att du skulle födas för att du skall tjäna som profet och banbrytare för den visa kunskapen åt dessa människosläkten.
48. Uppfyll din mission orubbligt, mot allt oförnuft och mot alla falska läror och hos de skriftlärda och fariséerna och även mot det tvivlande folket.
49. Sålunda kommer det att förflyta århundraden och två årtusenden efter det att du fullgjort din mission, innan sanningen av ditt vetande, som du delgivit folket, skall inse och spridas av några människobarn.
50. Inte förrän vid tiden för de himmelsstormande maskinerna s kommer sanningen att bryta igenom och därmed försvagas långsamt den falska läran att du skulle vara Guds son eller Skapelsen.
51. Men detta skall också vara den tid, då vi himmelssöner börjar visa oss på nytt för människosläktena eftersom de blivit vetande och med sin vunna makt hotar himlarnas system.
52. Så talade de, himmelssönerna mellan nord och väst innan de förde Immanuel i det metalliska ljuset tillbaka till Israel, till Galliléens land.
53. Då nu Immanuel hörde, att Johannes Döparen hade kastats i fängelse, lämnade han staden Nazareth, kom till och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön i Sebulons och Naphtilis land.
54. Från den tiden började Immanuel predika och sade:” Gör bättring och vänd er till sanningen och vetandet, ty endast de ger livet”.
55. När nu Immanuel vandrade vid Gallileiska sjön, såg han två bröder, Siman com kallas Petrus och Andreas, hans bror, som kastade ut sina nät i sjön, ty de var fiskare.
56. Och han talade till dem och sade: ”Följ mig, jag vill lära er kunskapen och göra er till människofiskare”.
57. Genast lämnade de sin nät och följde honom.
58. Och när han gik vidare därifrån såg han två andra bröder, Jacobus, Zebedeus son, och Johannes, hans bror, som var i båten med sin far Zebedeus och lagade sina nät.
59. Genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
60. Och Immanuel gick omkring i hela det galileiska landet och undervisade i deras synagogor och predikade andens kunskap och botade all sjukdom och alla lyten bland folket.
61. Och nyjeten om honom genljöd över hela Syriens land. Och de förde till honom sjuka, som var behäftade med mångehanda lidanden och plågor, de besatta, de månadsrasande och giktbrutna, och han gjorde dem friska.
62. Och honom följde mycket folk från Galliléen, från de tio städerna, från Jerusalem, från det judiska landet och från andra sidan Jordan.

