NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Hur mycket rättelser krävs av ett lands kultur för att den ska anses vara helt politiskt korrekt? Det frågar sig Judith Bergman, skribent, kolumnist, jurist och politisk analytiker för Gatestoneinstitutet. Hon tar upp fallet när den populära svenska barnboksförfattaren Jan Lööf hotats av bokförlaget Bonnier Carlsen, att om han inte gör sin bok Morfar är Sjörövare mer politiskt korrekt, kommer boken tas bort från marknaden.
Text: Judith Bergman | Översättning: Maria Celander | Originalartikel: Sweden’s Holy War on Children’s Books | Artikeln återpubliceras med tillstånd av Nina Rosenwald på Gatestone Iinstitute i New York.
Jan Lööf som är en av Sveriges mest populära barnboksförfattare, publicerade 1966 boken Morfar är sjörövare, en illustrerad barnbok som bland annat inkluderade karaktärerna, den elake piraten Omar och den handelsresande Abdullah. Boken har varit en bestseller ända sedan den publicerades och har blivit översatt till engelska, spanska, franska och andra språk. För tio år sedan distribuerades till och med 100 000 kopior till den svenska allmänheten genom McDonald’s Happy Meals, som en del av ett initiativ att uppmuntra läsande bland barn.
Ja, men detta var då det. Idag, femtio år senare, är boken inte längre acceptabel. Den idag 76 årige författaren berättade för svenska nyhetsmedier att bokförlaget Bonnier Carlsen som publicerar hans böcker, har informerat honom att om han inte skriver om boken och ändrar illustrationerna så kommer den tas bort från marknaden.
Bokförlaget har också hotat med att ta bort en annan av hans böcker om inte den också korrigeras: den innehåller en illustration av en svart jazzmusiker som sover med sina solglasögon. Lööfs bokförlag, Bonnier Carlsen, säger att man ännu inte har fattat ett slutgiltigt beslut och att man endast betraktar omskrivningen och revideringen av bokens illustrationer som ”ett alternativ”. Det råder dock ingen tvekan om att förlaget betraktar böckerna som extremt problematiska.
”Böckerna innehåller stereotyper om andra kulturer, något som inte är märkligt eftersom illustrationerna skapades under en annan tid men tiderna förändras”, säger Eva Dahlin som är chef för Bonnier Carlsens litteraturavdelning.
”Men om du exempelvis kommer från Mellanöstern, så kan du bli trött på att sällan bli framställd på de godas sida i litterära illustrationer. Barnböcker är speciella eftersom de är lästa under en längre tidsperiod och behåller dåtidens normer i ocensurerad form. Som vuxen så kan man betrakta dessa barnböcker med nostalgiska ögon och missa det som kan anses vara problematiskt för andra”.
Dahlin förklarade vidare att bokförlaget investerar mycket tid på att undersöka om äldre publikationer innehåller ”problematiska” passager. Hon nämnde också att förlaget undersöker inte enbart kulturellt känsligt innehåll:
”Det finns många kvinnliga redaktörer och därför har vi antagligen varit mer uppmärksamma på könsdiskriminerande beskrivningar än dessa slags frågeställningar. Men nu har vi en bättre insikt och är mer medvetna om dessa frågor.”
Jan Lööf som är en av Sveriges mest populära författare av barnböcker, blev nyligen informerad av sitt bokförlag Bonnier Carlsen, att om han inte gör sin bestseller bok Morfar är Sjörövare från 1966 mer politiskt korrekt genom att göra omskrivningar och ändra illustrationer, så skulle boken tas bort från marknaden.
Pippi Långstrump fick inte imitera kines
Sverige är inte främmande för ”litterära omskrivningar” eller andra kulturella revisioner i den politiska korrekthetens tjänst. Både Pippi Långstrump och andra barnböcker har genomgått flera revideringar eller har tagits bort från marknaden. I tv-serien Pippi Långstrump, tog man bort en scen där Pippi kisar med ögonen för att likna en kines, för att inte förolämpa någon.
2013 togs den prisbelönade danska barnboken Mustafas Kiosk av Jakob Martin Strid bort från den svenska marknaden efter klagomål på svenska sociala medier om att den var rasistisk och ”islamofobisk”. Boken skrevs ironisk nog 1998 då författaren befann sig i Indonesien, världens mest folkrika muslimska land med ”ett anti-rasistiskt syfte”. Intressant nog så har boken existerar på den svenska marknaden sedan 2002 utan några som helst klagomål.
Som en respons till kritiken, svarade den danske författaren med att säga att ett jämlikt och icke-rasistiskt samhälle kan endast realiseras ”om du får lov att skämta kärleksfullt med alla.” Han tillade att ”Jag skämtar också med norrmän”.
Godisproducenten Haribo beslutade 2014 att ändra en av sina produkter ”Skipper Mix” efter klagomål på svenska sociala medier om att den var ”rasistisk”. Produkten innehåller en godis formade som sjömansouvenirer och inkluderar afrikanska masker.
Detta föranleder frågan: Hur mycket eliminering och rättelser kommer vara nödvändigt för att ett lands kultur skall anses vara helt politiskt korrekt?
Denna fråga leder till en ännu större frågeställning: Hur högt är priset för politisk korrekthet rörande en ”utrensning” av dåtid och nutid vad gäller påstådda förolämpningar, var som helst och mot vem som helst?
Om den implementeras fullt ut, så leder drivkraften att rensa ut element i en kultur som inte anses leva upp till aktuella politiskt korrekta hållningar, för tankarna obehagligt nära de värderingar som representeras av talibanerna och ISIS och vilka strävar efter att förstöra allt som inte anses vara förenligt med deras koranbaserade synsätt. Om viljan att ”inte förolämpa” implementeras fullt ut, så leder den till en totalitär impuls som hotar att förstöra allt som avviker från dess politiskt korrekta doktriner. Av yttersta vikt är vem som har rätten att besluta vad som anses vara stötande?
