NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
”De pappor som inte får vara föräldralediga så mycket som de vill därför att barnets mamma motsätter sig det, måste våga vara modernare än barnets mamma och kräva sin rätt. Det är viktigt för barn att få möjligheten att bygga upp en nära och god kontakt med båda sina föräldrar.” Det skriver moderaterna Hillevi Engström och Anti Avsan i ett svar till Joakim Ramstedt.
Text: Hillevi Engström och Anti Avsan | Avsan är senior rådgivare, riksdagsledamot för Moderaterna 2006-18, rådman vid Stockholms Tingsrätt samt polis. | Engström är styrelseledamot i Samhall AB och var kommundirektör i Upplands Väsby km 2015-18, Biståndsminister 2013-14, Arbetsmarknadsminister 2010-13, riksdagsledamot för Moderaterna 2002-10 samt polis 1983-2002. | Artikeln publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-05-08 och den återpubliceras med tillstånd på samma datum i NewsVoice.
I en artikel på Newsmill (7/5) ställer Joakim Ramstedt ett antal frågor. Vi uppfattar att vissa att frågorna är ställda till oss. Vi ska försöka att besvara dem efter bästa förmåga.
En av Ramstedts frågor är hur snabbt en lagändring kan komma till stånd. Det korta svaret – med tanke på hur lagstiftningsarbete går till – är att det inte är realistiskt att tro att någon förändring kan ske under denna mandatperiod.
Inom Moderaterna har vi inom arbetsgruppen ”Lika villkor för kvinnor och män” identifierat en del problem med dagens processuella regelverk men också i någon del när det gäller bestämmelserna i föräldrabalken. Vi vill därför se över lagstiftningen i syfte att den ska bli mer ändamålsenlig och fungera bättre i familjemål. I arbetsgruppens slutrapport finns sex stycken åtgärdspunkter. En av dessa är förändrad processordning.
Vi vill betona att det förslag som finns i slutrapporten är arbetsgruppens förslag. Formellt sett är inte något av förslagen antagna vare sig av vår partistyrelse eller av partistämman.
När vi som parti har bestämt oss om vi ska gå vidare, vilket naturligtvis är vår starka ambition, startar det arbete som kommer att leda till ändringar i lagstiftningen. Arbetsgången är att det först tillsätts en utredning vars betänkande sedan remissbehandlas. Därefter – när relevanta remissynpunkter har beaktats – kan det bli en lagrådsremiss och sedan en proposition som överlämnas till riksdagen för behandling. Därefter kan riksdagen fatta beslut om eventuella lagändringar. Vår bedömning är att det inte finns möjlighet att hinna med detta arbete före valet 2010. Svenskt lagstiftningsarbete tar tid, men håller typiskt sett en hög kvalitet.
En annan frågeställning gäller huruvida det ska ”löna sig” att obstruera den andra förälderns rätt till umgänge. Där är svaret att innehållet i gällande rätt innebär att det definitivt inte ska löna sig att göra det. Svårigheten i denna del är dock att lagstiftningen – enligt vår mening – i någon mån överfokuserar på samarbetssårigheter. I denna del borde det förenklat uttryckt vara mer så att kapabla föräldrar ska ta sitt ansvar och samarbeta kring barnen – punkt slut. Vi menar att det i praktiken kan vara så att påstådda samarbetssvårigheter, som egentligen kanske inte ens existerar, kan få genomslag därför att den som påstår samarbetssvårigheter gör det därför att han eller hon inte vill samarbeta.
Även i sådana fall där det otvetydigt föreligger samarbetssvårigheter är det lätt att det sker en överfokusering på de påstådda svårigheterna vilket typiskt sett skärper konflikten. I sådana fall borde fokus mycket tydligare sättas på att finna lösningar mer en än på ömsesidiga synpunkter från parternas sida om varför det inte går att samarbeta.
Avslutningsvis vill vi framföra något som av många kan komma att uppfatta som både moraliserande och tillrättalagt. Pappans enda ansvar är inte att sörja för familjen rent ekonomiskt.
Lika lite som det bara är en mammas ansvar att vara hemma med barnet under föräldraledigheten och vid vård av sjukt barn. Detta med föräldrapenning och vård av sjuka har betydelse i sammanhanget.
Skälet är att om båda föräldrarna har tagit en rimligt stor del av sitt respektive ansvar för den dagliga omvårdnaden av barnen kan en av dem senare vid en vårdnadstvist inte skapa sig fördelar mot den andre föräldern på just den grunden.
En vanlig inställning är: ”Tidigare när vi bodde tillsammans brydde du dig inte om barnen, det var jag som fick göra allt. Först nu kommer du och påstår att du vill ta lika stort ansvar. Jag tror inte på vad du säger.”
I sammanhanget kan sägas att båda föräldrarna har lika stor rätt till föräldrapenningen. Båda föräldrarna har dock två månader i föräldraförsäkringen som inte får föras över på den andra föräldern.
De pappor som inte får vara föräldralediga så mycket som de vill därför att barnets mamma motsätter sig det, måste våga vara modernare än barnets mamma och kräva sin rätt. Det är viktigt för barn att få möjligheten att bygga upp en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Därför bör båda föräldrarna utnyttja de – sett ur ett internationellt perspektiv – generösa möjligheterna att ta ansvar för sina barn redan från början.
Text: Hillevi Engström och Anti Avsan