Kapitel 5

Bergspredikan

1. Men då Immanuel såg folket, som följde efter honom, gick han upp på ett berg och satte sig, och hans lärjungar trädde fram till honom.
2. Och han undervisade dem och sade:
3. ”Saliga är de, som är andligen rika och som inser sanningen, ty livet är deras.
4. Saliga är de, som sörjer, ty därigenom lär de känna sanningen, och de skall bliva tröstade.
5. Saliga är de saktmodiga, ty de kommer att besitta vetande.
6. Saliga är de, som hungrar och törstar efter sanningen och vetandet, ty de skall bliva mättade.
7. Saliga är de, som efterlever naturlagarna, ty de lever efter skapelsens plan.
8. Saliga är de, som har rent samvete, ty de behöver inte frukta.
9. Saliga är de, som tror på Skapelsen, ty de lyder inte blint en falsk lära.
10. Saliga är de rättfärdiga, ty dem lyder naturen.
11. Saliga är ni, när människorna för min skull och för vår läras skull smädar och förföljer er och lögnaktigt talar ont om er.
12. Var glada och tröstade, livet och det återkommande livet skall väl belöna er, ty på samma sätt har man förföljt profeterna, som var före er.
13. Ni som är Jordens salt. Om nu saltet blir kraftlöst, varmed skall man då salta?
14. Ni är väldens ljus. Staden som ligger på ett berg, kan inte döljas.
15. Man tänder inte heller ett ljus och ställer under en skäppa utan på en ljusstake, så lyser det för alla i huset.
16. Så skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och inser sanningen i ert vetande.
17. Ni skall inte tro, att jag kommit för att upphäva lagen om profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda och för att påvisa vetskapen.
18. Ty sannerligen säger jag er. Innan himmel och Jord förgår, skall intet förgå, varken den minsta bokstav eller prick i Skapelsens lag eller naturens lagar, förrän allt skall ske.
19. Den som upplöser det minsta av lag eller bud och lär folket irrläror, han skall kallas den minste, men den som sanningsenligt utsprider läran, han skall kallas stor och få mottaga Andens tack.
20. Ty säger jag er. Om er rättfärdighet inte skulle vara bättre än de skriftlärdes och fariséernas, då finge ni inte mottaga Andens och Livets tack.
21. Ni har hört, att det är sagt till de gamla. Du skall inte döda, men den som dödar, han skall vara skyldig inför domstol.
22. Men jag säger er. Öva rättfärdighet efter Skapelsen naturlag, så finner ni domen i logiken.
23. Skyldiga är alla, som inte handlar i nödvärn eller efter givet lagutlåtande, om de dödar eller talar och handlar illsinnat.
24. Endast om en dom förljer Skapelsens naturlagar upphöjs den till logik.
25. Ge inte efter för era vedersakare, om ni har rätten på er sida och domaren sannolikt måste belsuta tiller förmån.
26. Sannerligen säger jag er. Ni kommer inte att nå rättfärdighet förrän ni själva kan finna den och göra er förstådda hos er nästa.
27. Ni har hört det är sagt. Du skall icke begå äktenskapsbrott.
28. Men jag säger er. Den som samligger med en annan än sin egen make eller maka, hon eller han skall överlämnas till domstolen, ty det är ovärdigt människan, föraktligt och kränker naturens lagar.
29. Men om ditt högra eller vänstra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig, att du förstör en av dina lemmar och inte hela kroppen.
30. Om en tanke är dig till förförelse, så förinta den och driv den ur din hjärna. Det är bättre att förstöra en förförande tanke än att hela tankeverksamheten skall komma i uppror.
31. Det är också sagt. Den, som skiljer sig från sin gemål skall utfärda ett skiljebrev.
32. Men jag säger er. Den som skiljer sig från sin följeslagare, det må då vara på grund av otrohet, den bryter äktenskapet. Den, som vill gifta sig med en äktenskapsbrytare, begår också äktenskapsbrott.
33. Ni har vidare hört att det är sagt till de gamla. Du skall icke svära falskt, och du skall hålla den ed inför Gud.
34. Men jag säger er, att ni överhuvudtaget inte skall svära, varken vid himmelen, ty den är oändlig och omättlig,
35. ej heller Jorden, ty den är förgänglig, ej heller vi Jerusalem, ty det är en förgänglig stad, byggd av människohand.
36. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte förändra färgen på ett enda hårstrå.
37. Svär heller inte heller vid minnet av en person eller ett föremål, ty de är förgängliga.
38. Ert tal skall vid varje tillfälle endast vara, Ja, ja eller Nej, nej. Vad därutöver är strider mot lagarna.
39. Ni har hört att det är sagt. Öga för öga, tand för tand.
40. Men jag säger er. Öva rättfärdighet enligt Skapelsens naturlagar så finner ni domen inom logiken.
41. Ge kärlek där den är berättigad och straffa där naturlagarna fordrar det.
42. Ge åt den som ber dig i ärlighet och vänd dig ifrån den som vill lura dig.
43. Ni har hört att det är sagt. Du skall älska din nästa och hata din ovän.
44. Men jag säger er. Öva Kärlek och förståelse enligt Skapelsens naturlag, så finner ni det rätta handlandet och den rätt känslan i logiken.
45. Ge Kärlek, där den är berättigad, och förakta där naturlagen fordrar det.
46. Ni bör vara kloka och lära er kunskapen, ty ni skall bli fullkomliga i anden, såsom Skapelsen, som skapade er.
47. Ni skall under loppet av kommande liv skola er ande och låta den fullkommnas, så att ni blir ett med Skapelsen.