Lasse Wikman fortsätter sin historiska analys av hur debatten såg ut inför Sveriges medlemskap i EU. Gudrun Schyman konstaterade på 1990-talet att vårt inflytande över Europa var minimalt medan EU-ministrarna får dominera över detaljfrågor i Sverige. 2014 körde Reinfeldtregeringen över svenskarna när det gällde NATO.
Text: Lasse Wikman | Läs mer av Wikman | Bild från video: Ingvar Carlsson spinner på ”utanförskap”, 11 nov 1994, EU-debatt – Foto: Öppet Arkiv, SVT | Läs även del 1 och del 2
EU-valet och dess konsekvenser
Inför folkomröstningen till EU 1994, sade dåvarande statsminister Ingvar Carlsson, att transparensen ska vara minst lika stark, som vi f.n. har i Sverige. Vi ska kunna se, läsa och höra om hur och vilka ståndpunkter parlamentarikerna har och varför man röstar som man gör. Tyvärr blev det inte så.
TV-debatten som föregick folkomröstningen refererades på följande sätt:
Dåvarande statsminister Ingvar Carlsson (S) menade att svenska folket med ett EU-medlemskap skulle få ”tveklöst mer inflytande” eftersom Sverige får vara med och diskutera och fatta besluten. Han nämnde kampen mot arbetslösheten, miljöhoten och jämställdhet som viktiga frågor att driva i EU. Ingvar Carlsson ifrågasatte delvis värdet av den svenska suveräniteten som nej-sidan ansåg vara hotad.
”Vi ger upp en del av en formell beslutanderätt över en tilltagande maktlöshet”, sa Ingvar Carlsson.
Gudrun Schyman, då partiordförande för Vänsterpartiet, kontrade och pekade på att Sverige bara skulle få fyra röster i ministerrådet: ”vårt inflytande blir relativt litet”. För att belysa det tog hon jordbrukspolitiken som exempel.
”Vi kan sitta med och besluta om hur bönderna i Spanien ska odla sina oliver och så har vi fyra rösters inflytande över det. Samtidigt så har då EU:s ministerråd 86 rösters inflytande på hur mycket mjölk våra bönder i Sverige ska få producera”, sa Gudrun Schyman.
Bild: Gudrun Schyman – Foto: Oscar Wettersten, Wikimedia Commons
På det invände Ingvar Carlsson med att 42 av rösterna kom från socialdemokratiska regeringar underförstått att det skulle nog gå bra ändå.
Miljöpartisten Per Gahrton debatterade med Odd Engström (S) och hävdade med ett nej till EU skulle vi behålla beslutanderätten ”över en mängd viktiga saker i stort och smått”.
”Vi blir herrar i eget hus och kan föra en egen utrikes- och säkerhetspolitik. Vi kan tala med egen röst i FN”, sa Per Gahrton som vände sig emot att Sverige som han såg det skulle bli ett utkantslän i ett stormaktsbygge.
Moderatledaren Carl Bildt mötte civilminister Marita Ulvskog (S) och påpekade hur demokratiskt förödmjukande det dåvarande EES-avtalet var, att:
”…vi bara satellitmässigt ska överta alla de beslut som fattas [i EU]”.
”Det är i längden demokratiskt oacceptabelt för en nation med självaktning”, sa Carl Bildt.
Marita Ulvskog menade att med EES-avtalet fick Sverige ett inflytande som motsvarade landets åtagande.
”Ni talar hela tiden om att man får rösträtt om man går in i EU. Men det hemska är att vi får en färdig politik också. En politik när det till exempel gäller ekonomin som innebär i praktiken en grundlagsfäst åtstramningspolitik som kan leda till permanent massarbetslöshet”, sa Marita Ulvskog och tillade: ”man säljer självbestämmanderätten för en gnutta medbestämmanderätt. Det är helt enkelt en dålig affär.”
Bild: Marita Ulvskog, 2014 – Foto: Wikimedia Commons, Socialdemokraterna
Att utesluta Ryssland ur EU är amerikansk agenda
Sten Johansson (S), ordförande för Socialdemokrater mot EU, varnade för att det säkerhetspolitiska läget skulle försämras om Sverige gick med i EU eftersom Ryssland står utanför.
Han menade att Sverige sedan 1814 inte låtit sina intressen bindas ihop med stormakterna på kontinenten en politik som varit bra för landet.
