NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Skulden vilar tung över de personer som utnyttjat och mobiliserat Catrine Da Costas nära och kära att ta del i denna strävan. Att utnyttja denna kvinna utifrån ideologiska slagord som makt och kön är enligt min uppfattning djupt motbjudande och att koppla samman hennes tragiska öde med oskyldiga människor, med för dem katastrofala konsekvenser, är inte ämnat att hedra hennes minne. Många har skäl att rannsaka sina gärningar i denna sak.
Text: Lasse Hagborg | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-03-29 | NewsVoice fick tillstånd av Hagborg att återpublicera artikeln.
Under en drygt ett par decennier har det så kallade styckmordet varit en ömmande varböld i den svenska samhällskroppen. En mängd personer, ofta med goda kultursideskontakter, har under åren gång på gång visat sin avsky och motvilja mot de båda utpekade läkarna.
Christian Diesen, idag professor i processrätt, ifrågasatte i KPML:r’s tidning Proletären om läkarna förtjänade att en hederlig advokat tog sig an deras sak. Dessa blev som bekant friade från mord men utpekade för att ha styckat Catrines kropp. På grund av detta blev de av med sina legitimationer och fick sina liv förstörda.
Den så kallade allmänläkaren har till exempel aldrig haft någon kontakt med sin dotter sedan den här historien tog sin början. Inte för att han själv inte skulle vilja utan för att den skruvade historien om honom själv och ”obducenten” fick denna konsekvens.
För de trosvissa var styckmordsfallet ett typexempel på hur status och kön kunde få rättvisan att till varje pris fria läkarna som självklart var skyldiga till det som de anklagades för. Av någon anledning sökte män med makt göra allt för att dessa nekrofiler inte skulle rannsakas fullt ut.
Enligt denna uppfattning var männen som satt vid makten av den åsikten att ett styckmord på en prostituerad inte var så mycket att tjafsa om. Tillhör man samhällets elit kan man väl för jösse namn få mörda och stycka en narkoman och prostituerad utan en massa påföljder. Enligt denna syn, som har Hanna Olsson som främsta taleskvinna, har läkarna trots sina bestialiska försyndelser sluppit lindrigt undan.
Verkligheten talar ett annat språk. Bevisningen mot de båda läkarna var i hög grad påverkad av en massmediakampanj, som fick ett antal människor att anmäla sig som vittnen mot läkarna. Fotohandlarparet, damen med hunden, jägmästaren och dagboksvittnet är samtliga vittnesprodukter av en massmedial kampanj, vilken fått dem att tro att de gjorde en god sak när ”de hjälpte till”.
Den så kallade bevisningen mot läkarna håller inte. Detta har på ett övertygande sätt visats i Per Lindebergs bok Döden är en man. Denna bok borde ha inneburit ett genomslag för ett sansat försök att återställa förnuftet i detta infekterade spörsmål. Lindeberg beskriver i sin bok hur allmänläkarens dotter användes som vittne. Mamman fungerade som ett slags orakel som förmedlade dotterns utsagor. Den så kallade barnets berättelse har aldrig funnits utan är en pseudovetenskaplig skapelse. Det är en gåta att barnpsykiatern Frank Lindblad till varje pris försökte ge den giltighet.
Sist men inte minst skulle jag vilja betona en mer sällan anförd aspekt. Faktum är att man på grövsta sätt våldför sig på personen Catrine da Costa, när hennes tragiska död används för att i förhållande till henne helt oskyldiga personer får klä skott för hennes olycka. Det är inte särskilt djärvt att anta att hon själv skulle ha vänt sig mot denna kampanj.
Skulden vilar tung över de personer som utnyttjat och mobiliserat hennes nära och kära att ta del i denna strävan. Att utnyttja denna kvinna utifrån ideologiska slagord som makt och kön är enligt min uppfattning djupt motbjudande och att koppla samman hennes tragiska öde med oskyldiga människor, med för dem katastrofala konsekvenser, är inte ämnat att hedra hennes minne. Många har skäl att rannsaka sina gärningar i denna sak.
Text: Lasse Hagborg
Hagborg är gymnasielärare i Lund, engagerad i frågor som rör rättssäkerhet och sk reality-berättelser, böcker som ofta på tvivelaktig grund utger sig för att vara sanna.
