”Är Bergwallfallet unikt? Ja, ändå vill vi i Rättssäkerhetsorganisationen framhäva att det finns alltför många fall där utredningar visar stora brister och objektiviteten lyst med sin frånvaro. Detta förfarande leder alltid till ett stort lidande för individen och är en katastrof ur rättssäkerhetssynpunkt.” Det skriver företrädare för Rättsorganisationen, RO.
Text: Rättssäkerhetsorganisationen, Johann Binninge (ordförande), Susanne Flyborg (rättspsykiater), Jenny Beltran (advokat) Monica Pernroth (lärare) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-03-22 | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln
Nyligen hittades 13 pärmar med utredningsmaterial som undanhållits av polisen i Sture Bergwall fallet. Det är den så kallade slasken – utredningsmaterialet som inte tas med i förundersökningsprotokollet eftersom åklagaren självsvåldigt anser att materialet inte tillför ärendet något. Materialet som nu avslöjats är dock inte obetydligt, utan hade varit av allra största vikt i en domstolsförhandling. Av de nu avslöjade pärmarna framgår att Bergwall ljög när han erkände morden. Hur kunde då åklagaren anse att detta material inte var viktigt utan dumpade det i slasken som sedan gömts undan hos polisen i ett antal år?
Svaret är att åklagaren uppenbarligen inte var objektiv när han genomförde utredningen. Det har han dock en skyldighet att vara. En åklagare ska bedriva en förundersökning på ett neutralt sätt, och ta fram det som talar för och det som talar emot en misstänkt. Därefter ska han på objektiva grunder avgöra om åtal ska väckas.
Åklagarens agerande när han manipulerat obduktionsrapporter, vilket tydligt framkommit i Uppdrag gransknings kartläggning, manipulerat brottsplatsundersökningar, och med legitimerade psykologers hjälp förmått Sture Bergwall att komma ihåg falska minnen, visar tydligt på att han drivits av en hypotes istället för att granska materialet objektivt. Att det nu framkommer att viktigt material som hade haft avgörande betydelse gömts undan i slasken i ett flertal år, ger bara en ännu tydligare bild av bristen på objektivitet.
Att utredningen haft kraftiga brister, framkommer tydligt kring nyheten om de påstådda benbitarna som i fallet Therese utgjorde en tung bevisning för Bergwalls skuld. Men de var inga benbitar – fynden på den påstådda brottsplatsen var av trä. Hur förklarar man att en professor som tillfrågats att skriva ett utlåtande om benbitarna några månader efter det första utlåtandet, skriver ett nytt utlåtande med en annan slutsats? Den påverkan som skett är anmärkningsvärd.
Det ska inte vara på det sättet att man till varje pris ska sätta dit någon – detta gäller även för en som Sture Bergwall som erkände dessa bestialiska brott. Det ligger i allas intresse att den rätte förövaren lagförs och att objektivt säkerställa att erkännandena är korrekta. Uppenbarligen går ett antal mördare nu fria. Vem vet om åklagarens, polisens och rättspsykiatrins förtjusning över Bergwalls erkännanden, lett till att fler personer mist livet om det är så att de verkliga mördarna har fortsatt begå bestialiska brott?
Vi menar att Sture Bergwall var i beroendeställning, då han var en psykiskt sjuk person och beroende av tung psykofarmaka. Här har polis och åklagare utnyttjat detta för att få falska erkännanden och sedan undangömt de fakta som tydligt talat för hans oskuld. När han gav de svar som utredarna önskade, belönades han med ännu mer medicin. När en person i beroendeställning utnyttjas av annan, leder detta förfarande vanligtvis till straffrättsliga åtgärder.
Åklagare är människor precis som alla andra. Det är mänskligt att göra fel. Men i detta fall framstår de fel som begåtts att vara alldeles för många och alldeles för grova för att kunna rättfärdigas. Allmänheten ska känna en trygghet i att även de som representerar staten och innehar makten, ska ta konsekvenserna för sina misstag.
Är Bergwallfallet unikt? Till sin natur, ja. Ändå vill vi i Rättssäkerhetsorganisationen RO framhäva att det finns alltför många fall där utredningar visar stora brister och objektiviteten lyst med sin frånvaro. Detta förfarande leder alltid till ett stort lidande för individen och är en katastrof ur rättssäkerhetssynpunkt.
Huvudansvaret bär alltid åklagaren. Domstolarna förleds att döma enligt det material som åklagaren presenterar för rätten. En rättsstat kan inte acceptera att sådana grova övertramp sker som i fallet Sture Bergwall. Det är på tiden att de personer i statens tjänst som begår grova rättsövergrepp får stå till svars för sitt agerande.
Text: Rättssäkerhetsorganisationen, Johann Binninge (ordförande), Susanne Flyborg (rättspsykiater), Jenny Beltran (advokat) Monica Pernroth (lärare)