”Om Ryssland blir en demokrati, är det här ingen viktig fråga. Men osäkerheten är mycket stor när det gäller Ryssland. Även om det är goda intentioner i nästan allt som EU gör, [så styr inte det] de interna processerna i Ryssland. Det som kan hända i Ryssland är att det återuppstår en auktoritär regim. Ett EU som utvidgar sig under Tysklands ledning och omringar ett förödmjukat och fattigt Ryssland skapar en konfliktgräns rakt igenom Europa”, sa Sten Johansson.
Folkomröstningen om svenskt medlemskap gav en seger för ja-sidan med drygt 52 procent av rösterna mot nej-sidans knappa 47 procent.
Reinfeldts regering valde 2014 att inleda förhandlingar med NATO
Då sommaruppehållet börjat för samtliga Riksdagsledarmöter i juni 2014, gör Reinfeldts regering samma vidriga genomförande av ändringar för Sveriges vidkommande, som kommer att få långtgående konsekvenser.
Utan att informera Riksdagen, utan att låta svenska folket få möjlighet att sätta sig in i det omfattande avtal de borgerliga har för avsikt att genomföra, beslutar regeringen att inleda förhandlingar om ett samförståndsavtal om värdlandsstöd med NATO.
Avtalet medger stationering av NATO-trupp i händelse av krig, övningar och kriser. Ett snabbt beslut fattas i augusti av regeringen. En regering som visade sig, var avgående. Avtalet lät man dåvarande ÖB Sverker Göransson göra i Wales den 4 september 2014.
Detta, rent ut sagt, horribla sätt man behandlar demokratin i Sverige, föranledde två MP-ledarmöter att protestera.
”Det är oklart varför den förra regeringen hade så bråttom med att fatta detta säkerhetspolitiskt känsliga beslut utan att låta det föregås av en transparent säkerhetspolitisk analys och påföljande demokratisk process.
Den förra regeringen presenterade ingen konsekvensanalys av vilka följder den av den förespråkade politiken skulle få för Sveriges utrikespolitiska situation i fredstid här i Östersjöområdet, respektive hur den skulle påverka oss i en konfliktsituation.
Detta är den kanske enskilt viktigaste försvars- och säkerhetspolitiska frågan på flera generationer. Exempelvis öppnar värdlandsavtalet för att Natos vapen, inklusive kärnvapen, skulle kunna stationeras på svensk mark. Sverige blir knappast säkrare i och med detta, snarare blir konsekvensen precis tvärtom.
Vi blir säkerhetspolitiskt mer utsatta genom värdlandsavtalet, då vi gör vårt land till ett mål för ryska kärnvapen. Detta utan att ha några säkerhetsgarantier. Värdlandsavtalet måste nog sägas vara det sämsta av de olika säkerhetspolitiska alternativ som Sverige ställs inför.
Inte nog med att de säkerhetspolitiska riskerna ökar, på grund av den förra regeringens slarviga hantering av värdlandsavtalet, så kantas hela processen dessutom av ett gigantiskt demokratiskt underskott. Ärendet fortlöper inom regeringskansli och försvarsmakt idag, men den demokratiska genomlysning processen kräver skjuts på framtiden. Det här är ingen liten säkerhetspolitisk parentes utan ett stort kliv mot ett Natomedlemskap som sker helt utan öppen politisk debatt.
Nu är planen att beslutet om värdlandsavtalet formellt ska fattas av riksdagen under våren 2016. Riksdagen riskerar ställas inför fullbordat faktum. Därför behöver regeringen stoppa processen till dess de säkerhetspolitiska konsekvenserna noga har analyserats och öppet debatterats. Avslutningsvis vill vi att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkalla värdlandsavtalet med Nato, och tillkännager detta för regeringen.”
Undertecknat av: Jabar Amin (MP) och Annika Lillemets (MP)
Om man nu tänker efter vad som skrivits, vad som sagts och vad som beslutats. I grunden bör man tänka på vad demokrati är, hur det började och vad det syftade till. Gör man det, så är det inte så förvånande vad svenskar anser om demokrati.
På frågan: Anser du att vi har demokrati i Sverige? så svarar 88% Nej, av 6.195 röster.
Ett klart och starkt svar från svenska folket. Något för de s.k. demokratiska parlamentariker/riksdagsledarmöter att fundera över.
Text: Lasse Wikman | Läs mer av Wikman