Reinfeldt: Sverige tillhör immigranterna
Vad som börjar med till synes oskyldiga revideringar av passager i böcker som kan anses vara stötande för en dels känslor, kan få betydligt mer allvarliga konsekvenser, vilket redan är fallet i Sverige. I sitt välkända uttalande 2014, fastslog Sveriges tidigare statsminister Frederik Reinfeldt att Sverige tillhör immigranterna och inte till svenskarna som har levt där i flera generationer. Han signalerade därmed att han anser att Sveriges framtid kommer att formas av icke-svenskar och uppvisade ett anmärkningsvärt förakt för sin egen kultur.
Detta självförakt har spridits sig snabbt i det officiella Sverige. Den svenska flaggan förbjöds på en skola i Halmstad efter att en elev målade sitt ansikte med de svenska färgerna i samband med en karneval. Skolans nya regler specificerade motiveringen bakom beslutet:
”De flesta elever ser fram emot skoltraditioner. När vi har dagar med karnevaler och musik, så är målet att dessa dagar skall vara en positiv upplevelse för allihop. Den svenska flaggan är inte tillåten som en del av karnevalfirandet….Fokus skall vara på positiva och upplyftande känslor…..Skolfoton måste naturligtvis vara fria från nationella symboler.”
Detta är dock inte första gången detta har skett och redan för tio år tidigare åberopades samma regler på en skola i Vaargaarda då två flickor 2004 var klädda i t-shirts som råkade ha en tryckt svensk flagga och ordet ”Sverige”. Flickorna fick veta att dessa slags kläder inte var tillåtna på skolan. En av flickorna berättade för journalister att skolan också hade förbjudit att sjunga den svenska nationalsången.
Två ledamöter från Riksdagen hade föreslagit 2012 att statyerna av de svenska kungarna Carl XII och Gustav II Adolf skulle tas bort, eftersom de representerade en tid då Sverige var en militär stormakt, ”en mörk tid i vårt land men också i andra länder som drabbades av svensk aggression”, som en av ledamöterna skrev i en motion. Ledamöterna föreslog istället att torgen i centrala Stockholm skulle bli en mötesplats som ”signalerar fred, tolerans, mångfald, frihet och solidaritet.”
En barockmålning av den nakna gudinnan Juno togs bort från restaurangen i Riksdagen för att inte förolämpa feministiska och muslimska känslor.
Hela Västvärlden ska bli politiskt korrekt
Ovanstående borde inte avfärdas som någon lokal galenskap som är endast unik för Sverige. Tvärtom så representerar dessa en studie av konsekvenserna av en politiskt korrekt kultur som drivs till dess ytterligheter.
Faktum är att konsekvenserna av detta redan sprids runt om i västvärlden. En specifik och minnesvärd händelse ägde rum i februari 2016 då Irans president Hassan Rouhani besökte Rom. För att förhindra att Rouhani skulle utsättas för en ”hormonchock och att riskera att de nyligen undertecknade handelsavtalen mellan de italienska företag och Iran skulle rivas”, som den italienske kolumnisten Massimo Gramellini skrev, så täckte Rom klassiska nakna statyer. Vem kunde ha förutsett denna underkastelse för tio år sedan?
I Storbritannien så har studenter nyligen propagerat för borttagandet av symboler som associeras med brittisk imperialism som en staty av Cecil Rhodes på Oxford universitetet. Dessa studenter hävdar att kampanjen handlar inte enbart om statyn men är:
”….en kampanj mot rasism i Oxford, och Rhodes statyn symboliserar en liten men symbolisk del av detta.”
Londons tidigare borgmästare Ken Livingstone föreslog redan 2000 baserat på sin okunskap att två statyer föreställande brittiska generaler från 1800-talet, skulle tas bort från Trafalgartorget i London:
”Personerna på huvudtorget i vår huvudstad, skall vara identifierbara för den generella allmänheten. Jag har ingen aning vem dessa två generaler var och vad de gjorde. Jag föreställer mig att inte ens en person utav 10 000 som passerar Trafalgartorget känner till detaljerna om dess två generalers liv. Det kan vara dags att flytta dem och ha dem ersatta med statyer som vanliga Londonbor och andra människor från hela världen känner till.”
Bild: Ken Livingstone, 2008 – Wikimedia Commons
Problemet med detta är naturligtvis att det mesta av Londons välstånd och storhet vad gäller konst och arkitektur, baseras på brittisk kolonialism. Detta leder till frågan hur många byggnader som skulle tillåtas bli stående i den brittiska huvudstaden om denna fråga skulle implementeras fullt ut.
Problemet med att tvätta och rensa bort kulturellt och historiskt arv, är att länder kan naturligtvis inte bara trycka på ”delete” vad gäller deras kultur och historia. Detta skulle inte enbart innebära borttagandet av böcker, målningar och statyer men en fullständig utrensning. De som är historiemedvetna vet att detta experiment har redan prövats, inte en gång men flera gånger av olika kommunistiska och nazistiska rörelser under det tjugonde århundradet.
Även om det är lite som förenar dessa rörelser med en kultur av politisk korrekthet, så delar dem alla samma övergripande impuls: Att skapa och införa en ”sanning” för alla och att rensa ut allt som inte passar in i dess utopiska ramverk. Detta är varken ”mångfald” eller ”tolerant”.
Text: Judith Bergman, kribent, kolumnist, jurist och politisk analytiker
