Fd åklagare: Utgången i målet med mannen som friades från våldtäktsförsök då offret var en transperson är långt ifrån given då det rymmer flera intressanta frågor – oavsett om man är transsexuell eller ej.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2012-07-11 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Rolf Hillegren, fd åklagare
Av Tinahåkan Jönssons med fleras artikel på Newsmill framgår med all önskvärd tydlighet att man är missnöjd med en dom som meddelats av Örebro tingsrätt. Däremot är det fullständigt omöjligt att utifrån artikeln bilda sig en uppfattning om huruvida författarna har fog för sin indignation. Men budskapet är att domstolen dömt fel därför att man underlåtit att döma en man för försök till våldtäkt eftersom gärningsmannen misstagit sig om offrets könstillhörighet. I artikeln hänvisas till en intervju med domaren i målet som publicerats i tidskriften QX men inte heller den artikeln gör läsaren klokare.
Först vill jag framhålla att det ibland förekommer att underinstanser dömer totalt fel ur juridisk eller annan synpunkt. Detta brukar oftast korrigeras i högre instans och därmed brukar allt vara frid och fröjd. Domen är nu överklagad och man kan därför fråga sig om inte författarna haft lite för bråttom. Men när det gäller sexualbrott har många svårt att hejda sig – inte bara gärningsmän utan även debattörer.
Jag brukar undvika att kommentera mål som inte är slutgiltigt avgjorda men låt oss ändå titta på domen när den nu lyfts fram till diskussion. Är den verkligen så tokig som författarna anser? Av domen framgår följande. Gärningsmannen, A, var åtalad för försök till våldtäkt av B bestående i att A utfört viss misshandel i avsikt att våldta B som A uppfattat som kvinna då vederbörande var klädd i kvinnokläder.
Av domen framgår dels att B fysiskt sett är en man som sedan ett antal år genomgått hormonbehandling i avsikt att uppnå könsidentitet som kvinna dels att A även uppfattat vederbörande som kvinna. Detta grundar domstolen på att A genomgående benämnt B som kvinna.
Den misstänkte förnekade att han överhuvudtaget gjort sig skyldig till brott men fälldes för misshandel och dömdes till fängelse fyra månader för det våld han utövat mot målsäganden. Av någon anledning har artikelförfattarna underlåtit att nämna att A ändå blev dömd.
Misshandelsbrottet ansågs styrkt då det utöver målsägandens uppgifter fanns två vittnen samt rättsintyg som styrkte det brottet. Det var ett av vittnena som avbröt händelseförloppet.
Varför blev då A inte dömd för försök till våldtäkt? Tingsrätten konstaterade helt enkelt att det var fråga om vad man inom straffrätten kallar ett otjänligt försök, vilket innebär att tingsrätten fann att brottsplanen inte var genomförbar. För att komma fram till det har tingsrätten gjort vissa antaganden och i brottmål ska man iaktta försiktighet.
Tingsrätten har därför ansett att den inte haft skäl att anta annat än att A haft uppsåt att begå en vaginal våldtäkt men kommit fram till att detta inte varit möjligt av lätt insedda skäl. Och ingen ska dömas utöver sitt uppsåt.
Åklagaren å sin sida argumenterar i sitt överklagande för att försöket inte var otjänligt och framhåller bland annat att det finns faktorer som inte prövats i målet och som tingsrätten därför inte beaktat. Bland annat framhåller åklagaren att offrets kön saknat betydelse, vilket inte minst borde tilltala dem som reagerat mot domen.
Till saken hör att även ett misslyckat försök kan vara straffbart om faran för brottets fullbordan varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Åklagaren har, som brukligt vid försöksbrott, anfört att så varit fallet men inte preciserat vari de tillfälliga omständigheterna består.
Tingsrätten har dock inte funnit skäl att överväga om så var fallet. Ska man argumentera för den linjen bör man i detta fall rimligen göra gällande att kvinnokläder vanligen innehåller personer som är utrustade med kvinnliga könsorgan och att situationen i det aktuella fallet var ett rent undantag. Med ett sådant resonemang borde tingsrätten kunnat döma mannen utifrån det antagande man gjort om mannens uppsåt.
Varför är då reaktionen så stark mot denna dom? Jag har svårt att frigöra mig från tanken att det beror på att målsäganden är en så kallad transperson samt att domens kritiker är besvikna över att målsäganden blivit ”underkänd” som våldtäktsoffer. Men låt mig skissera ett exempel som borde vara mindre känslomässigt laddat.
Antag att en helt vanlig man (totalt opåverkad av hormonpreparat) klätt ut sig till kvinna i avsikt att gå på maskerad. Antag vidare att förklädnaden blivit så lyckad att han på väg till maskeraden blir överfallen av en man som avser att begå en vaginal våldtäkt, vilket skulle misslyckas av samma skäl som i Örebrofallet. Jag har svårt att tänka mig att det skulle leda till protester om tingsrätten i ett sådant fall – rätt eller fel – skulle nöja sig med att döma gärningsmannen för misshandel.
Det är förhållandevis vanligt att domstolarna gör en annan bedömning av brottet än åklagarna. Detta är inte på något sätt konstigt då man som åklagare oftast åtalar lite i ”överkant” för att ge domstolarna fria händer då dessa inte kan döma för allvarligare brott än vad åklagaren påstått.
Därför händer det att åtal för grov misshandel bedöms som misshandel, att åtal för försök till mord bedöms som grov misshandel, att åtal för mordbrand bedöms som grov skadegörelse och åtal för misshandel bedöms som vållande till kroppsskada för att ta några exempel. Detta brukar sällan leda till indignerade debattartiklar. Men när det gäller sexualbrott gäller det omvända.
Artikelförfattarna hyser en mängd farhågor angående den kommande rättsutvecklingen som befaras ske till men för transpersoner. Här vill jag mana till besinning. Utgången i målet är långt ifrån given då det rymmer flera intressanta frågor oavsett om man är transsexuell eller ej. Jag föreslår därför att debattörerna tar det lite lugnt och till en början avvaktar vad överklagandet till hovrätten ger för resultat. Därefter kan det bli aktuellt med en ny artikel alternativt att man godtar hovrättens resonemang.
Text: Rolf Hillegren, fd åklagare
