NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
”En läcka om årets Nobelpristagare skulle kunna aktualisera straff för mutbrott eller trolöshet mot huvudman. Det är inte gott att veta hur det faktiskt ligger till i fråga om priserna till Le Clézio och Müller. Inte minst är bevissvårigheterna näst intill oöverstigliga. Men redan misstanken att någon ledamot av Akademien inte skulle hålla sig på ett rejält avstånd från strafflagstiftningen är illa nog.” Det skriver professor Claes Sandgren.
Text: Claes Sandgren, professor i civilrätt [2018] samt tidigare ordförande för Institutet mot Mutor [2008-2014] | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-10-08 | NewsVoice fick tillstånd av Sandgren att återpublicera artikeln.
Återigen förefaller det som om Svenska Akademien inte förmått att hålla tätt. I fjol var det Le Clézios namn som spreds i förtid, i år Herta Müllers.
Är det skäl att vara bekymrad över läckor? Är sådana rent av ett brott? Eller är de enbart av godo? Det beror på vad det är för slags uppgifter som sprids, av vem och i vilket syfte.
Många minns kanske Ingvar Bratt, den anställde vid Bofors, som läckte om bolagets tvivelaktiga vapenaffärer. Han straffades, men det hela ledde till en ändring av lagen om företagshemligheter. En anställd får sedan dess avslöja sin arbetsgivares företagshemligheter om det handlar om något ”allvarligt missförhållande” i arbetsgivarens verksamhet, t.ex. att företaget lämnar mutor (Lex Bratt).
Och det finns åtminstone ett fall där anställda ska läcka. Jag tänker på Lex Sarah, som innebär att de anställda ska anmäla allvarliga missförhållanden inom äldrevården m.m.
Å andra sidan är det naturligtvis odelat negativt att delar av polisen tydligen är ett såll. Det försvårar brottsbekämpningen och läckor ur förundersökningar kan leda till att integritetskänsliga uppgifter hamnar i orätta händer.
Om nu någon ledamot av Akademien inte kan hålla tyst: hur ska man se på det? Det är i första hand ett problem för Akademien själv som ju är en privat sammanslutning. Det visar att den inte kan upprätthålla ledamöternas respekt för Akademiens egna stadgar. Läckage skadar Akademiens anseende och minskar förtroendet för Akademiens integritet när den beslutar också om andra priser än Nobelpriset.
Om en ledamot läcker uppgiften i ekonomiskt syfte, eventuellt till någon som använder den i vadslagning, kommer saken i ett annat och allvarligare läge. En läcka om årets Nobelpristagare skulle då kunna aktualisera straff för mutbrott eller trolöshet mot huvudman. Det är inte gott att veta hur det faktiskt ligger till i fråga om priserna till Le Clézio och Müller. Inte minst är bevissvårigheterna näst intill oöverstigliga. Men redan misstanken att någon ledamot av Akademien inte skulle hålla sig på ett rejält avstånd från strafflagstiftningen är illa nog.
Text: Claes Sandgren
